Idag åkte jag en mil, klassiskt, i stort sett lika snabbt som nåra som tränar för en klassiker. Ville bara pränta in det i den offentliga cybervärldshistorien.
Jag har också hunnit storhandla, packa upp allt OCH rensa och torka ur kylen OCH laga matlådor och diska undan OCH tog just ut en lasagne ur ugnen.
Hybris när den är som bäst. Går att ta på för tillfället.
Det är fortfarande galet vintervackert och häromdagen när jag gick och tittade upp i träden fick jag syn på dessa. De hänger nära min arbetsplats så jag ser dem då och då och varje gång får jag en sån bra känsla. Frihet.
När jag ser dem på sommaren så brukar jag tänka på varma, ljusa sommarnätter då man går hem så sent att det nästan slutat att vara tidigt, barfota på trötta fötter med skorna i handen.
Nu när jag ser dem tänker jag på känslan att byta skorna mot skidor eller skridskor och glida iväg.
Var ute ikväll och tänkte nöta lite teknik jag lärde mig igår.
Kom iväg sent efter ett spontanbesök av en liten favorit som tyckte det lät väldigt långtråkigt att följa med på pianoskola och istället ville vara hos mig. Jippie! Sa jag och så spelade vi Pettson och uppfinningarna. Började sedan träningskvällen med en halvtimme CXWorks, rackarns vad intensivt och jobbigt! Hela kroppen och väldigt mycket nyttigt för skidbalansen och styrkan (kändes det som, bör väl lite ödmjukt avvakta med att ta på mig experthatten tills åtminstone två-tre gånger på skidskolan).
Jag hade med mig skidorna och bara gick direkt till spåret (en riktig fördel nu sen jag bytt gym) och mötte upp en jobbarkompis där. Snackade lite teknik, försökte trippa igång och säger att jag tycker det är svårt det här med att få ut ”schvungen”, jag fattar inte riktigt. Många säger de har problem med att trycka ifrån och jag har inte ens riktigt förstått när och hur det är tänkt att trycka ifrån och sen kommer dessutom det svåraste: glida utan att det bromsar direkt.
Några minuter senare hör jag: ”Du, det här med glidet, när du tryckt ifrån ska du ju glida på andra foten, tänk att du då ska stå på hela foten och ha tyngden typ på hälen”
Och så trillade tioöringen ner.
Men varför har ingen sagt nåt?! Utbrast jag när det plötsligt gick så mycket lättare.
Alla granarna som sett mig vingla långsamt förbi varv på varv på varv på varv stod tysta. Fnissade säkert eller grämde sin talförmåga inombords.
Det var naturligtvis ingen som lurade mig igår på skidskolan eller att hela skidvärlden vetat men inte berättat, utan helt enkelt nån liten detalj som formulerades med rätt ord vid lämplig tidpunkt. Två varv på den lite lugnare och flackare (än 3,7an) 3,2an och sen cykeln hem igen. Jag längtar redan till nästa gång.
jag med världens bästa födelsedagspresent, skidfodralet
Om jag bara hade bil… Om jag bara hade nån att åka med som hade samma tider som mig….
Och så fick jag ett fodral man kan ha när man cyklar i födelsedagspresent! Så många gånger jag tänkt på att det borde finnas, nån slags axelrem. Helst något som gör att man slipper rapplet med fyra långa pinnar åt alla håll (åh, den tempramentskatalysatorn) och att slippa fippla med kalla fingrar och kardborreband… Min tes stämmer alltså fortfarande: Allt som jag kan tänka ut kan någon annan programmera eller uppfinna. Eller har oftast redan gjort, men det är jag som inte vet. Jag är inte mer geni än så.
15, 4 km och sen ett hett bad och en sockerdricka. Historiskt. Jag sa ju att det skulle bli min dag idag.
Tillbaka (till internet!) från ännu ett Kungsledenränn. I år fick vi fantastiskt väder, som det faktiskt brukar förutom förra året.
Nya regler, till stor fördel för oss funktionärer, men framförallt för åkarnas säkerhet. Även våra ansvarsområden uppgraderade och jag var ”avprickningsansvarig”. Förra året var det som ett straff, med andras liv som insats, men i år var det som en dröm! Och heja heja vad duktiga och GLADA alla är! Det smittar. En vacker dag… får syterkontrollen klara sig utan sin avprickningsansvarig…
Stod som vanligt vid syterstugan. Blivit tradition. Och tänk att mackjärnet som försvann i stormen förra loppet stod i vebon!
Nytt för i år också hos oss, en fålla för att fånga upp åkarna, hålla undan åskådare och skotrar och underlätta för åkarna pricka av sig.
Imponerad av kusinen som knappt åkt nåra skidor alls nere i Halmstad som tjurade sig i mål på en minut långsammare än förra året.
Alla resultaten HÄR
Johanna Westberg 