Det stormade kring uppdrag granskning i veckan, medan jag satt på bussen. Helt plötsligt var alla feeds i telefonen fyllda med kommentarer om att glada huddik inte är så glada längre…
Såg halva på SVTplay och halva nu. Och nu har det gått över till debatt om Håkan Juholt.
Och ärligt talat, Pär Johansson, javisst de borde ha mer betalt och behandlas lika, men det har ju varit det som var från grunden. Jag tycker inte Eva Hamiltons mejl var speciellt upprörande. Hon reserverade sig mot att om de hade skäl att inte uppge för Pär Johansson varför man filmade, hon uppmanade till tydlighet för att han inte verkade ha förstått (visst, man kan tro att han visst gjort det och försökte utnyttja kontakter för att stoppa det) men hon agerade proffsigt tycker jag, men jag är å andra sidan inte insatt längst in i media- och journalistikvärlden.
Och han har felbokfört resor, han flög när han skulle dit innan dem som åkte buss… en del argument var helt enkelt lite uppförstorade.
Men jag såg inte hela programmet i sin helhet, kanske greps man mer då, men det känns också som att det mesta försvinner i veckan med Juholts alla ekonomiska små missar. Och andras för den delen, senast igår var det en centerpartist som lyftes fram och ekot rapporterade att tre riksdagsledamöter hade under veckan begärt ändrat bostadsbidrag. Så han är inte ensam.
Självklart tycker jag det är bra att det här kommer upp och granskas, men det här med att Pär Johansson gjort Glada Hudik till ett varumärke och att han föreläser och tjänar pengar på det (det gör man, det är sjuka pengar inom föreläsning) om något som är en helt annan verksamhet, det är två olika världar. Och båda behövs. Det sticker i ögonen för de är personer som är mer utsatta och försvarslösa i vårt samhäll, men som trots allt har en plats till skillnad mot för i andra kulturer och inte allt för lång tid sedan i Sverige. Det är väl det vi pustar ut för gissar jag. Pär Johansson, Filip Hammar, tränarna för Grunden BOIS och den som anställde Ica-Jerry har räddat hela Sveriges dåliga samvete.
Men bara för att det blivit bättre ska man inte vara nöjd, absolut inte.
Men det är så lätt hänt, speciellt när man pratar Juholt och sossarna också, att tycka att de rika tar från de fattiga, och på skattebetalarnas bekostnad. Som när Ingvar Kamprad blev granskad. Men det glöms så lätt bort att de också drar in helt enorma summor pengar i skatt, de skapar jobb, de skapar tillväxt, de skapar export och allt möjligt. Det behöver man inte vara nationalekonom för att förstå.
Däremot behöver man inte ha en politik för att underlätta detta, för de klarar sig ändå. En riktig entreprenör och affärsman/kvinna är inte beroende av skattesatser eller ROT-avdrag för att lyckas.
Och som det togs upp i debatt, varför går vi och tittar på Glada Hudik? Är det för att det är bra teater punkt slut eller är det för att det är bra teater av utvecklingsstörda? Eller att det är BRA teater av utvecklingsstörda? ”Och här sitter jag och tittar på Glada Hudik, så fördomsfri jag är, så härligt det känns.”
Många var eniga i debatt, att man tappar sakfrågan. En ledare ska sköta sig och leva som han lär, det finns inget snack. Men vad gäller bostadsbidragen har det ju redan visat sig vara otydliga regler och att fler har gjort lika. Men socialdemokraternas ledare drabbas värst, för det är så emot ideologin.
Som om det vore ok för nån att inte tänka efter eller tänka på andra?
Johanna Westberg 