Sommarfika

Johanna W

 

Pajmuffins. Som muffins OCH smulpaj. Beslutsångest överflödig.

Blev så sugen på att baka igår och började fantisera om muffins, smulpaj, bär… Så visade det sig i min finfina bok att man inte behöver välja. Fantastiskt. Som Joey i vänner, muffins – gooood, smulpaj – goooood. Pajmuffins – what’s not to like?!

Hämtat ur Leila – a piece of cake, vanligt muffinsrecept (men hon har rivet citronskal i vilket faktiskt är en hit) och smulpajs-smul på. Valfria bär i. Hallon och blåbär blev queen så att säga. Min personliga touch blev kanel.

Kan det bli somrigare än så här? Som gjort för att frysa in och ta fram eller ta med på sommarfika!

Hela receptet:

Klassiskt muffinsrecept
100 gr smör
2 dl (havre)mjölk (ni vet det blir godare bakverk med havre!?)
skal av 1 citron
2 ägg
1,5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt

Till pajmuffinsen
ca 500 g bär (tror även äpple skulle vara riktigt gott!)

Crumble
75 gr kallt smör
2 dl havregryn
1 dl vetemjöl
1 dl strösocker

Sätt ugnen på 175/200 grader (beroende på storlek). Smält smöret och tillsätt havremjölk och rivet citronskal. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och pösigt. Rör ner den ljumma vätskan. Blanda mjöl, bakpulver och salt och vänd ner det i smeten. Rör ner bären. Placera 12/6 muffinsformar i en muffinsplåt och fyll formarna till 2/3 med smet. Gör nu crumble – Tärna smöret och nyp ihop med övriga ingredienser. Strö på toppen av muffinsen –  Grädda mitt i ugnen i ca 12-15 minuter.

Sen middag

Johanna W

En vana jag tagit med mig från Spanien är måltiderna. Inte riktigt den sena lunchen, men däremot när jag kommer hem så föredrar jag att fika något istället för att ställa mig och laga middag. Jag är för hungrig. Och utan hungriga barn att tänka på så är det en perfekt lösning. Några rostade mackor och en kopp kaffe, några skivor lufttorkad skinka och en avokado, lite flingor och (havre)mjölk eller en smoothie. Så  kan jag laga mat i lugn och ro sen.

Det är kanske inte vad som rekommenderas i någon diet, man ska väl försöka att inte äta så mycket på kvällen, men när jag i lugn och ro fått stöka på i köket, hinna undan dagen och lagat något ordentligt, då äter jag faktiskt en lite mindre portion av det än om jag skulle vräkt i mig det vrålhungrig och på så sätt blir det dels mer över till lunchlådorna och jag somnar ändå mätt och belåten, och inte sådär uppjäst på mackor utan på lite thaigryta, en laxfilé och grönsaker eller något annat gott.

Trötta fötter

Johanna W

Jag som hade kommit igång så bra inför säsongen med löpning igen. Sprang vårruset och blodomloppet och visst, lite ont här och där men det hade jag förra omrången jag sprang mycket också. Lite trötta fötter bara. Men problemet är att det aldrig går över. Ibland höger, ibland vänster, ibland utsida, ibland insida. Benhinnorna har klarat sig (haft problem då jag var yngre) men ibland ont i höfter och knän också. Jag måste helt enkelt ha tagit i för hårt, hur osannolikt det än känns.

Punka på cykeln också, gör att jag knappt kan gå nånstans. Låter helt sjukt, jag vet. Men det gör så ont, så ont, som om jag vägde 150 kg och var 150 år gammal. Ibland molande, ibland smärta, ibland på morgonen, ibland när jag sitter stilla. Helt omöjligt beskriva.
Hade börjat ringa in sig på det ställe på hälen där man kan misstänka hälsporre, bara för att när jag väl varit på gå- och löpkliniken och fått hjälp med tejpning mot det så flyttades det till knivssmärta på utsidan hälen istället.

Imorse var jag hos en naprapat, min favorit som är så duktig. Och hon bara tog tag i fötterna och ryckte lite lätt och frågade ”hur känns det här i vristen?”

– ”Jo, det känns väl okej”

Och så slet hon. Och det var det läskigaste jag varit med om, liknande kategorier. Jag gillar inte att man tar i mina fötter, jag gillar inte att ta på andras, jag får rysningar bara jag tänker på hälar, och jag får hurven när det knakar.

Tydligen satt allting ihop, och jag hade sprungit bara på häl och fotvalv, som sedan tidigare är helt nersjunket. Hade till och med stora blåsor under trampdynorna som jag inte ens tänkt på vore något konstigt.

Jag har verkligen provat allt känns det som. Jag har vilat, tejpat, masserat med olika sorters bollar under, stretchat, joggat lugnt, köpt nya skor, bytt ut mina gamla hårda korkinlägg mot mjuka. Jag har varit på gå- och löpkliniken, hos en naprapat, pratat med erfarna löpare på twitter och jag har googlat (så mycket som mitt sinne för skador tillåter).

Blir det inte bättre efter idag och de ytterligare nya övningarna så tror jag att jag går på skidsäsongen direkt.

Sommar sommar sommar

Johanna W

Äntligen har den börjat igen, den välbekanta jingeln. Och som året började, verkar knappt vara nån som missat Anja Pärson igår. Så ärligt, öppet, kärleksfullt.

Och ”hon kom ut”. Det som var det stora var att det var med kärlek till sin flickvän. Jag var inte ett dugg förvånad, hur i hela friden jag kunde veta det är ju en gåta, men jag visste inte att det var hemligt och jag tyckte inte det var konstigt. Men det var starkt att berätta om alla år bakom, om att inte själv riktigt kunna acceptera det. Även om jag inte tyckte det var något konstigt, så skulle jag säkert känna så om det hände mig också. Precis som alla saker som bara händer andra. Olyckor och stora lotterivinster. Men det jag fastnade för var att hon pratade mycket om sina två jag, tävlings-Anja och personen bakom. Så trist att det ens ska behöva läggas så mycket fokus på att hon är kär i en tjej. Men visst, det blir en annorlunda historia. En annorlundabra.

Stort grattis till kärleken, en fantastisk karriär och livet framför. Och tack för historien som än en gång gjorde stora delar av hela svenska folket tårögda tack vare den där Anja.

Det bästa är ju att de som pratar får styra programmen själva. Som vanligt otroligt bra uppställning, och som flera av dem redan sagt: Det blir svårtoppat det här. Tur att man kan ladda ner podcast om man missar, hade tänkt skriva vilka jag absolut inte tänker missa, men jag kan inte välja. Det kommer bli en podcast-marathon-sommar.

Det enda jag vill göra är bara vara

Johanna W

20120623-143725.jpg

Hur tur kan vi få ha med midsommarvädret efter tidernas kallaste vår med en sommar som aldrig verkade komma. Den kom. Lagom till veckan då allt är som ljusast.
Vaknade till en klarblå himmel, kokade kaffe och gjorde fika, tog med mig filten och en bok och gick ner och installerade mig brevid tomatplatan.
Låg och läste. Gick in, drack lite vatten, vilade skinnet och funderade på vad jag ville göra idag. Men jag ville inte göra nåt annat.
Så jag kokade kaffe, tog med mig filten och boken och ligger här igen.