Etikett: Umeå

Omstart

Johanna W

Det här kan ha varit en av mina tröttare arbetsdagar hittills i karriären. Inga ursäkter men jag vet jag inte var ensam och är det någon gång det är lite sådär mys-okej att dricka kaffe lite extra länge så är det väl första dagen efter semestern. Jag tycker mig inte bruka bli så drabbad och jag är verkligen utsövd och somnade tidigt igårkväll men sov, liksom tydligen många andra, lite oroligt, vaknade ännu tidigare än planerat och vågade inte somna om.
Jag fick verkligen re-boota hela systemet och försöka komma ihåg inloggningslösen och vad jag egentligen jobbar med. Då har man varit ledig tillräckligt!
Kul att träffa alla och ta nya tag faktiskt även om det naturligtvis alltid känns skönast om man skulle få vara ledig jämt.
Frisk luft saknar jag redan, tog en promenad ikväll och det är så fantastiskt vackert ute nu!
Magiskt vackert vinterlandskap!

20130107-233429.jpg

Det enda jag vill göra är bara vara

Johanna W

20120623-143725.jpg

Hur tur kan vi få ha med midsommarvädret efter tidernas kallaste vår med en sommar som aldrig verkade komma. Den kom. Lagom till veckan då allt är som ljusast.
Vaknade till en klarblå himmel, kokade kaffe och gjorde fika, tog med mig filten och en bok och gick ner och installerade mig brevid tomatplatan.
Låg och läste. Gick in, drack lite vatten, vilade skinnet och funderade på vad jag ville göra idag. Men jag ville inte göra nåt annat.
Så jag kokade kaffe, tog med mig filten och boken och ligger här igen.

Blodomloppet

Johanna W

Fick ett tungt besked i månads, så kan inte säga att jag var särskilt laddad alls igårkväll, och tävlingsnerverna infann sig inte heller men det kanske var lika mycket vårrusets förtjänst/fel. 10 km, otroligt mycket folk och det var snudd på slaggis i början. Dammigt värre var det också på grusvägen, lite som i en marscherande krigsfilm (var faktiskt några militärer som sprang i uniform och kängor, en hade t.o.m. gasmask! hujedamej). Lite mysigt, men tur jag inte har astma eller pollenallergi för bra luft var det inte. Första kilometrarna gick tydligen uppför, det märkte jag inte alls i all koncentration att ens hålla sig på benen bland alla andra och försök att hitta ett någorlunda tempo. Sedan var banan skön med mest nerför och även om jag inte sprungit I20-spåret så är det ju hemtrakterna. Vid 8 km när jag äntligen fått igång favoritlistan på spotify som inte var inställd på off-line (tips från coachen: ha inte tidtagning/gps eller musik mot internet. Det är mycket folk. Men det kanske alla andra redan räknat ut) och jag faktiskt kände mig pigg i benen och var sugen på att dra på, då gick banan ihop igen med 5-km-promenadklass, och det var som att springa in i en vägg. Värre än i början. Som tur var fanns fler som ville rycka så det blev lite stickspår här och där, så det var bara att haka på och kuta lite nere i diket och sådär, så jag fick min rockykänsla till slut.

Nytt personligt rekord trots allt, börjar misstänka min app i telefonen är mer än väl inexakt… 56:32 när målet var under timmen, så jag är nöjd. Borde väl kunnat springa fortare på vårrusets halva distans, men min nya lagomtid är åtminstone 5:30 och det ska jag kunna hålla i åtminstone en mil. Sen är det kanske dags anmäla sig till fjällmarschen så det blir av att jag springer en mil igen…. Det här var ju tänkt som startloppen bara. I huvudet är jag anmäld till 26 km, men det är faktiskt långt så in i fjället, så måste känna efter om fötterna är med på tåget för annars får det bli 16 km, det har jag ju gjort så jag vet jag kan kötta mig igenom.

Är du nyfiken så finns alla resultat från blodomloppet HÄR

Umeåbilden

Johanna W

Det här är Umeå för mig.

Det är strandpromenaden längs Umeälven, och härifrån kan man se nästan allt som är Umeå. Båtarna har tagits fram för sommaren och träden är äntligen gröna.  Man ser broarna mellan teg och stan (därom vilken som är ”rätt sida” tvista de lärde…. och Umeborna). Stadskyrkan från 1725 skymtas på stadssidan och strax bortom nere vid älven syns det alldeles nybyggda konstnärligt campus. Känner man till staden kan man också i princip se Norrlands Universitetssjukhus också. Det syns en byggkran vilket speglar all byggnation som pågår just nu då staden växer både i befolkning och tack vare (på grund av) kulturhuvudstadsåret 2014. På tegssidan ser man också det gamla bryggeriet och det nybyggda husen brevid som har en utformning som säga vad man vill, men Umeåtypisk är den iallafall. Och en stad är inte bara byggnader och broar, det är människor också. Det är några som cyklar och några som badar, precis brevid mig där jag joggar går en husse med sin hund. Just här och just nu, är Umeå som allra, allra finast.

Vårruset i löparkjol och rocky style

Johanna W

Underbara kväll!

Premiär för löpkjolen och tro det eller ej, men det var faktiskt så varmt att den gick ha utan tajts under. Urskön faktiskt! Kanske framförallt snygg? Inte kände jag att det var en kjol iallafall. Som bekant ingen materiallöpare (lever efter filosofin att man ska inte behöva ha dyr utrustning för att ha kul och också prestera bra. Även om det kanske hjälper…) och den här löparkjolen är, förutom mina för i år nya skidkläder, det enda funktionsplagg jag äger tror jag. Kan lika gärna ta något annorlunda då. När vi pratade ihop oss på jobbet och de sa de skulle springa i ”löpar-T-shirt” sa jag att jag också skulle det. Det är ju ROCKY på den!!?! Tydligen ändå inte precis en sån de menade…

Fickorna höll kvar nyckeln och telefonen hade jag i handen med lite extra musik i öronen och runkeeper. Massvis med folk längs vägen och det var riktigt gött att få springa genom sina egna kvarter, rakt genom rödäng (skolavslutningsvägen ni vet) och uppför koportenbacken vid röberget och tillbaka ner genom kronoparken och sandåkern. 5 km är inte längre än så. Som att ha en egen fanclub faktiskt, med alla barn och vuxna från fotbollsskola, förskola, familjegympa, släkt, gamla fotbollkompisar m.fl.

28:07 stannade klockan på och enligt min runkeeper (sägs inte var superexakt) hade jag då sprungit 5, 09 km. Startade i första gruppen, men inte precis på startsnöret… Drömmålet 25 var faktiskt rätt långt bort, siktet var på 27:30 och snittiden stannade på 5:31/km…6 sekunder på hela loppet borde jag väl kunnat kräma ur benen för att hamna under ett snitt på 5:30 men faktiskt väldigt nöjd ändå, framförallt för att jag inte fick ont i fötterna.

Mysigt också som vanligt att sitta och picknicka efteråt, två lag från jobbet och så en massa andra bekanta ansikten bland alla tusentals. Det ÄR en löparfest faktiskt. (enligt mamma som är med varje år är det bästa vädret någonsin, jag har inget att jämföra med, bara sprungit en gång i Luleå för 5 år sen)

Nu är jag så trött att jag duschat och precis smort in mig med solskydd i ansiktet. Gonatt tror jag minsann.