Om träning, resor och andra guldkanter i vardagen
Aktuellt schema och kommande aktiviteter.Läs mer Träna med mig
Kommande resorLäs mer Res med mig
En yogaklass att göra hemma eller utomhus.Läs mer Yoga online
När det är under 30 minusgrader, så kallröken stiger nästan ända upp till laven i den sjuttiogradiga vedeldade bastun och de varma fötterna fryser fast i golvet så fort man tar ett steg vid sidan av ståhandduken, när det är ljusare i månskenet som reflekterar i snön än under stora delar av dagen och snön ligger vit och gnistrar som ett sagoland över träd, raningar och hustak, då är det jul i Ammarnäs.
Jag är så svag för kontorsmaterial. Anteckningsböcker och tuschpennor, presentpapper och snören, stämplar, lack, förvaringslådor, tidskriftsamlare….
Min senaste anledning att få gå loss på en ny anteckningsbok är att jag har märkt att jag har rätt många små listor och ett sviktande minne angående var jag firade julen 2008, var vi hade lilla julafton 2011, vilka som var i Ammarnäs i fjol, vilka skickade jag julkort till, bidrog jag med något till julbordet, hos vem bakade vi julgodiset, vad gav jag vem i julklapp och vad fick jag av vilka?
Det här är förstås ingenting man inte kan leva utan, men det är ändå sådant jag tycker om att komma ihåg. Så låt mig presentera:
JULBOKEN.
Från och med nu är allt på samma ställe och boken kan gott få ligga i jullådan. Plockas fram nästa advent.
Äntligen är det legitimt att ösa på ända in i kaklet med julstämningen. Som vanligt visade det sig att risk att råka börja för tidigt var försumbar. Jag har dock som vanligt nästan slut lussebullar….
Dagen började med att som vanligt den här tiden på året lyssna på musikhjälpen och på förhandstips skruva upp strax efter åtta för att lyssna på kusinbarnet som skulle lussa. ”Världens finaste luciatåg” tyckte de som sitter instängda i buren och när Kodjo ville prata lite med nån så gissa vem som ställer upp? Stoltare ”moster” får man leta efter och aldrig har vårt kontorslandskap lyssnat på högre radiovolym.
Grubbeskolans musikklass lussade sen på eftermiddagsfikat hos oss på jobbet och ikväll har jag tränat spin-core och efter passet bjöds det på pepparkakor och julmust. Det är nu alltså fri fart fram till jul. En av de första punkterna som ska bockas av är julkorten, och de ska tydligen postas imorgon för utland och den 16e för inrikes med julfrimärke (vilket är söndag. logiskt…)
Så nu har jag bullat upp julfika med ett te jag fått som tidig julklapp som jag verkligen kan rekommendera, apotekets Rooibos-te med apelsin & nejlika. Precis perfekt juletidskvällsmysigt. Hittade också mina fiffiga små filter för röda teer som har en tendens vara så bossiga så de flyr ut genom tesilar. Jag tror de är från Danmark, det var i Köpenhamn jag stötte på dem för första gången. Man gör helt enkelt en egen liten tepåse. Den gamla pepparkaksburken med tidigare års julkort så jag inte glömmer nån är framplockad och årets julkort kommer från unicef. Trots att jag älskar att göra egna kort så fick det bli en god gärning och en praktisk lösning i år.
Sverige är ett bra land, med sina förbättringsområden. Säga vad man vill om sociala media, jäklar vad fort saker kan spridas och sedan även gå över.
Stormen över pepparkaksgubbarna… jag hann inte ens förstå om de ville ta bort dem p.g.a. stötande/rasistiskt eftersom de är bruna eller om det var handlingen att inte låta dem vara med som var rasistisk innan det var över.
Mitt lilla liv har rullat på som vanligt och i onsdags slog jag till och bytte gym. Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för en människa (jag). Saknar bassänger och de är så gulliga på simhallen när jag är där och jobbar så jag köpte kort där istället. Har cyklat den där vägen miljontals gånger till sporthallen för att spela basket så även om det är lite längre än bara över älven så känns det lugnt. (till skillnad från iksu vilket aldrig eller väldigt sällan skulle bli av).
Därför har jag nu själv äntligen passerat det som var en snackis för några veckor sedan – Umeås nya cykeltunnel under järnvägen, med det berömda citatet. Och så fin tunnel sen! Proffsigt med tavla som visar tågen, ordentliga perronger (nej, vi har inte haft nån modern tågstation precis. Faktiskt inte uppdaterad sen en viss kung var här för drygt hundra år sedan). Fågelkvitter har den också, det kan verkligen göra min dag. Därnere är björkarna alltid gröna och citaten är bra och förutom att hela stormen fick upp viktiga åsikter/beteenden i ljuset som på köpet gav Umeå lite publicitet så är det försök-till-cencurerade-omtalade-citatet så genialiskt bra. I sin helhet kommer det från ”Om jag finge förändra Sverige” (ursprungligen publicerat i Expressen 22/2 1977)
”Med tre fyra timmars arbetsdag skulle ingen ha råd med privatbil. Men alla skulle ha tid att cykla. Och naturligtvis, skulle tåg, bussar och tunnelbana ha nolltaxa och gå ofta. SJ skulle bli folkets järnväg. Alla stängda stationshus skulle öppnas. Och under en övergångstid – innan det blivit en självklarhet – skulle det sättas upp anslag i den här stilen: ‘Du som går här förbi är behörig att stiga in och värma dej – oavsett om du ämnar åka med nästa tåg eller ej. Också denna lilla kur är en vrå i folkets hem, som behöver din närvaro. Skriv något på väggen så att andra får veta hur du har det'”.
Jag har idag gått och tänkt på hur jag ska känna mig piggare på mornarna och även där har jag tagit till fågelkvitter och startar dagen med min wake up-light. Tänkte mig även ett mantra med CARPE DIEM, men varför krångla till det. Sara Lidmans motto: Lev! Det räcker gott. Eller som en arbetskollega uttryckt det: Det är en ynnest att få stiga opp.
Gick och la mig med en så varm känsla i kroppen igår. Vaknade likadant. Alla som sett den har rekommenderat den och efter en julfest med jobbet i fredags var det skönt med en lugn kväll och från en spontan calzone för första gången på flera, flera år så fick jag dessutom med mig oväntat sällskap till bion.
Klart sevärd! Filmmusik av favoriten Ludovico Einaudi dessutom. Det finns hopp om livet.
Johanna Westberg 