Marocko – Sida 3 – Johanna Westberg

Om Sahara Experience

april 10, 2014april 10, 2014Johanna W

Jag har inte hunnit visa så mycket bilder sedan jag kom hem, mest eftersom jag knappt varit hemma. Men nu är det torsdag, travel thursday, så här kommer en bildkavalkad och beskrivning av hur det var att möta upp fem andra resebloggare, flyga ner till Marocko, mötas av den välbekanta och efterlängtade hettan när vi klev av flygplanet, bli satta i två jeepar i åtta timmar och åka slingrande vägar över Atlasbergen. Det var en riktigt bra start. Redan innan första kvällen var vi vänner sedan länge.

Vi stannade till för många utsiktsplatser, fotografering och de där djupa tänkattjagärhär-andetagen.
Många fina små butiker längs vägarna som jag undrar vem som egentligen stannar och handlar vid. Vi stannade förstås vid några.
Marocko resa Johanna Westberg Bland annat fick vi se hur några kvinnor i ett kooperativ tillverkade helt ekologisk arganolja, gissa vem som köpte en sån utan att blinka?

Första kvällen spenderades i M’Hamid och jag checkades in med Towe som gjort den här finfina kartan över vår rutt. Vi inkvarterades, åt middag och stupade i säng för att vakna tidigt av fågelkvitter som får vilken wake up-light som helst att skämmas och en frukost med färskpressad apelsinjuice som jag kommer minnas i minst hundra år.

M'Hamid kasbah sirocco

Därefter fortsatte vi vår resa mot öknen. Sahara. Jeeparna framfördes vant av våra chaufförer som följde oss hela resan. Allting ordnades av Sahara Experience i samarbete med Norske reiseblogger Sahara Experience Marocko

Efter två timmars körning efter att vägen slutat kom vi fram till vårt lyxiga desert camp i Erg Chegaga. Tälten var inga vanliga tält som sagt, utan stora och verkligen oväntat lyxiga. Gjuten platta!

Vi fick varsin dromedar och red ut bland sanddynerna.

Vi fotade massor från dromedarryggen

Vi klev av och gick upp på toppen av en sanddyn och tittade på solnedgången. fotspår öken sanddyn

Vi red tillbaka till lägret och blev bjudna på mint-te, nötter och snacks och sedan en underbar middag med couscous, köttgryta och ägg till middag. Våra vänner satt och spelade och sjöng under stjärnhimlen till långt in på natten och jag somnade så gott som man bara gör i tält eller på ett hotellrum med fluffiga sängkläder eller efter en lång dag med massa intryck. Faktiskt alltihop på en gång.

Dagen därpå vaknade vi till en begynnande sandstorm och lämnade Sahara nöjda och belåtna och jag hoppas det blir ett återseende en vacker dag. Sahara experience

Om att fota i ljus

april 2, 2014april 2, 2014Johanna W

Förra veckans fotoläxa var att fota tre bilder, i olika ljus. Med-, mot- och sidoljus, gärna släpljus (kvällsljus med långa skuggor). Jag måste säga att det var tacksamt att öva fotografering i afrikanskt ljus, jämfört med det gråblaskiga svenska vårljuset. Passade på att fota porträtt, något jag tycker är kul och vill bli bättre på och som ofta saknas bland resebilderna när jag kommer hem.

släpljus porträtt

Om att ta med sig känslan av Atlasbergen

april 1, 2014Johanna W

Jag har kvar känslan av Atlasbergen i mig fortfarande, och jag hoppas den håller i sig länge, länge till. Att variera och låta olika saker inspirera varandra gillar jag skarpt. Nu i veckan har jag tagit med mig känslan när jag står uppe på ett berg eller fjäll, och slås av hur vacker utsikten är och jag automatiskt gör en stor inandning med hela bröstkorgen, hem till mina pass i somamove och organic bodywork. Jag har försökt förmedla det nu då jag varit tillbaka i vardagen på gymmet och igårkväll fick jag kommentaren efter passet att ”när vi gjorde sumostegen och utfallen var det bara lägerelden som saknades!”. Det var banne mig den finaste komplimang jag fått på länge.

Över 2600 m ö h. Ibland är passagen stängd på grund av snö. Vi hade tur.

Om resesällskapet

mars 31, 2014april 1, 2014Johanna W

Jag har rest massvis själv, jag tycker det kan vara ganska skönt att få bestämma helt själv och alltid lär jag känna nya människor. Att resa själv innebär sällan att vara ensam. Ofta tycker jag att det är människorna som gör en stor del av om inte resan så av upplevelsen, oavsett om de är vänner eller tidigare bekanta eller helt nya.

Den här resan förgylldes definitivt av sällskapet, som jag inte träffat innan.

Katja, jag, Lena, Janicke, Monica, Towe, Helena och Peter

Katja – driver skimbaco livestyle, proffsresebloggare ut i fingerspetsarna och har lärt mig massor.

Lena – driver Ladies abroad tillsammans med sin dotter som inte var med oss på resan.

Janicke – proffsbloggare som driver norskareiseblogger och var den som samordnade hela resan och bjöd in oss.

Monica – fotografen som fick mig få ordning på ISO i ökenljus och inomhus.

Towe – min rumskompis hela resan som bott i Thailand länge och har bloggen towis.se

Helena & Peter – bor på husbåt, reser med husbil och bloggar om det på freedomtravel

Samtliga har även instagram och alla bilder från resan hittas under hashtaggen #marokko14

Många fler har gjort resan möjlig, bland annat våra två chaufförer i jeeparna som tog oss över atlasbergen och rätt ut i öknen. Vår bil kördes av Hassan. Otroligt bra förare som fick mig att känna mig trygg över de minst sagt vidunderliga vägarna, slumrade både en och två gånger och tjöt av skratt när jeepen körde upp längs sanddynerna. Framförallt var det roligt att få användning igen för ett av de få ord jag kan på arabiska: al mohkaif (stavning mycket oklar)

captain hassan

Om att komma hem

mars 30, 2014mars 31, 2014Johanna W

Borta bra, men hemma förr eller senare. Flygningen gick bra, helt klart och lugnt väder och jag har suttit och tittat på Europa genom fönstret från över 11000 meters höjd. Det var en mäktig känsla när jag såg spanska kusten övergå till hav under oss och sedan hur vi flög in över Afrika.

Afrika, det är ju så långt bort nästan som det går att tänka sig. Och vet ni vad som är ännu längre bort?

Sahara.

En fantastisk resa till ända, men med oändligt många nya minnen och foton. Extra kul att spendera all tid med fotografer, bloggare och sociala media-nördar som jag själv, vi har varvat hejdlöst fotande, respektfullt väntat på varandra med att börja äta, inte av artighet utan för att alla ska hinna ta bilder, och mellan de korta wifi-stunderna har det varit skön digital detox och många härliga skratt.

Till exempel var det inga problem att stanna jeepen och hoppa ut när jag såg Det Perfekta Akaciaträdet.

Jag sov i stockholm i natt och kom hem mitt på dagen idag, har ägnat eftermiddagen åt att handla, laga matlådor, tvätta och packa upp. Helt vanliga saker alltså, plötsligt börjar allt återgå till det välbekanta. Någon (gissa) har lärt mig hur skönt det är att komma hem en städad lägenhet så mest njuter jag. Ska ta en löptur längs strandpromenaden och andas kall, frisk luft men sen tänker jag fortsätta njuta och frossa i foton och skriva resten av kvällen.