Etikett: resa

Om 10 år

Johanna W

10 years

Jag har just suttit och druckit kvällste i gungstolen och smort in min läderjacka och mina skor, allting har varit släckt och bara knarret har hörts. Old fashioned om något, och så otroligt skönt.

Temat för träningsbloggutmaningen är ”om tio år” och jag tänker då och då på det, hur kommer framtiden att se ut? I samhället, i mitt liv, i världen?

På världens största resemässa i Berlin i våras spåddes att inom 10 år kommer mer än 90 % av världens befolkning att ha en mobiltelefon och med hjälp av den kommer vi att kunna navigera oss genom världen utan minsta hinder. Inom tio år kan du arbeta med vad som helst, när som helst, var som helst. Beroende på var behovet finns kan du möta upp det med din kompetens och få betalt. Det samma gäller naturligtvis omvänt. Be om vad som helst genom ett knapptryck på mobilen och det finns någon på plats som vill ta hand om det genom varenda steg på din resa. Trendspaningen är gjord av desticom.se och det låter som Microsofts koncept ”future vision – 2020”, har ni inte sett den så gör det.

Vad gäller umgänget så hoppas och tror jag, och framtidsspanarna med för den delen (tack och lov) att trenden med sociala medier kommer vända. Det kommer fortfarande att finnas teknik och det fortsätter öppnas en värld av kontakter med gemensamma intressen, men mötena är IRL (in real life, om tio år behöver jag nog inte skriva ut den förkortningen längre).

Hur kommer då träningstrenden att se ut om tio år? Jag tror och hoppas att vi har en lite sundare syn faktiskt. Det är lite väl mycket allt eller inget just nu. Det är fler i världen som dör av fetmarelaterade sjukdomar än av hunger. Ändå har det aldrig varit så vanligt fikarumssamtalsämne som marathon, iron man, en svensk klassiker.

Jag skrev i början av juni när de här temainläggen började att när jag är 65 hoppas jag träna yoga, åka längdskidor och ha en hund, tio år är inte så långt bort. Då är jag nog på toppen av min längdskidkarriär, vad nu det innebär men kungsledenrännet ska jag väl klara av åtminstone. Jag tror och hoppas att jag blivit en riktigt duktig instruktör som inspirerar andra till att träna. Microsoft future vision 2020

Om Australiendrömmar

Johanna W

Bild: australienguiden

Jag har fantiserat om Australien ganska länge men det har aldrig riktigt passat. Jag känner många som har varit där och på mina resor har jag lärt känna vänner därifrån, först ett underbart härligt par som jag gick Inkaleden med, sen ett helt gäng tjejer när jag pluggade spanska i Madrid en sommar och nu har jag en av mina bästa där, min partner in crime på fredagsgym, afterwork, löpning, rödvinsbabbel, fjällresor och andra äventyr. Jag har två hinder i min väg: makalös gruvsamhet för så lång flygning och antal semesterdagar. Men jag fortsätter drömma, en vacker dag hoppas jag få några veckor på andra sidan jordklotet och återse alla vänner och en och annan känguru och koala.

En så lång resa behöver planeras i god tid, jag behöver spara pengar och semesterdagar och helst skulle jag ha velat pricka in en såndär arbetstagarjul med mycket ledigt för lite insats. Svenskar behöver visum för att resa till Australien och det finns en hel djungel av olika typer beroende på hur länge man ska vara där och vad man ska göra. Jag har kollat med de vänner som rest dit och enklast och billigast är alltid landets egen immigrationsmyndighet, det är där allting hamnar ändå till slut. Senaste dagarna har det pågått en diskussion bland resebloggare huruvida det kan förenklas med hjälp av serviceföretag, de finns för både visum till Australien och för USA,  eller om det bara är pengar i sjön. Jag har själv inte provat, när jag reste till USA så ansökte jag om mitt ESTA direkt på deras immigrationsmyndighet, det gick OK, även om det var ett par nervösa dagar innan jag fick svar. Vissa visum har jag sökt direkt på flygplatsen eller i gränskontrollen, andra måste göras i förväg. Min mest nervösa vecka var när jag skickade passet till kinesiska ambassaden för visum (de ville dessutom ha kontanter ”för snabbare handläggning”), det hann tillbaka i tid, men sen kom ett askmoln så den nervositeten var helt bortkastad.

Det finns väl ingen i hela världen som vill lägga pengar i onödan och det är ju jättesvårt som resenär att veta när man behöver hjälp och inte. När jag skulle gå Inkaleden så valde jag att gå via en resebyrå, då fick jag dels en paketresa men så ingick även tillståndet som behövs för att få tillträde, något som kan vara ganska svårt att få eftersom det bara är ett visst antal som får gå varje dag så att inte leden ska slitas. P1000336

Hela gänget jag gick Incaleden med, jag i turkost linne och framför mig är the aussies jag skulle vilja återse någongång.

Det finns faktiskt ett tredje argument också att jag gruvar för Australien, krypen. Förutom kängurus och koalor så har de ju spindlar som typ kan äta krokodiler….

Om the travel bug

Johanna W

  

 Nej jag har inte hittat nåt kryp i min väska (än), the travel bug är något som drabbar en efter en resa. Oftast längre än en vecka i och för sig, men jag sitter ändå här med en god kopp te och njuter av att det är kvällssol även i Umeå och med ett fantastiskt minne som jag inte riktigt vet hur jag ska kapsla in. Jag vill liksom inte att det bara ska vara ett minne riktigt än.

En bloggare har fångat tankarna om travel bug bra, om hur det har känts när jag varit utomlands en längre tid.

Nu handlar det mest om att behålla känslan, fast det faktiskt är dags för lite mer vardag. Det är alltid en konst och jag tycker det är så himla tråkigt att komma hem och vara ensam hemma och inte ha sällskap. 

Skönt med långhelg direkt på semestervecka, precis som det blev vid Kristi himmels också då jag varit på Lanzarote. Det är nog ett ålderstecken att jag tycker det är ”skönt att hinna landa lite”.

Nåväl, slutfilosoferat för ikväll, dags för en efterlängtad dusch och sova i min egen säng.

Om flygande tid

Johanna W

  Så har veckan gått och vår semester är slut. Hur kan det gå så fort? Och ändå har vi hunnit så mycket och när det väl är dags åka hem känns det oftast alldeles precis lagom. 

Jag vågar ofta inte fundera så mycket på resor i förväg för jag blir mest bara nervös att något ska gå fel, men vi har inte ens blivit lite förkylda av ACn eller fått några allvarligare brännskador. Vi har bara badat i havet, i poolen, ätit gott och umgåtts. Imorse tiiiiidigt startade hemresan och flygresan som jag som vanligt gruvade lite för gick finfint och vips hade de fyra timmarna gått och vi var i Sverige igen.

Nu väntar vi några timmar på Arlanda och låter tiden gå och minnet sjunka in. Tack och lov för allt man kan spara inombords! 

Om resplaner, del 2

Johanna W

 Det har varit tyst några dagar, jag har jobbat, tränat och packat och laddat för nu drar jag på semester en sväng till! 

Det här med bloggutmaningar förresten, nu när jag har lite tid filosofera, jag är klar med #blogg100, även om jag missade två lördagar när jag var i stugan och helt enkelt gjorde annat. Vad gäller juniutmaningen så ja träningskläder jag minns – Ja det är många! Kanske mest allt baggy vi hade när jag spelade basket. Så långt från dagens tajta funktionskläder man kan komma.

Ett brev till min gympalärare det vill ni inte läsa för jag är fortfarande lite sur över att jag inte fick MVG för att läraren inte såg när jag höll en basketlektion för hon var på aerobics.  Världens sämsta argument någonsin.