Om Australiendrömmar

Bild: australienguiden

Jag har fantiserat om Australien ganska länge men det har aldrig riktigt passat. Jag känner många som har varit där och på mina resor har jag lärt känna vänner därifrån, först ett underbart härligt par som jag gick Inkaleden med, sen ett helt gäng tjejer när jag pluggade spanska i Madrid en sommar och nu har jag en av mina bästa där, min partner in crime på fredagsgym, afterwork, löpning, rödvinsbabbel, fjällresor och andra äventyr. Jag har två hinder i min väg: makalös gruvsamhet för så lång flygning och antal semesterdagar. Men jag fortsätter drömma, en vacker dag hoppas jag få några veckor på andra sidan jordklotet och återse alla vänner och en och annan känguru och koala.

En så lång resa behöver planeras i god tid, jag behöver spara pengar och semesterdagar och helst skulle jag ha velat pricka in en såndär arbetstagarjul med mycket ledigt för lite insats. Svenskar behöver visum för att resa till Australien och det finns en hel djungel av olika typer beroende på hur länge man ska vara där och vad man ska göra. Jag har kollat med de vänner som rest dit och enklast och billigast är alltid landets egen immigrationsmyndighet, det är där allting hamnar ändå till slut. Senaste dagarna har det pågått en diskussion bland resebloggare huruvida det kan förenklas med hjälp av serviceföretag, de finns för både visum till Australien och för USA,  eller om det bara är pengar i sjön. Jag har själv inte provat, när jag reste till USA så ansökte jag om mitt ESTA direkt på deras immigrationsmyndighet, det gick OK, även om det var ett par nervösa dagar innan jag fick svar. Vissa visum har jag sökt direkt på flygplatsen eller i gränskontrollen, andra måste göras i förväg. Min mest nervösa vecka var när jag skickade passet till kinesiska ambassaden för visum (de ville dessutom ha kontanter ”för snabbare handläggning”), det hann tillbaka i tid, men sen kom ett askmoln så den nervositeten var helt bortkastad.

Det finns väl ingen i hela världen som vill lägga pengar i onödan och det är ju jättesvårt som resenär att veta när man behöver hjälp och inte. När jag skulle gå Inkaleden så valde jag att gå via en resebyrå, då fick jag dels en paketresa men så ingick även tillståndet som behövs för att få tillträde, något som kan vara ganska svårt att få eftersom det bara är ett visst antal som får gå varje dag så att inte leden ska slitas. P1000336

Hela gänget jag gick Incaleden med, jag i turkost linne och framför mig är the aussies jag skulle vilja återse någongång.

Det finns faktiskt ett tredje argument också att jag gruvar för Australien, krypen. Förutom kängurus och koalor så har de ju spindlar som typ kan äta krokodiler….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s