Kategori: The Tramp goes…

Reseinlägg

Om hem från lite regn i Madrid

Johanna W

Imorse regnade det rejält i Madrid. Prognosen har varit regn hela helgen men vi har bara fått någon lätt skur nån av dagarna så det har inte varit några problem alls. Vi tog en lugn joggingtur i parken direkt på morgonen och åt sedan frukost för andra dagen i rad på La Libre, ett riktigt fynd till frukostställe. (Mer om det närmar ”framkallat” bilderna)

Sedan begav vi oss till el Rastro, Madrids berömda söndagsmarknad. Där var det lugnare än vanligt och efter bara en liten stund så öppnade sig himlen och sen fullständigt vräkte regnet ner. Det gjorde inte särskilt mycket, vi har shoppat så det räcker och vi strosade tillbaka till hotellet och hämtade väskorna. Via en klänningsaffär och ett café med croissanter, vilket kännetecknar resan som helhet. 

Flyget gick bra, försenade två timmar på grund av för lite personal på bagagelastningen. Hur det är okej att försena flygtrafiken i hela Europa är ju en gåta, men norwegians personal gjorde sitt bästa för att lätta upp stämningen, flyga snabbt och servera mat trots lätt turbulens. 

Nu är jag på Arlanda och vädret är somrigt och varmt, verkar varit så hela helgen. Älskar skycity en sommarkväll. Seg väntetid med hemlängtan, så många gånger jag varit avundsjuk på de som bor i Stockholm som är hemma när planet landar på arlanda. Men jag har lärt mig uppskatta mellanrummet där jag landar, äter sushi och dricker svenskt vatten och får välbehövlig tid att reflektera efter resan. 

Om tapas i Madrid

Johanna W

Vi äter tapas så det står härliga till. Båda middagarna har blivit tapas och det finns såklart bättre och sämre, dyrare och billigare men generellt är det ändå oftast gott. Madrid är mycket bättre på tapas än Barcelona, där kulturen inte alls är lika stor. Bästa ställena som rekommenderas är torget Santa Ana och en gata som heter calle cava baja. Jag har varit kring Santa Ana förut och det är jättemysigt så dit gick vi första kvällen. Igår gick vi till calle cava baja och det var knökfullt med folk så vi vandrade vidare och vidare, fram och tillbaka men till sist bestämde vi oss att vi ville till något av ställena där och knökade in oss bäst det gick. Här är det inget konstigt att stå och dricka öl och äta tapas så det här med bord och vita dukar är inget att ta för givet. Vi fick ett barbord i ett hörn på Esteban, och från och med där var den här resan värd alla steg vi vandrat (35000 bara den dagen!). Massor med gott och vi plockade, delade, drack och pratade precis som det ska vara. 

Om frukost x2 i Madrid

Johanna W

Jag älskar att vakna upp på ett nytt ställe. Det kanske låter konstigt men jag har nog saknat att sova till ljudet av en stor väg också. Har sovit som en stock, vaknade vid nio och strosade efter lite morgonyoga och kaffe ner till första frukoststället vi hittat via tripadvisor. 

Jag åt en tortilla española, omelett med potatis som oftast serverad med bröd, och drack färskpressad apelsinjuice och kaffe.

Vi strosade i kvarteren ganska nära där vi bor och plötsligt såg vi ett café som såg så mysigt och gott ut att vi kände efter att det rymdes en till frukost!


En bruchetta och sojalatte satt fint, snyggt serverat och allt var ekologiskt med hipsterstämning. 

Resten av dagen har vi strosat och shoppat. Vi stod oss bra på våra frukostar men närmare tre och hög tid för lunch, även i spanska mått, när magarna precis började närma sig gränsen till att göra förhastade val och det naturligtvis inte fanns en enda restaurang i sikte så dök vi på en dörr med en meny som såg okej ut. Den visade sig leda in till en innergård med terass och supergod lunch! Trerätters för 10,50€ och en skön vilopaus för benen innan vi stros-shoppade oss hemåt igen för en kaffe och siesta. Livet alltså. Gracias.

Om att packa för Madrid

Johanna W

metro-tirso-de-molina

Packning pågår, Charlie är lämnad och jag passar på vädra med fönstret öppet, tvätta och städa samtidigt. Imorgonkväll efter jobbet åker jag till Madrid för en helg i storstaden. I regn verkar det som, men det går ju ändå inte styra över så det får vi se. Har dammat av min gamla lonley planet och det blir till att friska upp minnet lite på vägen ner med vad jag har kvar att besöka, vad jag vill se igen och vad jag ska visa mina kompisar som aldrig varit där. Själv har jag spenderat 5-6 veckor i två omgångar i en liten by (”liten”, typ som Umeå) en halvtimme utanför, men det är några år sedan. Mest ser jag fram emot att sova ut, äta långfrukost, hänga med vännerna och strosa omkring och kanske skylla på regnet och stanna jättelänge på första bästa restaurang och äta tapas.

Bilden är från mitt gästinlägg hos Resia – sevärdheter i och utanför Madrid.

 

Om Höga Kusten Winter Classic – del 3

Johanna W

IMG_6318

Här kommer den tredje och sista delen i min berättelse om Höga kusten winter classic 2016. Här hittar du Del 1 hittar du Del 1 och Del 2.

Dag 3

Andra natten gick bättre, även om jag insåg att mina två liggunderlag ändå var i tunnaste laget så jag låg mest på sidan. Vaknade och bjöd hunden på mina sista korvar och packade ihop för dagens sista strapats. Det var en riktigt fin morgon och väldigt annorlunda att plötsligt vara vid en strand. Det är ju det som är så speciellt med Höga kusten, det är lite som Norge att det är både berg och hav på samma ställe.IMG_6322 (2)IMG_6333

Det tog längre tid att koka frukost när gasen började ta slut och allt hade hunnit bli kallt men till slut kom vi oss iväg som några av de sista. Plötsligt insåg vi att det var rätt tungt att gå men däremot var det inte ett dugg kallt – det hade blivit nollgradit. Kanske till och med någon plusgrad för klibbsnön var ett faktum. Ännu en sak att glädjas åt att ha fått provat och att det inte var varken smällkallt eller klibbsnö mesta tiden.

Sista dagens vandring var ganska enkel, vi tog lunch och fortsatte tuffa på till den sista stigningen som vi visste skulle bli tuff. Även om det klibbade var det bara att njuta det sista av tiden i skogen. Vi kom tillbaka in i skog med snötyngda granar likt där vi startade och det kändes som att det gått både blixtsnabbt och var hundra år sedan vi startade.

Hela gänget.

När vi kom fram till foten av berget tog vi en gruppbild och skiljdes åt för varsin väg. Jag gick uppför och märkte återigen att uppför är visst min grej, det är ju bara en härlig känsla att komma högre och högre upp. Ungefär halvvägs fanns ett vindskydd där det passade med vatten- och godispaus innan vi fortsatte och började nästan gå långsamt för att vi inte riktigt ville komma fram.

Sofie fotade mig och Josefin.

Väl framme blev vi mötta av Jerry och fick grattis-och-välkommen-i-mål-kram och high five och diplom, vi tog foto vid målflaggorna och gick in i toppstugan och åt våfflor och chokladbollar.

IMG_6343 (2)Ner kunde vi välja på att gå ned längs utsidan av slalombacken eller ta liften, jag glömde bort hur läskigt jag tycker det är att åka sittlift eftersom jag hade lite skavsår och gungade sakta ner mot Friluftsbyn igen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERASnipp, snapp, snut, vips var äventyret slut. Foto: Rike

 

Mina tre huvudsakliga lärdomar:

Comfortably cold, det är faktiskt inte alls farligt att vara lite huttrig, det går snabbt bli varm när en börjar gå igen.

Ät middag innan night camp. Så värt att ha varm mat i magen och energi till humöret när det är dags rigga tält.  

Justera lager i tid. För att kunna vara comfortably cold och sen få upp värmen är det viktigaste att hålla sig torr. Att verkligen jobba för att inte bli svettig var en aha-upplevelse.