Underbara kväll!
Premiär för löpkjolen och tro det eller ej, men det var faktiskt så varmt att den gick ha utan tajts under. Urskön faktiskt! Kanske framförallt snygg? Inte kände jag att det var en kjol iallafall. Som bekant ingen materiallöpare (lever efter filosofin att man ska inte behöva ha dyr utrustning för att ha kul och också prestera bra. Även om det kanske hjälper…) och den här löparkjolen är, förutom mina för i år nya skidkläder, det enda funktionsplagg jag äger tror jag. Kan lika gärna ta något annorlunda då. När vi pratade ihop oss på jobbet och de sa de skulle springa i ”löpar-T-shirt” sa jag att jag också skulle det. Det är ju ROCKY på den!!?! Tydligen ändå inte precis en sån de menade…
Fickorna höll kvar nyckeln och telefonen hade jag i handen med lite extra musik i öronen och runkeeper. Massvis med folk längs vägen och det var riktigt gött att få springa genom sina egna kvarter, rakt genom rödäng (skolavslutningsvägen ni vet) och uppför koportenbacken vid röberget och tillbaka ner genom kronoparken och sandåkern. 5 km är inte längre än så. Som att ha en egen fanclub faktiskt, med alla barn och vuxna från fotbollsskola, förskola, familjegympa, släkt, gamla fotbollkompisar m.fl.
28:07 stannade klockan på och enligt min runkeeper (sägs inte var superexakt) hade jag då sprungit 5, 09 km. Startade i första gruppen, men inte precis på startsnöret… Drömmålet 25 var faktiskt rätt långt bort, siktet var på 27:30 och snittiden stannade på 5:31/km…6 sekunder på hela loppet borde jag väl kunnat kräma ur benen för att hamna under ett snitt på 5:30 men faktiskt väldigt nöjd ändå, framförallt för att jag inte fick ont i fötterna.
Mysigt också som vanligt att sitta och picknicka efteråt, två lag från jobbet och så en massa andra bekanta ansikten bland alla tusentals. Det ÄR en löparfest faktiskt. (enligt mamma som är med varje år är det bästa vädret någonsin, jag har inget att jämföra med, bara sprungit en gång i Luleå för 5 år sen)
Nu är jag så trött att jag duschat och precis smort in mig med solskydd i ansiktet. Gonatt tror jag minsann.
Johanna Westberg 