Nu är jag flyttad och klar, i tisdags gick flyttlasset och igår flyttstädade jag och mamma gamla lägenheten. Tack och lov att jag fejat som en dåre inför visningarna så var det överkomligt. Den nya lägenheten är såklart ett kartongkaos och jag är helt slut men det känns bra. Charlie är hos sina numera före detta grannar men förste kattvakter och jag har checkat ut från jobbet och precis som förra året den här tiden satt mig i en minibuss till saxnäs för att åka längdskidor, äta god mat och sova. Jag bestämde mig redan i bilen upp att det blir inget pass för mig ikväll, de andra är ute och kör men jag stannade inne och kurar. Jag har en lätt förkylning jag inte vill ska bli sämre och jag är som sagt rätt slut efter de senaste dagarna och faktiskt hela hösten. Det har varit mycket jobb med både jobb, träningsjobb och flytt. Så nu pustar jag ut och det blir lite yoga en stund för att få bort rigor bilåkningis och för att inte somna för tidigt och sen kanske jag går ner och bastar. Vi bor och sover på saxnäsgården och det är så sjukt god mat så jag skulle lätt kunna somna nu efter middagen så proppmätt som jag är. Jag hoppas på att vakna riktigt frisk och pigg imorgon för jag ser fram emot att åka skidor jättemycket!
Etikett: längdskidor
Sista skidåkningen för säsongen 16-17
Igår vaknade jag till sol och massor med vårbilder på sociala medier men även många fjällbilder med strålande sol och fantastiskt fint före. Jag fick lite vinterabstinens och tog skidorna en sista sväng till Nydala, ett riktigt ärevarv. Trodde ju jag skulle lägga dem på hyllan efter påsk eftersom det var svårtoppat men jag gjorde aldrig iordning dem. Tänkte att kanske, kanske. Inte så lockad av konstsnöspåret egentligen men så plötsligt kom suget efter en avskedstur. Och vilken tur det blev! Vilket väder, solen sken och det var mycket folk och en del åkte till och med i shorts, ni ser ju bildbeviset. Löst före förstås men helt okej, det blev två varv inte riktigt hela 5km-slingan för snöbristen var ett faktum och nu idag så smsade Umeå kommun att p.g.a. snöbrist så kommer de inte fortsätta preppa spåret längre. Så det var hög tid och kändes som ett perfekt avslut. Jag summerar nu drygt 46 mil både skejt och klassiskt för säsongen 16-17, fördelat på 15mil klassiskt inklusive vildmannaloppet och drygt 31 mil skejt. Räknar man bara i år är det 35 mil totalt, varav nästan 27 mil skejt. Det har gett resultat känner jag, så himla peppande inför nästa säsong att framförallt skejten börjar lossna. Det är inte jättemycket jämfört med många andra skidåkare men för mig som är hobbymotionär och rätt nybliven längdskidåkare dessutom så är det mycket. Jag åker oftast ca 25 mil på en säsong och har förlikat mig med den insikten att jag kommer aldrig bli någon kanonskidåkare, jag har inte den tiden och jag verkar inte ha någon särdeles talang heller om vi ska vara ärliga. Men jämmen drar, så ca 25 mil varje år med toppar som detta år och så kommer det garanterat bottenår också (typ som året då jag faktiskt åkte Vasaloppet) så tuggar jag på och blir nog till slut en helt okej skidåkare som njuter av att åka utan att ta ut sig allt för mycket eller ha bakhalt konstant. Flera helger har det här året gått till utförsåkning dessutom, ett nytt inslag för mig och superkul som variation!
Kungsledenrännet 2017
Jag har räknat efter och i år är det sjunde året jag varit funktionär i Syterstugan. Nästan tre mil är avklarade för åkarna när de kommer till oss nerför den branta och långa sjulsolsaxeln (kan aldrig lära mig varken stava eller skriva men har man åkt den så vet man vilken jag menar). Förra året när Charlotte Kalla åkte missade jag, och i år var det tydligen 10-årsjubileum vilket betyder att jag bara missat de två första i början, varav Björn Ferry åkte det andra och jag missade honom också. Nåväl, jag är ju inte där för att kolla på skidstjärnor, jag är där för att det är en så jäkla trevlig dag med ett härligt funktionärsgäng som varit detsamma i stort sett varje år.
Vi startade precis som vanligt aptidigt och i år inga fadäser med fastkörningar eller krånglande bensinpumpar så vi var uppe vid Syterstugan strax innan åtta på morgonen. Vacker morgon med rosa soluppgång. En och en halv timme till start. Dags att värma vatten till sportdrycken och sätta ut fållan. Men först, kaffe.
Tjulträsk i soluppgång ca 05.45 den 8 april 2017
Ovanligt lite snö på backen även uppe på fjället!
Gjorde iordning fållan och försökte markera för skotrar och skidåkare så gott det gick, årets bana gick rakt nerför backen. Det har berott lite på snön och hur isigt det är om den dragits en liten omväg runt eller rakt ner. En stund före start började det mulna på och sedan snöa och jag slutade fota. Inte en enda bild från senare på dagen, desto fler finns på Ammarnäs IFs facebooksida och det lär komma upp fler bilder på andra sidor framöver. Taggen #kungsledenrännet kan vara värd att spana in på instagram för den nyfikne.
En av de roligaste sakerna med att vara funktionär är att vi har samma kollegieblock varje år. Sedan stormen 2011 (galet att det redan är så längesen!) är de stormsäkra med vattenfasta pennor. Lite ihopblandning men sedan 2013 kunde vi i år läsa tiderna bakåt och kunde förvänta oss täten nånstans mellan 10.53, 10.55, 10.57 och 11.02. Inte så stor spridning med andra ord, nämnas bör är att 11.02 var förra året och Charlotte Kalla, det var alltså tungt före ifjol. Hon vann sedan loppet tillsammans med Anders Svanebo före Martin Rosvall med lagkamrat som jag inte vet vem det var då. Han varierar sig och har åkt många år, vann i år tillsammans med Johan Sandberg. (Charlotte och Anders vann alltså totalt ifjol, första gången ett mixedlag kommit före herrarna).
10.55 kom Martin och Johan utför krönet och ungarna som stått och väntat hoppade nästan ur overallerna av spänning. Mycket folk på kontrollen, superroligt! Bra också att det inte kör så mycket skotrar längs leden, inte kul för skidåkarna med alla avgaser. Mysig stämning när man kan värma sig vid vår eld och det dricks kaffe och rycks i deltagarlistan. Rutinerad som jag är lämnar jag aldrig ut den numera, vi har kopior som man gärna får titta i!
Fjärde lag var segrarna i mixedklassen, Josefina Wikberg och Ammarnäs egna André. Första damlag kom en stund senare, bara 9 damlag men desto fler mixedlag. 57 lag totalt plus en ensamåkare. Ganska tajt mellan första och näst sista, ovanligt snabbt faktiskt. 12.41 passerade näst sista lag och då fick vi rapporter från köpatrullen om att sista lag var rätt långt efter men vid gott mod och med mycket energi. Hurra för åkare som vågar ställa upp och kämpa på trots att de andra seglar iväg snabbare! Det pratas mycket om önskemål om att starta halvvägs, ha smidigare transporter till/från start och mål och ifall det finns någon reptid. Det finns det inte och charmen är att åka från A till B, det gör det lite krångligare men det är mödan värd att ha tagit sig över fjället på egen hand. Det kräver dock sin man eller kvinna, så många åkare är väl förberedda men det är alltid något lag som inspirerar med att vara ute länge och ha pannben nog att komma i mål ändå och de får alltid jubel och applåder då de kommer in på upploppet då alla går ut från restaurangen för att heja dem sista biten in i mål.
Efter näst sista laget passerat tog jag mig lite lunch från muurikkan och snörde sen på mig mina egna skidor och satte av utför ner mot Tärnasjön. Ljuvligt före! Ingen sikt men med fräscha ben som bara varit uppe länge men inte åkt uppför slalombacke och viterskal så var det perfekt mjuk snö. Jag tog knappt i och väl nere på Tärnasjön var det lugnt och vindstilla. Jag har alltid trott att det skulle blåsa där, det kan det nog också göra, och att den skulle kännas sjukt lång men det var bara att ta käpp efter käpp och inte trampa på för hårt för det var rätt isigt under nysnön så det blev en kombination av stakning och fyrans växel i litet format och det gick så lätt så lätt. Efter Tärnasjöstugorna dröjde det inte så många kilometrar förrän skotrarna kom ikapp mig med det sista laget som bestämt sig för att ta skotern tillbaka, de hade energi kvar men insåg att den inte skulle räcka hela vägen till mål så de ska ha stor cred att de tog sig så långt ändå! 3 mil på fjället är inte fy skam, det är de som åker hela 8 mil som gör en enorm insats. Jag hade också mycket energi kvar men det började snöa mer och mer och det vore dumt att stanna ute när alla skotrar åkte iväg. Så in i pulkan jag också.
Hettande kinder och kalla tår, in i duschen och sen tillbaka till hotellet vid målgången för lite buffé som lön för mödan, sedan var jag inte sen isäng. Det tar på med en dag på fjället! Somnade med tankarna att jag längtar redan till nästa år, kanske blir det då jag åker för första gången hela vägen själv. Jag har tydligen sagt det sedan 2010 men nåt år ska ju bli det första, jag har aldrig varit såhär nära. I fjol åkte jag andra halvan av sträckan på turskidor, i somras sprang jag första fjärdedelen och igår skejtade jag knappa andra fjärdedelen. Jag börjar känna mig hemma där på Kungsleden mellan Hemavan och Ammarnäs, gått hela sträckan har jag ju också gjortgått hela sträckan har jag ju också gjort. Så håll tummarna för nästa år, annars är jag med säkerhet funktionär igen.
Länk till årets resultat Kungsledenrännet 2017
Mina inlägg från tidigare år:
Mot fjällen
I helgen bär det av till stugan igen, äntligen! Det är dags för Kungsledenrännet och jag ska vara funktionär i år igen, men jag hoppas kunna åka en bit på hemvägen. Packar för fullt och drömmer mig tillbaka till år då vädret varit kanon och håller tummarna för att det blir så igen. Åker upp efter jobbet imorgon och sen bär det av kanontidigt på lördagmorgon till Syterstugan. Där står vi och prickar av, servar sportdryck, plåstrar skavsår och hejar på alla åkare fram till efter lunch ungefär, då packar vi ihop och åker hemåt och följer loppet från skotern på väg tillbaka till Ammarnäs.
Tidig morgon på skoter är vackert!
Syterstugan, Kungsleden. 5 mil från Ammarnäs, 3 mil från Hemavan.
I år hade jag hoppats kunna åka, det säger jag varje år jag står där, men jag har åkt lite för lite och har ingen att åka med heller så det blir funktionärsjobb och sen tänkte jag skejta en bit på väg hem istället. Målet är att iallafall ta mig över Tärnasjön, så får resten av gänget plocka upp mig med skotern när de passerar sen. 
Jag drömmer om att skejta på skaren, de här bilderna är från mitt första och hittills bästa skejtpass på fjället. Jag har tagit mig på skidor till och från olika utflyktsmål runt Ammarnäs men jag visste inte förrän några år sen att det var andra skidor för skejt eller att det fanns växlar (dvs. teknik). Jag var lycklig ändå, och hängde på min kusin och några kompisar upp mot småfjällen och skejtade väl en mil in i fjället ungefär på mina gamla klassiska skidor. Halkade efter som tusan (förstås) men deppade inte särskilt mycket. Vi la oss på en sten där snön tinat bort och solade en bra stund innan vi åkte hem igen. Ge mig fler sånna dagar! 
Jag hade vitt hår och inga skejtskidor eller skidkläder men glad ändå!
Längdskidor till Kobåset – Hemavan
Det är en vecka sedan jag åkte det efterlängtade längdskidspåret, högfjällsspåret, till Kobåset i Hemavan. Jag hade bestämt mig för att skejta dit redan när vi bokade vår helg i Hemavan även om vi mestadels skulle åka utförs. Jag testade på torsdag när jag kom men föret var segt och jag likaså så jag vände efter ungefär 4km för att inte riskera att solen skulle gå ner för pannlampan hade jag glömt som vanligt. På lördag gjorde jag ett nytt försök och i ungefär -15 grader och strålande sol fick jag en dryg timmes underbar skidåkning. Det gick inte superlätt, det är mycket uppför och det lutar dessutom lite så en ovan skejtare som jag känner tydligt av att man åker lite på skrå, men utsikten! Helt otrolig. Blandade bilder från båda turerna i en enda lång kavalkad för att visa er hur det ser ut. Det går att åka både skejt, klassiskt och turskidor och det skulle nog gå att åka slalomskidor också om en verkligen ville, men ”skejtandes” då förstås.
Spåret har av- och påfart vid starten på Kungsleden, på ”fjällparken” vid guldbollen/högfjällshotellet. Hit går det köra bil.
Sväng av efter ca 600-700 m till höger mot Kungsleden och Drottningleden. Det är tydligt skyltat! 
1,5km upp genom skogen innan det glesnar och en är i princip uppe på kalfjället

Spåret börjat uppe vid centrumliften och det är häftigt att vara så nära där ungarna åker skicrossbanan och liften tuffar på och ändå ett lugn och en tystnad som kännetecknar kalfjället. Härifrån är slingan 10km, med påfarten blir det alltså 13km.


I kobåset finns inget egentligt kobås som jag trodde, nån gammal sommarlagård eller ett vindskjul. Det är bara själva dalgången mellan bergstopparna som är kobåset och skidspåret gör en rundning. Jag gissar att det en gång varit ett sommarbete, är det någon som vet?
Jag passade på att stanna längst in och ta lite påfyllning av energi i form av ljummet vatten och en klämmis (sjukt enkla och bra träningsmellis istället för dyra gels!), att åka turskidor hit och ha med sig varm choklad och mackor, det vore något! 
Hemåt och det blir nästan solnedgång på fotona, i verkligheten gnistrade dagsljuset som om det vore oändligt. 
Nöjd skidåkare som kände mig långt ifrån att nånsin orka Kungsledenrännet men oändligt tacksam att ha ben, skidor, ork och tur att bo här och pricka av just de här dagarna med vädret och få njuta av att skejta uppe på fjället! Det är mitt enda riktiga mål med skidåkningen, att få sånna här dagar.
Mer info om spåret på Hemavan/Tärnaby längdskidspår







