Omstart

Det här kan ha varit en av mina tröttare arbetsdagar hittills i karriären. Inga ursäkter men jag vet jag inte var ensam och är det någon gång det är lite sådär mys-okej att dricka kaffe lite extra länge så är det väl första dagen efter semestern. Jag tycker mig inte bruka bli så drabbad och jag är verkligen utsövd och somnade tidigt igårkväll men sov, liksom tydligen många andra, lite oroligt, vaknade ännu tidigare än planerat och vågade inte somna om.
Jag fick verkligen re-boota hela systemet och försöka komma ihåg inloggningslösen och vad jag egentligen jobbar med. Då har man varit ledig tillräckligt!
Kul att träffa alla och ta nya tag faktiskt även om det naturligtvis alltid känns skönast om man skulle få vara ledig jämt.
Frisk luft saknar jag redan, tog en promenad ikväll och det är så fantastiskt vackert ute nu!
Magiskt vackert vinterlandskap!

20130107-233429.jpg

Om jag bara tog mig till skidspåret lättare…

Om jag bara hade bil… Om jag bara hade nån att åka med som hade samma tider som mig….

Och så fick jag ett fodral man kan ha när man cyklar i födelsedagspresent! Så många gånger jag tänkt på att det borde finnas, nån slags axelrem. Helst något som gör att man slipper rapplet med fyra långa pinnar åt alla håll (åh, den tempramentskatalysatorn) och att slippa fippla med kalla fingrar och kardborreband… Min tes stämmer alltså fortfarande: Allt som jag kan tänka ut kan någon annan programmera eller uppfinna. Eller har oftast redan gjort, men det är jag som inte vet. Jag är inte mer geni än så.

Fyra varv på gammlia och jag satte personbästa i både distans och hastighet. Lätt hänt eftersom det är andra gången jag åker skejt(skidor) i livet, men även räknat turer med klassiska tror jag faktiskt. Och i utförsbackarna stod jag på, klev i spåren då som jag fått tips om. Huj vad det gick! Nån sa på vinterstudion idag att om man tror man ska ramla då gör man det, man ska tänka ”jag klarar det”. Så då gjorde jag det.
Jag blir dock omåkt av klassiker, framförallt uppför, till min stora förtvivlan och förvåning. Inte av alla, men många. Men när jag gick in på fjärde varvet, dryga milen, och en familj precis klev på med en ca 12-årig grabb i täten som uppenbart tog rygg på mig, då tryckte jag ifrån. Det får finnas gränser. Lite pannben och stolthet har jag allt.

15, 4 km och sen ett hett bad och en sockerdricka. Historiskt. Jag sa ju att det skulle bli min dag idag.

Om att fylla år

Ett stort tack för alla grattis!

Nu är den över, födelsedagen. Som vanligt kul, viss åldersnoja, oro att ingen vill fira kantat av att det kryper mot slutet av ledigheten. I fredagskväll bland städ och förberedelser svor jag på att aldrig mer fira.

Men jag hade inte kunnat ha en bättre födelsedag. Firade mig själv på morgonen med tulpaner och god frukost, bakade livets första tårta från scratch och hade kalas med närmsta familjen på dagen. Det började ringa redan på morgonen och fortsatte under dagen och jag hann inte ens med att svara alla. Gjorde iordning mat, tacopaj och sallad, och på kvällen droppade vänner in, gamla som nya, hund, bebis och bebismage i en perfekt mix.

Kärlek och vänskap går inte mäta i antal grattis och framförallt facebook underlättar ju för att komma ihåg att gratulera men oavsett så vill jag verkligen säga ett gemensamt stort TACK. Det har betydelse och värmer mycket.

Idag är det istället min alldeles egna dag, det är kalas-städat, finns god mat och tårta samt ett perfekt skidväder så idag fortsätter jag ända in i kaklet på det här fantastiskt sköna, långa jullovet.

Om konsten att storstäda

Om jag bara plockar undan och rensar allt så får jag nog lugn och ro att bli kreativ och/eller koppla av. Men för att plocka undan alla påbörjade projekt så måste ska jag kanske göra klart dem först? Eller skriva på en lista så jag inte glömmer dessa otroligt bra idéer som ligger och inte kan flyttas på för att de riskerar gå upp i rök om jag inte ser dem längre….

Så jag börjar, jag hittar något, jag rensar en pärm, blir till tre olika högar, jag sorterar noggrant, upptäcker att det fattas något, hämtar den lådan, tömmer ut den för att sortera ordentligt för allt ska ju ändå röjas och städas ändå….Och om jag bara skruvar upp den här, men då måste jag flytta lite på eljacket, och då måste jag spackla lite och förstås bättringsmålas lite innan det som skulle skruvas upp verkligen kan skruvas upp…. Inom inte allt för lång tid men ofta för en ogenomtänkt lång tid framöver blir det bara värre och värre och värre och värre. Mycket mer städ än vad som var tänkt från början. I första fasen kan jag leva lite på att det kommer bli så fint när det är klart men sedan är det bara mörker.

Det var längesen jag försökte lära mig leva med att inte tro att allting ska ordna sig bara jag har det städat för det gör det ju inte. Tack och lov har jag ett stort rött skåp som slukar diverse högar och vänner som reagerar på kaoset med ”vad skönt se någon annan har det stökigt också, hade nyss sönder en lampskärm mitt under tenta-p och jag bara sopade ihop skärvorna lite med ett papper och sen fick den ligga flera dagar innan jag tog upp det.”

Ibland bara orkar man inte.

Nu har jag dock slitit med och mot samvetet, irritation att jag städar när jag väl är ledig, passar på för det är skönt att få det gjort. Det är inte färdigt, och idyllen om helt sorterade pärmar, lådor, lästa tidningshögar är fortfarande ljusår bort men det har lättat. Och jag har haft tur som fått lite hjälp med riktiga lång-liggare, bl.a. skruva upp hatthylla och skaffa förrådshylla. Ibland är det väldigt bra, i stort sett ofrånkomligt nödvändigt, att vara två. Gärna med en extra kontrollant.

Instajullov

Bilder från min instagram med några tillägg som aldrig publicerats och några från julens finaste nytillskott som firat jul med oss för första gången och förhoppningsvis många framöver misslion89

Jag har haft en idyllisk jul som varade länge men ändå allt för kort. Eller kanske var det just precis perfekt lagom. Mormor kom hem, tomten kom, gnistrande snö överallt. Snorkallt dock, kunde bara testa mina nya skidor en gång och då på ett smalt litet skoterspår vilket inte direkt gav min obefintliga teknik någon automatisk skjuts framåt. Och åter i stan med ledighet och skidspår – ja, då börjar det REGNA. Jag som trodde det var januari.

Ända sedan lilla julafton hos farmor fredagen den 21a december har jag varit ledig och gjort allt ovan nämnt, läst böcker, spelat spel och mobilspel. Sovit länge. Jag skriver det som om det vore över, men det bästa är att jag är ledig veckan ut. Det är så underbart så jag vet inte vars jag ska ta vägen.

God fortsättning!