Att äta ute. Så enkelt och gott, ändå blir det inte av så ofta. Här i Ammarnäs blir det dock av oftare än på andra ställen för mig, av ganska naturliga skäl. Den här sommaren är inget undantag och igår (eller förrgår? Jag har semester) var fredagsmiddagen hamburgare med extra allt ute på muurikkan nedanför stugan.
Det är en såndär grej jag sagt att jag vill göra mer av och ofta blir sånt bara ord. En del saker mår bäst av att inte styras upp för mycket men om det ska bli någon ändring så måste ju något ske, och det gäller också att vara uppmärksam på det. Det är så lätt att bara säga att jag borde eller jag vill, eller jag ska. Ibland spelar det kanske heller ingen roll om det inte blir av.
Jag försöker rensa bort bland saker jag säger att jag vill eller ska om jag inte menar det (inte så lätt men försöker tänka på det iallafall). Att äta ute hör inte dit, det är något jag verkligen vill för att jag gillar det så mycket. Det hör ihop med någon slags frihetskänsla. Det behöver inte vara så märkvärdigt och det senaste året, eller faktiskt åren, har jag börjat vara ute mer och mer så äta ute har också blivit oftare!
Först bygger man en egen koja…
Johanna Westberg 
