midnattssol – Johanna Westberg

Om midnattssol

oktober 29, 2016oktober 26, 2016Johanna W

Alltså vilket sammanträffande. I somras när vi hade gått upp på kebnekaise på väg mot Norge och Hurtigrutten så skulle vi möta upp våra föräldrar i Abisko. Så när vi vandrat tillbaka till Nikkaloukta, stannat och ätit en pizza i Kiruna fick vi sen vägbeskrivningen till var vi skulle bo i Abisko. Vi skulle köra in i Abisko, se järnvägsstationen och sen svänga upp mot höger efter en sväng och sen skulle vi se stugorna. I söndags hade SVTs serie ”Midnattssol” premiär och det är en svensk-fransk serie så en fransk polis tillkallas och gissa var hon ska bo? Jo i några stugor drygt 10 mil utanför Kiruna. Man ser bilen köra EXAKT som vi körde, fram till precis de stugorna!

Hon vi bodde hos sa visserligen att det varit någon filminspelning där men inte tänkte vi så mycket på det, inte förrän i söndags.

Till råga på allt, gissa vilken av alla massvis med Hurtigruttenbåtarna vi åkte dagen efter då?

Midnatsol.

Om en kalasfin midsommarafton

juni 25, 2016Johanna W

Jag är i stugan i Ammarnäs och har haft den mest idylliska midsommaraftonen. När jag firade midsommar här för två år sedan snöade det och var allmänt ruggigt även om det också var en riktigt mysig helg med liknande innehåll som denna. I år var det strålande sol och flotten var pyntad med björkris för en tur till kvarnen.

Vi kastade loss och åt sillunch mitt ute på sjön. Det enda som fattades var en midsommarvisa, så vi drog igång spotify också. Vi parkerade vid viken som jag aldrig lär mig vad den heter, blandar ihop dem som ligger på rad, men den som skoterleden går upp från på vintern. Vi gick just skoterleden upp till kvarn och där vankades det kokkaffe, fiolspel och allmänt avslappnat sällskap i form av folk från byn. Efteråt var det jättelänge kvar på dagen och fortfarande strålande sol så jag snörde på mig grusvägsskorna och rev av extra långa och trots det extra snabba intervaller! Kalasnöjd med mig själv gick jag ner till bastu och i väntan på värmen yogade jag över en timme ute på bryggan framför. Sen kom kusin ner och det blev ett uppfriskande dopp i ån innan vi bytte om till klänning för att fira midsommarkväll. Vi åkte till Talludden, och kvällen var magisk. Vi skålade för min moster och morbror som varit gifta i 50 år och de hade dukat så fint.

Gissa vems mjölkfria tårtbit som är gjord med så mycket kärlek och strunt-i-att-den-andra-ser-tokig-ut?

Och som det inte vore nog så höll solen i sig hela kvällen och vid midnatt åkte vi upp på Biergenas för att titta på midnattssolen. Den är bakom fjällkanten några minuter men that’s it, resten är det ljust. Inte riktigt dagsljust precis kring midnatt utan ett magiskt sken. Kommer leva på det hur länge som helst.

Solen som inte går upp över fjälltopparna

januari 6, 2012januari 6, 2012Johanna W

Det är sant att solen aldrig går upp här på vintern.
Det är inte alls en ovanlig fråga, både Jasså men inte illa d heller:) här har varit för kallt åka skidor, inget internet å influensadäckad kusin så här har det varit sjukt tråkigt och bara lite söderut i Sverige. Fascinationen över att det också kan vara ljust dygnet runt, att solen aldrig går ner på sommaren och så detta mörker. Hur överlever man?

Det är ju dock inte så att det aldrig blir ljust, men nej, själva solen går inte upp.
Det är som precis innan soluppgång.

Här, just här och inte längre upp i backen eller på andra sidan ån, är solen borta från slutet av november till 17 januari.
Och det beror hela tiden lite på om det är mulet, hur mycket man ser. Om man ser. Så även det är precis som vanligt alltså.

Men för att illustrera lite har jag gjort en liten tids- och ljusstudie under de senaste dagarna. Varje heltimme har jag fotat ut från bron, och på grund av några missade tider, olika väder och bild”kvalitet” så är det lite blandat, för ge en bra bild.

07.00 5/1 2012