Igår var vädret fantastiskt att springa i. Det gick springa i T-shirt, fortfarande. Jag hade sett fram emot att ge mig på SM-spåret och bara det är ett bra kvitto på att löpningen faktiskt blir roligare och roligare, precis som jag hoppas. SM-spåret är Umeås grisigaste elljusspår, gjort för skid-SM för drygt tio år sedan och i vintras breddat på vissa ställen för att passa skid-SM som var i vintras. Det är grymt backigt, 538 höjdmeter totalt i alla backar upp och ner. Jag sprang inte riktigt hela eftersom det börjar med en lång backe som påfart, där gick jag och värmde sen upp med lite löpskolning och eftersom jag skulle på kalas skippade jag den sista kringlan. Totalt är spåret 10 km, men uppe i skogen ungefär 8,5km. Jag sprang 7,5km och här kommer det fantastiska: det var härligt. Och det gick förvånansvärt fort, speciellt med tanke på att jag inte hade någon koll på vilken hastighet jag sprang. Jag bara körde. Jag hade pulsen synlig och telefonen med app som jag såg efteråt. Äntligen har jag hållit mig skadefri och motiverad för att träna så länge att jag kan lördagsjogga, tycka det är kul och på samma gång känna att jag bryr mig inte om vilken hastighet det är och så är det ändå en skaplig tid!
Etikett: Löpning
Om bergspass
Idag har vi kört backpass deluxe. Jag gillar när det går uppför och är fin utsikt så det här passade mig. Grusväg upp, 650 höjdmeter ungefär, till en stuga där vi stannade och drack lite saft och sen nerför grusväg och stig tillbaka. Totalt ungefär 11-12km. Känns i benen…
På eftermiddagen har vi lyssnat på en föreläsning av Kenth som är vår löpcoach här (som har bloggen snabba fötter, kika in han bloggar också härifrån löparveckan), käkat middag och nu ska vi strax ut på en kvällsjogg med pannlampor när det blivit mörkt. Sen sover jag nog rätt gott.
Om dubbelpass och vilodag
Igår körde vi dubbelpass och idag har vi en välbehövlig vilodag.
Igår på förmiddagen delade vi upp oss och några sprang obanat upp på en topp, några gjorde en helt egen runda och jag och en stor del av gruppen körde löpskolning på Elizabethpromenaden inte långt från byn. Väldigt nyttigt och jobbigt att springa med ordentligt löpsteg, kräver lite nötande och tålamod. Skönt dock att jag inte får ett dugg ont i fötterna, blir bara trött och det är nog för att de är lite otränade. Fick ett träningsprogram med fotövningar av en annan löpare här som jag kört igång med så snart är trötta fötter förhoppningsvis ett minne blott!
Lunch och tack och lov mycket piggare än efter passet i måndags så en stunds paus bara så åkte vi sen iväg till Sportgastein för intervaller. Flacka, snabba på grusväg bland höga berg och ännu några hundra höjdmeter upp kändes i ben och lungor. Älskar sånna pass som är intensiva och snabbt överstökade. Dagen avslutades med yoga och på kvällen kunde vi unna oss att vara uppe lite extra (läs: till 23) och vi satt en stund på den berömda Silver Bullet Bar som alla som varit i Bad Gastein känner till.
Idag är vi helt fria och började med morgonyoga och som vanligt hotellfrukost. Sen åkte vi upp med linbana på Stubnerkogel och käkat lunch och tittat på utsikten. Den var inte helt klar, men tack och lov sprack den upp och vi såg allt det magiska vi hoppats på. Hade kameran så får bli ett senare inlägg.
Eftermiddagen har vi spenderat på Felsentherme som är ett SPA, Bad Gastein har termalbad (därav ”bad”-prefixet) från en källa i bergen. Skönt för träningsvärkiga ben! Superglad också att min träningsvärk är jämn, inte sliten eller sned nånstans. Ikväll har vi ingen middag på hotellet utan ska utforska någon restaurang på byn.
Om att distanslöpa på en bergskam
Idag sprack det upp och blev vackert väder och det blev även allvar med löpningen. Vi sprang gemensamt och gjorde lite rörlighet och löpskolning innan vi delade upp oss i fri fart/gummiband och sprang Höhenweg längs med bergskammen (inte längst upp) från Bad Gastein till grannbyn Bad Hofgastein.
Upplevelselöpning är bara förnamnet. Långsamt tempo på grusväg som gick genom berg och över bäckar hela tiden med en otrolig utsikt över Gasteindalen. Tack vädergudarna för detta!
Det räckte gott och väl med milen för min del på den här höjden så jag tog bussen tillbaka från Bad Hofgastein med en liten grupp medan de lite mer vana långdistanslöparna sprang längs med floden tillbaka. 
Om att springa snabbare
Jag har börjat ladda för nästa vecka då jag ska på löparläger, jag har kännt mig hyffsat snabb men distanserna blir aldrig längre. Har peppat mig själv med att jag fokuserar ju på att bli snabbare och undvika skador men det har ändå gnagt att jag inte springer längre än 3-7 km (kategori: jättekort för en som automatiskt börjat tänka i klassikermått)
Idag behövde jag komma ut och röra på mig men var inte ett dugg sugen och det regnade, det brukar vara bra grund för ett snabbt kort pass. På tiden med mjukt elljusspår och det sammanföll bra med middag på rödäng och lån av världens bästa springkompis.
Två varv runt Rödberget räckte gott för oss båda och känslan var lätt men blev osäker på tempot. Jag kom ihåg att jag sprang två varv med henne bara några dagar innan Lidingöloppet förra året för att få upp hastigheten i backigt spår men att jag då blev så besviken över hur långsamt det gick, trots alla mil i benen.
Så döm om min förvåning när det idag gick hela 30sekunder snabbare per km än ifjol vid samma tid! Äntligen!
Johanna Westberg 