Ammarnäs – Sida 29 – Johanna Westberg

Packar into the wild

mars 1, 2012Johanna W

Jag ska ha sportlov!

Vet inte när det inträffade senast, kanske på gymnasiet. För mig som varken har föräldradagar eller skolbarn känns det väldigt lyxigt.

Det är dock lite av en slump att det inträffar just på sportlovet, jag ska nämligen få följa med på en fjälltur. Långt, långt in dit knappt människor kommer…. Har aldrig varit där tidigare, så det ska bli spännande och jag är nyfiken, laddad och far runt och försöker tänka ut vad jag ska ha med mig, men kan inte komma på nånting eftersom det är en helt ny typ av resa för mig. Men på tiden lära känna hemtrakterna lite bättre efter allt flängande jorden runt. Tur att jag inte är själv den här gången, lite väl into the wild. Kanske borde ta med den boken att läsa förresten? En av alla halvlästa som blivit liggande. Förutom varma kläder, skidor och mat ska dagboken med, nåt att läsa, kamera och kikare. Klockan skiter jag i och mobilen kommer ändå inte att fungera.

Vi gratulerar våran momme idag!

februari 18, 2012Johanna W

90 år fyller en av de starkaste kvinnorna jag har i mitt liv idag, min mormor. Momme, som vi alla fortfarande säger. Har alltid funnits där, och jag önskar det gick lyfta fram hennes historia mer, att fler fick ta del. Men jag nöjer mig med att själv vara så otroligt tacksam att ha fått just henne som mormor. Ofta har hon hamnat lite i skymundan bakom morfar med sina historier, och det har nog oftast varit ett eget val, en slags uppdelning, och inte på något sätt en bild av den tid hon kan berätta om, då männen bestämde allt. Även i tidningar, filmer m.m. som gjorts om dem har morfar alltid varit den som synts mest. Men i köket har man alltid fått rå om mormor. Så även nu. Det finns ingen kökssoffa i världen jag sover så gott på, ingens händer som är så mjuka, inget ”du är välkommen hem snart igen” jag längtar mer efter att få höra.

Idag är det hennes dag, och jag önskar att jag vore där, men förkylning satte stopp. Inte schysst vara lite smittig på ett kalas där medelåldern är högre än hög och skröpligheten motsvarande. Ringde precis, och av ståhejet att döma var det dock full fart och ingen skröplighet så vitt jag kunder förstå.

Det är svårt att ta in hur det var när hon var liten, men hon berättar så bra. Om hur hon skötte sina småbröder (för mig kända som ”morbror Henry” m.fl. och har i mina ögon hela tiden varit gamla) när de var sjuka, hur de hjälpte sin mamma att tvätta, hur de signalerade till familjen på andra sidan sjön om de behövde hjälp. Glädje och sorg. Och som i förbifarten kan hon berätta om när hon tog sparkstöttingen från Ammarnäs till djupfors (eller om det var djupfors till Sorsele. Det spelar ingen roll för historien egentligen) ca 5 mil, höggravid mitt i smällkalla vintern, för att som så många andra, dra ut alla tänder. Var man gravid fick man det gratis.

– Fick du bedövning då momme?

– Bedövning? Neejdu, lillstinta, det fanns inte.

Och sen tog hon sparkstöttingen hem igen.

Världens bästa mormor och morfar!

Året då jag blev civilingenjör, bröt armen, blev kär i en hund, såg Foo Fighters, åkte till Tylösand och Madrid, lärde mig plocka svamp, hade alla klänningar i garderoben (för bröstens skull), var med på en älgjaktslakt och hunden och katten blev vänner.

januari 23, 2012Johanna W

Eller helt enkelt ”året som gått, 2011 i bilder”… tänkte jag.

slutsats nummer ett blir att antalet bilder har eskalerat under året som gått, både tagna och publicerade på bloggen.

Januari – Februari

Finns inga bilder. Var inne i min bubbla av att färdigställa exjobbet, pendlade till Luleå och har snott en bild från facebook på ett par favoriter jag hängde mycket med/hos då.

Mars

Redovisade! Civilingenjör i Arkitektur. Finally. Jag och mina handledare. Firades med att få lite blommor och champagne.

April

Utsedd till ambassadör för kvinnors företagande. Årets enda skidåk, en mil rakt upp och in i fjällen. Innan dess hade jag för andra året varit funktionär på kungsledenrännet som fick brytas på grund av storm. Så var det inte denna dag. Perfekt avslutning på vintern!

Maj

Maj kom, och hon med den. Mamma och pappa hämtade världens goaste. Och jag har aldrig varit så nära att flytta hem igen. Sen köpte jag en longboard och fredag den 13 ramlade jag med den och bröt armen. Då fick jag flytta hem ett tag. Så kan det gå.

Juni

Hängde mest med hunden, upplevde värmebölja med gips på armen, tog bort gipset, såg Foo Fighters i Stockholm, åkte och hälsade på lillebror i Halmstad, kollade om solstolarna var åt fel håll på Tylösand (svar ja).

Juli

Tog en sväng till Madrid för att prata lite spanska. Hängde i stort sett bara med australiensiskor och tipptoppade min engelska. Bloggen flyttade hit.

Augusti

Njöt det sista av sommaren, kollade hur stor vovven blivit, började jobba igen, hejade på Rivia och Nora i beach touren

September

Plockade svamp för första gången. Och potatis för miljonte gången. Hälsade på i stockholm. Ambassadörer för kvinnors företagande, gick officiell introkurs för jobbet och träffade vänner. Trillade ner i wordfeudträsket.

Oktober

Hade klänning hela månaden, en ny för varje dag, för att uppmärksamma Rosa Bandet och kampen mot bröstcancer. Var med på min första älgjakt/slakt.

November

Tränade spårträning med hunden, var med på hundkurs, var på mitt livs första rollspelsmaskerad, såg renhornen, pysslade och laddade för december

December

Jag gjorde som sig bör och bakade och pysslade, med nära och kära. Hunden och katten blev vänner till slut. Då var det dags att ta igen sig.

2012

Jag tänker inte sälla mig till skaran som har uttryckt ”får framtiden utvisa, nu har vi nya blad, det här ska bli mitt bästa år”. Jag vet precis vad jag vill göra och jag är på god väg att göra det också. Tänkte fortsätta med det.

Optimist javisst

januari 9, 2012januari 8, 2012Johanna W

Nu är glada julen slut slut slut. Å det definitivaste.

Det kan man ju deppa över. Eller så kan man göra som min mormor, 90 år om en dryg månad, och börja skicka efter nästa års julklappar.

Och om man är två år, och skulle vilja ta ner en bok, why not prova med att hämta pallen? Kanske går det bättre.

Och vet ni? Han kom nästan dubbelt så nära!

Solen som inte går upp över fjälltopparna

januari 6, 2012januari 6, 2012Johanna W

Det är sant att solen aldrig går upp här på vintern.
Det är inte alls en ovanlig fråga, både Jasså men inte illa d heller:) här har varit för kallt åka skidor, inget internet å influensadäckad kusin så här har det varit sjukt tråkigt och bara lite söderut i Sverige. Fascinationen över att det också kan vara ljust dygnet runt, att solen aldrig går ner på sommaren och så detta mörker. Hur överlever man?

Det är ju dock inte så att det aldrig blir ljust, men nej, själva solen går inte upp.
Det är som precis innan soluppgång.

Här, just här och inte längre upp i backen eller på andra sidan ån, är solen borta från slutet av november till 17 januari.
Och det beror hela tiden lite på om det är mulet, hur mycket man ser. Om man ser. Så även det är precis som vanligt alltså.

Men för att illustrera lite har jag gjort en liten tids- och ljusstudie under de senaste dagarna. Varje heltimme har jag fotat ut från bron, och på grund av några missade tider, olika väder och bild”kvalitet” så är det lite blandat, för ge en bra bild.

07.00 5/1 2012