Om Höga Kusten Winter Classic – del 3

IMG_6318

Här kommer den tredje och sista delen i min berättelse om Höga kusten winter classic 2016. Här hittar du Del 1 hittar du Del 1 och Del 2.

Dag 3

Andra natten gick bättre, även om jag insåg att mina två liggunderlag ändå var i tunnaste laget så jag låg mest på sidan. Vaknade och bjöd hunden på mina sista korvar och packade ihop för dagens sista strapats. Det var en riktigt fin morgon och väldigt annorlunda att plötsligt vara vid en strand. Det är ju det som är så speciellt med Höga kusten, det är lite som Norge att det är både berg och hav på samma ställe.IMG_6322 (2)IMG_6333

Det tog längre tid att koka frukost när gasen började ta slut och allt hade hunnit bli kallt men till slut kom vi oss iväg som några av de sista. Plötsligt insåg vi att det var rätt tungt att gå men däremot var det inte ett dugg kallt – det hade blivit nollgradit. Kanske till och med någon plusgrad för klibbsnön var ett faktum. Ännu en sak att glädjas åt att ha fått provat och att det inte var varken smällkallt eller klibbsnö mesta tiden.

Sista dagens vandring var ganska enkel, vi tog lunch och fortsatte tuffa på till den sista stigningen som vi visste skulle bli tuff. Även om det klibbade var det bara att njuta det sista av tiden i skogen. Vi kom tillbaka in i skog med snötyngda granar likt där vi startade och det kändes som att det gått både blixtsnabbt och var hundra år sedan vi startade.

Hela gänget.

När vi kom fram till foten av berget tog vi en gruppbild och skiljdes åt för varsin väg. Jag gick uppför och märkte återigen att uppför är visst min grej, det är ju bara en härlig känsla att komma högre och högre upp. Ungefär halvvägs fanns ett vindskydd där det passade med vatten- och godispaus innan vi fortsatte och började nästan gå långsamt för att vi inte riktigt ville komma fram.

Sofie fotade mig och Josefin.

Väl framme blev vi mötta av Jerry och fick grattis-och-välkommen-i-mål-kram och high five och diplom, vi tog foto vid målflaggorna och gick in i toppstugan och åt våfflor och chokladbollar.

IMG_6343 (2)Ner kunde vi välja på att gå ned längs utsidan av slalombacken eller ta liften, jag glömde bort hur läskigt jag tycker det är att åka sittlift eftersom jag hade lite skavsår och gungade sakta ner mot Friluftsbyn igen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERASnipp, snapp, snut, vips var äventyret slut. Foto: Rike

 

Mina tre huvudsakliga lärdomar:

Comfortably cold, det är faktiskt inte alls farligt att vara lite huttrig, det går snabbt bli varm när en börjar gå igen.

Ät middag innan night camp. Så värt att ha varm mat i magen och energi till humöret när det är dags rigga tält.  

Justera lager i tid. För att kunna vara comfortably cold och sen få upp värmen är det viktigaste att hålla sig torr. Att verkligen jobba för att inte bli svettig var en aha-upplevelse.

 

Om Höga Kusten Winter Classic – del 2

IMG_6308 (2)

Det är dags för andra delen i min berättelse om Höga kusten winter classic 2016. Del 1 hittar du HÄR

Dag 2

Det var en härlig känsla att vakna upp efter första natten i tält. Plötsligt såg vi hur det såg ut! Härlig stämning bland alla tallar och tält när det var dags att packa ihop och ge sig iväg.

 

IMG_6293Checkpoint första nattlägret. 

IMG_6289 (2)

Dags ge sig av! 

IMG_6300.JPGMäktiga Slåttdalsskrevan.

IMG_6301 (2)

Trappsteg sista biten, annars hade vi nog kämpat med packningen än. 

Vi gick tillsammans alla fyra och efter bara en liten stund kom vi fram till Slåttdalsskrevan. Mäktig passage som ledde oss upp via lodjursspår upp på slåttdalsberget. Där började det blåsa lite kallt och jag kände mig som hemma med känslan av kalfjäll och utsikten var makalös. Tipset innan var att stanna och ta sig tid att njuta, kanske till och med ta fram sovsäcken och krypa in och dricka varm choklad eller kaffe i. Vi tog inte fram sovsäckarna men stannade och fikade, fotade och bara insöp vyerna.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERAFikapaus. Jag och Josefin i bild, foto: RikeOLYMPUS DIGITAL CAMERAMäktig känsla. Och det blåste lite kalfjäll så jag kände mig som hemma. Foto: RIkeP2195966.jpgFamiljen rutinerad kröp in i en vindsäck och drack varm choklad. Nordens coolaste tjejer som vandrade med sina föräldrar. Foto: Rike.

Vi tog lunch strax nedanför trädgränsen och sedan delade vi vår lilla grupp vid vägvalet mellan lång och kort. Jag följde med Josefin och Rike den längre vägen medan vår vän Britt-Marie och hunden Emil ville gå den kortare. Jag förstår precis känslan av att inte vilja stressa, det är dubbelt så jobbigt att bära packning samtidigt som en har en hund i sele runt midjan också. Vi pausade i Skrattabbortjärn och sedan knatade vi vidare. Underbart väder så det var enbart härligt att gå. Så härligt att vi gjorde misstaget att inte äta middag i tid, utan trodde att ”vi är nog framme snart ändå” ganska länge och kom fram när det var mörkt och jag hade hunnit bli både kall och hungrig. Vi möttes av tända eldar, chokladbollar och glögg så det kändes genast bättre. Jag hittade tältet och hjälpte de andra att koka mat medan de satte upp sina tält.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lunch nedanför trädgränsen vid Slåttdalsberget. Jag och Britt-Marie. Foto: Rike

OLYMPUS DIGITAL CAMERAVägval. Foto: Rike

Paus vid Skrattabbortjärn. Foto: övre: Rike. Nedre: Jag. 

En stund senare var det den andra delen i friluftsskolan, en lite mer informell föreläsning om vad och hur en ska packa för utflykter på vintern. Generellt faktiskt likadant som på sommaren! Lite mer värmande plagg bara och en extra eller en tjockare sovsäck och ett extra liggunderlag eller en tjockare variant. Det var verkligen en lärdom att det faktiskt inte behövs så väldigt mycket, knepet är att skala av och på vid rätt tillfällen.

2016-02-21 14.36.56 (kopia)Här har vi äntligen kommit fram efter dag och kunnat börja laga middag. Jag hann bli rejält frusen och hungrig. Tur det är mysigt med pannlampa. Foto: Josefin.

Fjällräven var där och hade slagit upp tält för visning och primus var där med olika typer av kök. Mest hängde jag dock vid elden för att få upp värmen tills det var dags att gå och lägga sig. Då tog jag några ruscher i skogen, gjorde några knäböj i månskenet och somnade sen riktigt gott.

IMG_6313 (2)

 

Om hypnos och stand up 


Igår var  jag på något häftigt – hypnosshow! Erik Olkiewicz är hypnotisör och tar upp folk på scen som blir hypnotiserade. Galet, och jag hade hört att alla som varit med om det vill bli hypnotiserade igen och att de som sett de ångrar sig efteråt att de inte provade. Jag satt och tänkte ”vad gör han om ingen alls går upp på scenen?”. Så värmer han upp publiken lite och räknar sen ner till tre och så får alla som vill vara med och bli hypnotiserade gå upp på scen.

Baam! Hur många som helst! När den här bilden togs har redan ungefär hälften fått gå ner igen. Enda kriteriet var att inte ha någon skada eftersom man ska röra sig på scenen och till exempel är det olämpligt att då ha benet i gips. Epilepsi förstod jag också som att det skulle man inte ha, samt att vara över 18 år var ett krav. Jag vågade inte och var väldigt nyfiken på att få se också, men vi i publiken fick också testa första hypnosen men jag klarade den inte. Det var även då ungefär hälften på scen inte heller var hypnotiserade så antagligen tar det några försök för vissa. Jag ska ärligt säga att i mitt fall berodde det nog på att jag inte vågade försöka tillräckligt mycket – tänk om mina ögon verkligen inte skulle gå öppna liksom?   Resten av showen var helt galen, de fick göra en hel massa grejer men ingenting som blev pinsamt eller skadligt. Däremot är jag helt övertygad om att det här med hypnos verkligen fungerar. Tydligen mår en kanon efteråt också och det är som att ha sovit en hel natt!
 Kvällen fortsatte på Rex och där var det fullsatt på stand up i två akter. Massor med komiker och min favorit för kvällen blev Thomas Järvheden. Skrattade så jag grät då han läste ur sin nya bok med favorittrådar från familjeliv. Han kommer faktiskt upp på campus nu till lunch på kultur på campus så alla som har möjlighet, kom till Lärarutbildningshuset!

Ikväll fortsätter Umeå Humorfestival med ännu fler komiker och imorgon avslutas hela kalaset med Soran Ismail på Sagateatern. Bra helg!

Om foton från Höga Kusten

P2195981.jpgDet har gått en vecka sedan jag kom hem och jag filar på allt jag vill berätta och jag har försökt redigera lite foton men jag är inte klar än. Det fullkomligen rasar in bilder i deltagargruppen på facebook och många är duktiga fotografer och bloggare och har lagt ut en massa bilder redan. Som den här pvan på mig, den är tagen av Rike som jag gick med hela vandringen. Hon bor i Umeå och har en av Tysklands tre största resebloggar – Schweden und so – om Sverige! Det var en slump att vi träffades, eller ödet, vi hade mycket gemensamt.

En annan som var kul att träffa var Ironwoman Sofie Lanto. Hon tog magiska bilder!  Som den här på mig och Josefin, en annan av de tre jag vandrade med. 1602_hogakustenclassic1492

Som vanligt har jag inga egna bilder alls på mig själv så det är kul att se att jag faktiskt var där. Längtar tillbaka!

 

Om film från Höga kusten winter challenge 2016

Film HCWC2016Jag spenderade hela söndagen med att bara titta på bilder och allt som lades upp på facebook i flödet i deltagargruppen. Har börjat skriva ner och tänkte rapportera lite här på bloggen också men jag var för trött i söndags, totalt slut och låg på soffan hela dagen. Himla skönt och välbehövligt faktiskt. Så det kommer, både text och bilder. Men det har släppts en officiell film från eventet, det var med ett kamerateam och de har gjort en två minuter lång film som finns direkt på startsidan på hemsidan www.hogakustenwinterclassic.se