Jag bytte helgens längre löptur mot en power walk imorse. Det är alldeles för sällan jag går promenader men jag gillar egentligen både att gå och lyssna på en podcast eller promenera med sällskap. Imorse bytte jag om till träningskläderna och härligt nog är det shorts och linne som gäller. Jag hade tänkt mig en timme men det var så vackert och kändes bra så jag fortsatte tills jag gått i 45 min innan jag vände. Precis en mil blev det totalt, och jag ansträngde mig med armarna och hållningen och var nyfiken på hur tempo och puls skulle bli så jag hade min nya kära träningsklocka. Jag har helt slutat ha musik och det är så skönt att kunna lämna mobilen hemma. Det enda jag saknar mobilen för är att ta bilder på hur vackert det är men det känns sunt att försöka klara sig utan det ändå. Lite skakad dock av mordet på den unga tjejen i löparspåret, vad är det med folk egentligen? Ska man behöva ha gps-pejl och överfallslarm på sig när man är ute i naturen? Polisens råd om försiktighet, ”spring inte med hörlurar”… Seriöst, vad skulle man göra om man hörde mördaren? Springa i 100km/h? Jag tycker dock det är härligt springa utan hörlurar numera och njuter av fåglarna och åtminstone i Ammarnäs kan man höra prasslet av en och annan räv och hare.
Jag gick så långt upp efter strandpromenaden som jag inte varit sen jag för två år sen sprang då jag tränade för lidingöloppet. Jag vet ju hur fint det är där men jag har inte sprungit några distanser i år. Passerade Älvtåets gröna och jag förstår hypen, herregud så mysigt det är!
Körde om två stavgående damer i fladdrande skjortor som högt kommenterade ”sånna ben hon har!” Hade det varit gubbar hade jag förmodligen helst velat vända och visa vilka nävar jag har också men nu kändes det bara uppmuntrande. Faktum är att jag tänkte precis samma sak, borde vänt och sagt det, hoppas jag får bli 75+ och orka vara ute och gå i rask takt!
Riktigt trött i de där benen och hela hållningen efteråt, det kändes faktiskt som en löptur, tror det här var precis vad min kropp behövde. Rehabstyrkan för höft och bål efteråt och nu är jag redo för en riktigt slapp lördag.
Johanna Westberg 