Igår sprang jag 8 km vilket är mitt längsta för i år och jag kände att trots att det kändes lite tungt och långsamt så håller jag ändå en bra hållning. Kvittot fick jag idag när jag varken hade träningsvärk eller ondare i ryggen. Det var en skön avstämning i min rehab, sen i påskas har jag haft ont i ryggen och stela höftböjare och svaga magmuskler och hur det kom sig att det blev så just då vet jag inte men jag har definitivt tränat för lite bålstyrka. Min kropp svarar bra på rörlighetsträning och då behövs det kompletteras med styrka, jag vet ju det så väl. Min rygg har alltid varit min svagaste länk så det är inget nytt, just därför har jag tränat mycket bål tidigare. Men jag har liksom bara slutat. Tydligen. Och att bålträning kommer med på köpet är en sanning med modifikation, det stämmer ju men det räcker inte för mina förutsättningar och för hur mycket jag vill orka träna.
Så, i djungeln av träningsprogram valde jag två: ett höftprogram ur runners world som är framtaget av forskare som forskar på löpsteg och löpskador, och mammamageappen som är stabiliserande bålstyrka för nyblivna mammor (vilket jag inte är men appen är grundläggande). Det är såklart inte lätt att veta vilket program eller övning att välja, det behöver man hjälp med, men vid sidan av de tips från naprapater och sjukgymnaster jag fått så har jag valt dessa eftersom de är back to basic. Dessa har jag följt slaviskt i sex veckor nu, 5-6 dagar i veckan och höftprogrammet på bilden är 3×10 på varje ben av respektive övning. Ni må tro att jag är glad att det äntligen är dags byta övningar!
Tillbaka till vardagen och efter jobbet var jag med Moa och övade igenom nya somapasset som jag kör igång med på måndag om en vecka och sen gick jag på cx. Det var nya releasen och jag blev så himla glad att det är med flera av övningarna jag nött med gummibanden, i lite annat format bara, så nu känner jag mig förhoppningsfull att jag kommer bibehålla den styrkan jag byggt upp och fortsätta höftprogrammet med de mer avancerade övningarna. Imorgon ska jag till naprapaten och kolla om det går åt rätt håll vilket jag själv tycker det gör och få hjälp med en låsning. Så vi får väl höra vad han säger innan jag ropar hej men jag tror att jag är på bättringsvägen rejält! Det bästa med tråkiga rehabprogram är samma som varför jag gillar Les Mills och Ashtangayoga: man hinner märka hur jäkla mycket bättre man faktiskt blir. Inte alltid från gång till gång men nästan.
Ikväll var det äntligen dags för somamove på iksu plus igen. Det är skönt och nödvändigt att ha sommarlov från klasserna men det är så fantastiskt roligt köra igång igen! Ny release, nummer 7 i ordningen, och det lär visa sig imorgon var den tar mest…. Svettrekord blev det iallafall.
Johanna Westberg 