Om att göra egna chips

Johanna W

När jag är sjuk varvar jag tankarna från sängen mellan att jag ska passa på sitta och dricka kaffe i köksbordet lääääänge och titta ut genom fönstret, vika tvätten och se nån serie jag inte hunnit se. Eftersom jag ändå är hemma en hel dag.
Så blir det naturligtvis aldrig. Det är liksom själva definitionen av sjuk – att inte orka göra mer te och tycka det är långt att hämta paddan från vardagsrummet till sängen, eller ännu värre: hålla sig vaken ett helt program.

Det jag faktisk makalöst nog gjort idag är egna chips.
Med tanke på att det här är något jag gått och grunnat på i sisådär femton år hur man gör, om det blir gott mm så är det en enorm och plötslig (kategori: väldigt oväntad) kraftansamling att äntligen försöka. Fort gick det, enkelt var det och gott blev det.
Det var de egna potatisarna från kolonilotten dessutom. Mer från ax till limpa får man leta efter.
Slutsats (kategori: ej oväntad) om alla som äter chips skulle först odla potatisen, skörda och sen tillaga själv skulle det inte behövas något varningens finger kring att det inte är så hälsosamt med chips.

20130129-165622.jpg

20130129-165634.jpg

3/97/#blogg100

Om att bli förkyld

Johanna W

Det var väl inte mer än väntat, de flesta åker ju dit förr eller senare och som jag åkt runt i skidspåren, rest, toktränat bodypump, jobbat på kontor och vabbat är det väl inte konstigt. Även om det verkligen kom plötsligt. Kände det välbekanta pirret i halsen igår och inatt vaknade jag sjöblöt i svett och idag har mitt huvud låtit som en tom container från insidan. Varsågoda för alla detaljer.

Tidig hemgång via affären och bara koka indiante som numera är lite halvberömt på twitter tack vare flitig spridning. Det har snart ganska precis fyra år i mitt husapotek på nacken. Obeskrivligt att det är så längesedan jag reste i sydamerika. Toppat med den hemmaodlade honungen från Gammelstad jag fick i julklapp. Ekologiska citroner så slipper jag oroa mig för allt gift som kokas ur i grytan. Köpte även lite färg och vitaminer att pigga upp mig med.

2/98/#blogg100

Om att blogga varje dag i 100 dagar – #blogg100

Johanna W

Jag var skeptisk, men så tittade jag in och läste på lite på min kloka vän Ingers blogg, jag tänkte att om hon hakar på då har det förmodligen ett rätt bra syfte. Jag märkte snabbt också att de som delade sina inlägg taggade med #blogg100 på twitter inte var de traditionella ”bloggarna”, för att använda ett uttryck som låter fördomsfullt men som är ett faktum enligt Annakarin Nybergs forskning, dvs. mer eller mindre unga kvinnor med ett innehåll som i största grad kännetecknas av mode, fotografering, vardag/dagbok, inredning och annat relativt ”lätt” och ytligt.

Min skepcis berodde också mycket på att jag tränar mig på att säga nej till allt möjligt och framförallt att inte skapa måsten i onödan. Jag är expert på att tycka det är roligt anta utmaningar och haka på saker, fullfölja är däremot inte alltid min starka sida och ofta gör jag det också utan att ens ha velat från början. Verkar det dumt? Ja, det tycker jag med. Det är därför jag försöker att sluta.

Anledningen visade sig dock vara rätt bra, “Det sägs att det är de första 100 dagarna som avgör hur bra en chef eller ledare har lyckats och kommer att lyckas i framtiden. Det som sätter avtryck helt enkelt. Jag är dock ingen ny president eller partiledare. Jag är blott en skribent som försöker hålla liv i en blogg, men från och med idag ska jag blogga här på Bisonblog varje dag i 100 dagar i rad. Det är i alla fall mitt mål.Mikrobloggandet och statusuppdateringarna avlöser varandra i en strid ström. Är bloggandet på dekis? Är de längre inläggen och analyserna bortglömda till förmån för korta och snärtiga oneliners med kommentarer om samtiden?” 

Initiativtagaren bisonblog visade också på tydligt resultat förra året. Bättre texter, ”kortare tid i pipen –  från idé till ett inlägg” och fler besökare vore önskvärt för min del. Bloggen får inte bli ett måste men jag tycker det är ohyggligt kul och jag vill utveckla mitt skrivande och självklart är det roligare skriva om det är fler som läser.

Jag har missat några dagar men so be it, det vore som att låta bli sluta med chips om man bestämt sig för det som nyårslöfte bara för att man åt upp resterna till Ivanhoe på nyårsdagen. Kort och gott: jag är på!

övriga som är med och egen anmälan hittas HÄR

Om skidåkning (igen)

Johanna W

I onsdags gick det så bra, så bra. I går gick det så inihvete dåligt. Ett steg fram, två steg bak.

Jag har verkligen kul på skidskolan, två av tre gånger har det gått riktigt bra och senaste gången fick jag höra att jag åkte så bra att jag hade kunnat vara i den medelbra gruppen istället för den lätta. Det är visserligen en sanning med modifikation eftersom jag verkligen saknar en del grundläggande teknik och behöver höra den från grunden. Och lite som på BodyPump-kursen så visar det sig att jag har faktiskt helt okej teknik, men eftersom jag inte vetat det så behöver jag få det bekräftat innan jag kan ta mig till nästa nivå.

Uppvärmningslekarna är verkligen min grej, jag som hållit på med lagidrotter, tränat ungdomar och vikat som idrottslärare och fritidsledare har lekt miljarder olika lekar med och utan boll. Många av dem hade jag aldrig trott skulle gå med skidor förrän våra tränare berättat vad vi ska göra men döm om min förvåning att det gått finfint köra både svanskull, tunnelkull och nu senast skidfotboll med bara skidor på fötterna och inga stavar. Om skidfotboll vore en olympisk gren tror jag att jag på allvar skulle ha gjort en OS-satsning med stora chanser.

Tröstande igår var att en jobbarkompis körde om och frågade hur det gick och vid mitt uppgivna ”det är både framtungt och bakhalt” sa att det var trög snö, att det var något med spåren igår.

Idag ligger jag i soffan och kollar när min tränare Terese Andersson har kört skid-SM i falun och drar nytta av förra helgens nötande i teknikobservation och försöker studera om de gör som tränarna sagt. Har fått sällskap att köra både konstvägenloppet och 7-milastafett också och så fort chocken över förra årets resultat även motionsklasserna, har lagt sig ska jag anmäla mig.

Till alla eventuella friare: Valla-tekniker har seglat upp högt, högt på listan över önskvärd kompetens att bidra till ett framtida hushåll med. Tejpförespråkare göre sig icke besvär.

Terese Andersson IFK Umeå  a.k.a. min skidtränare som själv har bloggat om oss på skidskolan här

Om att inte ha tid att blogga

Johanna W

Senaste veckan har jag varit på resande fot och dels haft fullt upp och dessutom bara mobilen att tillgå.
Kommer inte riktigt överens med mobilbloggandet även om det faktiskt är väldigt smidigt.

Jag hade tänkt blogga om min nya spetskompetens inom idrott: skidfotboll och om när jag inte blev avstulen min kompis bil till en puckad impulsiv biltjyv.
Till exempel.

Många i bloggosfären verkar ha hakat på en trend att blogga 100 dagar i sträck och det är en typisk utmaning jag skulle kunna ta mig an utan att tänka efter men why?
Det är slut på onödiga utmaningar och mål för mig, åtminstone för just nu.
Tro mig jag älskar bloggandets ”avskrivning” och får idéer hela tiden, men just nu ligger jag hellre i en soffa med en liten en som är för hängig för att följa med sin familj på skidskola och kollar på spöket Laban och dricker kaffe.

20130126-101842.jpg