Modevisning

Det är modevecka i Umeå, ”Umeå Fashion Week”, och jag har precis varit på Kiis modevisning. Kända ansikten bland både mannekängerna och de som jobbar, extra roligt då. Goodie bag fick alla också, en söt tygväska och fina strumpor! Gillar när det verkligen är något som går att använda.

Halva frocktober har gått också, det flyter på som om inget hade hänt. Det märks att jag trivs i klänning. Dock börjar det tryta på vardagsklänningar nu så ska det bli 30 st olika så blir det lite mer utstickand, läs kallt, framöver.

Även om det var mycket snyggt på visningen så behöver det faktiskt inte vara dyrt. Klänningen jag hade idag är en av mina absoluta favoriter, och den är köpt på el rastro i Madrid. Lagom lång, sköna praktiska fickor, funkar med både olika linnen under och tröja, med och utan strumpbyxor eller tajts… kan piffas upp med ett skärp. Love it.

Dans som pausunderhållning då modellerna bytte om. Smidigt, både dansarna och övergångarna. Önskar jag såg ut sådär på dansgolvet om helgerna.

dagens klänning då

Och är det ett modeinlägg så är det, här är kappan jag fått mycket komplimanger  för i höst. Desigual från Barcelona. Kändes konstigt köpa den i somras men har inte ångrat mig en enda gång. Hatten/baskern är från Berlin, en secondhand-butik i Kreuzberg. Båda två var på ikväll såklart, fint ska det va.

 

(Today I’m wearing this) Dress no. 20

Med ett leende som aldrig skulle gått hem hos fotografen…. ”dags för grimas-gymnastik! och sen kan du le igen!” 

Så går det när man måste fota sig själv med en lagom kamera hängd i en tamburmajor med 10-sek-avtryckning.

Det stämmer att leendet är lite påtvingat. Jag tappade humöret just när jag nyss köttade in armbågen i en stolsryggskant och det gör ont fortfarande och precis när jag skulle fara ut och springa för att glömma bort smärtan och för att fira att jag för första gången på evigheter har spring i benen, så börjar det regna. Som om det inte redan var mörkt ute.

Annars har dagen varit bra, folk har börjat fråga ”hur många klänningar har du egentligen?” utan att ens veta om frocktober… Och den här har moster sytt. (Är inte det fantastiskt?! HON borde vara på modeveckan!) Vi hittade den i boa i somras och jag tackar min klena benstomme och bröstkorg för den eftersom jag var den enda som fick på mig den.

Imorgon är det både trendföreläsning med Lotta Ahlvar, vd för Svenska moderådet och på kvällen Designbar med Bric á Brac och jag vet inte om jag kan/hinner på något.

Trots att ShopStop går galant och jag inte ens är sugen på att shoppa så är det kul att se, och det är kul att det händer något i Umeå. Och det vore roligt gå dit i en hemmasydd mosterklänning också och se hur jag ligger till.

Men nu minsann ska jag trotsa en smärtande bula på armen (har lyxat till det med två alvedon) och regnet och drar ut en sväng med superpeppig musik i öronen.

Per Holknekt på Umeå Fashion Week

Han var såå bra.

Sett fram emot det här länge, och med en liten oväntad början helt utan manus och ett rörelsemönster på scen som påminner jättemycket om nån jag känner men inte kommer på vem, så satt jag totalt gripen hela historien (alla historierna) igenom.

Inspirerad, taggad, fokuserad och LUGN till tusen. Kan han, kan jag. Kan vem som helst.

Jag behöver inte stressa, jag kan göra det jag vill göra, jag ska göra det jag vill göra och jag ska göra det bra. Med det inte menat ligga kvar i sängen eller tro att man blir rik av att kolla på A-ekonomi.

Han hade fått många goda råd, varav ett av sin pappa. ”Det är bättre att vinna än att förlora”. Det gillar jag.

Rik behöver jag inte bli heller. Men försörja mig på det jag vill och bli bra på det jag tycker om, det ska jag fanimej göra.