Dag 3 – Moshi och kunskaper om hög höjd

IMG_8229.JPG

Dag nummer tre sedan vi startade resan var en återhämtningsdag. Som jag skrev i förra inlägget så var den inlagd för återhämtning och även utbildning. Jag såg jättemycket fram emot att få lära mig mer och det var också en av anledningarna att jag valde just den här resan, att det var inlagt utbildning om hög höjd. Det är något som är jättesvårt att få lära sig mer om, eftersom vi inte har några höga berg och därför är inte våra läkare och annan personal inom medicin, träning m.m. särskilt utbildade eller erfarna på just hög höjd. Så det som skrivs är ofta väldigt förenklat och ganska skrämmande, ungefär som att får du symptom så måste du gå ner annars kan hjärnan sprängas. Så är det inte. 

Hög höjd

Jag tänkte ägna lite av det här inlägget till det jag lärde mig den dagen (och senare under resan också) för utöver den dryga timmen föreläsning gjorde jag inte många knop förutom vilade, slappade en stund vid poolen och förberedde packningen. Därför kanske det passar bra att börja med ett förtydligande att den här dagen var inlagd för återhämtning, utbildning och acklimatisering stod det. Åtminstone hade jag tolkat det så. Det var dock en missuppfattning från min sida som tänkte på höjden, jag hade inte kollat upp vilken höjd Moshi låg på och trodde att vi skulle få en dags acklimatiserng till ”låg höjd”, ungefär som första dagen jag kom till alperna och kände att här är det ändå skillnad, det händer något i kroppen. Det var dock som sagt fel för Moshi ligger på ca 900 möh (möh = meter över havet, eller masl=meter above sea level om ni vill googla något) och det ger ingen höghöjdseffekt alls. Kände mig lite dum när jag insåg det, det hade jag kunnat kolla upp och förstå, men det var ändå väldigt bra att ha den för acklimatisering till resandet. Till värmen, efter att ha flugit, få ordning på magen och sömnen lite igen efter resan och så.

Några exempel för den som nu sitter och tänker febrilt på olika höjder och letar referenser:

  • byarna Gressoney och Champoluc i Aostadalen, italienska alperna = ca 1600 möh
  • Davos = ca 1550 möh
  • Chamonix = ca 1050 möh
  • Cusco = 3400 möh (byn där Inkaleden startar ifrån i Peru)
  • OS-arenorna i Sotji 2014 ca 1500 möh
  • OS-arenorna i Peking 2022 ca 1850 möh
  • Toppen av dundret i Gällivare 823 möh
  • Kebnekaise ca 2100 möh (Sveriges högsta punkt om någon missat det)

Jag tror de flesta känner någon som varit på Kebnekaise och många av er läsare har kanske varit upp dit själva, och det är ju aldrig någon som pratar om höjdsjuka där. Och absolut inte om någon åker slalom i Gällivare på Dundret. 

Det är väldigt individuellt när en börjar känna av höjd och reaktion på det men det är inte ovanligt att märka av det i alpbyarna men kanske mest att första dagarna blir en lite tröttare i benen i uppförsbackar än vanligt och så. Elitidrottsläger brukar ju ofta vara i just alperna på de höjderna, 1500-2000 möh för att få kroppen utmanad men i lagom dos för elitträning. Omkring 2500 däremot börjar det vara rätt många som får lite mer känningar och blir illamående eller får ont i huvudet. Därifrån och uppåt är det individuellt men generellt sett blir det såklart tuffar och tuffare för det blir ”mindre syre” i luften.

Lufttryck och syremängd i tunn luft

Här är nästa grej som är värd förklara, för alla som inte minns skolfysiken. Det blir inte mindre syre i luften, det blir lägre lufttryck. Och när trycket är lägre sprids luften ut på större volym. SMHI förklarar det med det vanliga uttrycket att luften blir tunnare ju högre upp i atmosfären, och förklarar lufttryck som en pelare av luft och ju högre upp är det  helt enkelt mindre luft ovanför oss som tynger ner. Men visst känns det lite knas att luft kan sprida ut sig och var mer eller mindre kompakt? Själv får jag tilt i huvudet när jag ska tänka på det och då ska vi inte blanda in väder, som också påverkar (och då har jag ändå läst naturvetenskaplig linje och civilingenjör. Jättemycket fysik och sånt genom åren) Det är för mig riktigt bakvänt att lågtryck (aka dåligt väder oftast) är ”lös” luft medan högtryck som ofta är klart väder utan moln är ”mycket” luft ovanför oss. Jag tycker nämligen att luften känns väldigt kompakt vid lågtryck och ”klar” vid klart väder. Men väder ska jag inte ge mig in på att förklara, jag nöjer mig med att ha fått vandra på hög höjd tillsammans med en meteorolog, tyvärr var ju hon på semester så jag försökte undvika att fråga henne en miljard frågor om väder och berg.

Syrebrist

Det blir alltså inte mindre syre, det är fortfarande ca 21% syre i luften men en måste andas mer luft för att få i sig samma mängd syrepartiklar eftersom luften har lägre densitet. Densitet betyder tjocklek på en vätska/gas/material på fysikspråk. Det som kroppen reagerar på är dock att när vi andas mer pga mindre syre så andas vi ut mer koldioxid, kroppen reglerar både mot för låg syrehalt och för hög koldioxidhalt genom att andas mer och pulsen går upp för att hålla igång maskineriet. Koldioxid är surt i kroppen och när vi andas ut det blir kroppen basisk och försöker justera det bland annat genom att kissa ut bikarbonat. Därför är en effekt av hög höjd att vara kissnödig hela tiden. Det är inte speciellt praktiskt på ett berg helt utan växtlighet och fullt med annat folk. Vi har skrattat så tårarna sprutat av alla bilder för på var och varannan är det nån med ändan i vädret i full fart med att lätta på bikarbonatöverskottet.

Höghöjdssjuka

Som sagt, det finns inte så mycket information i Sverige men utomlands i till exempel alperna eller i Tanzania är det förstås mycket vanligare med kunskapen. I Tanzania kan de förmodligen mindre om hypotermi (nedkylning) än vårdpersonal i Sverige. Såhär skriver 1177 om höghöjdssjuka och det är ju minst sagt kortfattat. Det är dock ändå tycker jag lite av en nidbild att ingen i Sverige kan, det finns både läkare i min närhet och väldigt erfarna expeditionsläkare, expeditionssjuksköterskor, klättrare och andra inom berg som är väldigt kunniga. Men jag ska försöka ge en version, om du som läser vill förtydliga något eller har en helt annan kunskap eller vill tipsa om läsvärda länkar så är det bara att skriva en kommentar, det vore varmt välkommet för det här är ett viktigt ämne.

Reaktionerna på höjd är väldigt individuella och även höjdnivåerna som sagt, men det går att dela in höghöjdssjuka i tre nivåer.

AMS = acute mountain sickness. Här krävs ännu ett förtydligande för alla oss som inte läst medicin eller språk. Akut betyder inte typ livshotande som vi kanske tänker oss, eftersom vi använder det för akuten, en akut situation som måste lösas omedelbart osv. Akut är motsatsen till kronisk. Alltså tillfällig, motsatsen till permanent. (jämför ryggskott som heter akut lumbago på medicinspråk som också låter väldigt mycket allvarligare än det är, även om en visserligen känner sig väldigt skadad när det uppstår) Det går alltså att hantera akut höghöjdssjuka utan att springa ner för berget vid minsta tecken.

Symptom är till exempel trötthet, kräkningar, illamående, huvudvärk, orolig sömn, tappad aptit, känslan av uppblåst skalle.

Mild AMS = klassningen är minst två symptom. Bara ett kan vara något helt annat men ska förstås tas på allvar. Två ska tas på allvar. Blir det tre eller fler symptom är det verkligen dags börja lyssna på kroppen och den guide eller läkare som förhoppningsvis är med. Går det inte över inom en viss tid så är det dags gå neråt, men det kan också gå över när kroppen anpassar sig. Vi hade jätteduktiga guider där huvudguiden var väldigt erfaren och välutbildad inom hög höjd.

Allvarlig AMS = lyssnar en inte på kroppens signaler eller de inte går över, då måste du neråt. Nästa steg är annars att andningen slutar att lugna sig vid vila, tappar orienteringen, tappar koordinationen och verkar lite sluddrig och full. Om ni såg expeditionen på TV i höstas så var det en person som passerade i TV-programmet som definitivt var vinglig och uppenbart höjdpåverkad. Då är det verkligen dags att gå neråt.

Väldigt allvarlig AMS = det som kan hända då är det många har hört om som kallas HAPE  och HACE. High altitude pulmonia/cerebral edema. Lung- och hjärnödem. Det är jättejättejättedåligt och jag kan inte förklara medicinskt vad som händer. Men hit ska det inte gå, kroppen ger signaler innan! Men ja, ignorerar du alla signaler och fortsätter uppåt, då kan det gå så.

Exakt vad höghöjdssjukan beror på kan jag inte förklara och jag vet inte ens om det är helt känt vad som händer i kroppen. Det forskas inte så mycket heller, jämförelsevis, eftersom det är så få som håller på med bergsbestigning. Problemet med höjdsjuka är ju egentligen rätt lätt att lösa jämfört med t.ex. cancer, det är bara att inte gå upp på hög höjd.

Hur undviker en höghöjdssjuka?

Det som går göra för att undvika är sammanfattningsvis: lyssna på kroppen och lyssna på guiderna/läkarna som är med. Men det finns också några enkla knep:

  • Drick mycket, minst 3-5L per dag. Minst.
  • Ät. Energi. Fast du inte kommer vara hungrig. Öva hemma innan på att verkligen se hur stora dina portioner är normalt. Du kommer röra dig betydligt mer än hemma men förmodligen ha lägre aptit, åtminstone vissa dagar, så det blir jobbigt att äta. Men äta hjälper.
  • Gå långsamt. På Kilimanjaro säger alla pole, pole. Långsamt, långsamt. Och det är luciatågslångsamt ibland. Det här är anledningen till att det faktiskt relativt ofta går åt pipan för unga, vältränade personer för de klarar att gå snabbare för muskler, hjärta och så är vältränade och vana hantera det men resten av kroppen hänger inte med.
  • Håll jämnt tempo och jämn temperatur. Det här tipset är ju bra vid alla vandringar, det sparar energi och humör och ger en behagligare upplevelse.
  • Gör acklimatiseringsturer, planera rutten och ”go high, sleep low”. Gå upp en liten bit och sen ner igen för sömnen. Som ett mini-mini-höghöjdsläger.
  • Håll koll på symptom, använd smärtskala på huvudvärk för att hålla någon ordning, skriv upp i dagbok. Linda skrev upp oss varje dag och lämnade in till huvudguiden Gilbert.
  • img_8234-1

Kroppen acklimatiseras och det går hyffsat snabbt, några dagar men ändå individuellt. Många verkar ha en höjdnivå som är gränsen, för en del går det över efter den när kroppen väl vant sig, för andra kommer symptomen tillbaka. Jag har bara varit över 4000 möh två gånger och min gräns verkar ligga ungefär där, men sen blev det inte så stor skillnad, snarare tvärtom var jag rätt fräsch där ovanför faktiskt.

Packningen

Springland hotel var gemytligt och det var gött att äta frukost i lugn och ro, de hade supergoda omeletter på beställning och jag gillade kaffet. Men mestadels bestod dagen i att packa om för på något märkligt sätt vägde väskan ändå mer än 15 kg när det var dags ge sig av och vi hyrt sovsäckar (hade vägt med min sovsäck hemma) och fyllt på lite snacks. Vi packade upp, packade undan kläder från resa och till Safari, portionsförpackade, ratade…. tyvärr dumpade vi en del våtservetter som i slutändan hade varit fräscha att ha några fler men annars var det bara bra att minska ner lite och inga problem att dela på myggstiftet till exempel (jag hade köpt ett av glas?? hur tungt??)

img_8222img_8223Jag kan inte påstå att jag varit i Moshi för jag gick inte ens utanför hotellet. Vi var ut och käkade en bit bort inne i byn kvällen innan då vi landat men det var bara mörkt. Mest försökte jag vila och ladda och hantera tankar. Så mycket tankar, hade svårt att landa i det stora i att faktiskt vara där på plats, samtidigt som jag inte ville förminska det. Jag låg knappt vid poolen och solade ens den dagen för jag ville inte bli trött eller bränd och slösa på krafter. 

Vi fick också prata en och en med Linda och i min dagbok har jag skrivit om vilken press jag ändå kände, jag försökte mota bort den men den fanns där. Jag ville verkligen upp och jag visste att jag förväntade det av mig själv, att min omgivning förväntar sig det och när jag dessutom har vandrat en del, varit en del på lite hög höjd förut, har en lite öppen profil på blogg och sociala medier än vad kanske alla har så kändes det…. ja, rätt tufft faktiskt. Jag visste innerst inne att jag aldrig skulle ge upp, men risken fanns ju såklart att jag skulle bli sjuk. Och jag vet inte hur jag skulle ha hanterat det, det vet jag fortfarande inte.

Linda sa något jättebra och träffande den dagen, när vi alla satt och pratade förberedelser och höghöjdssjuka och packning: Känslan ni har nu, inför berget, när ni inte varit där och inte vet hur det ser ut eller hur det kommer att bli. Oavsett hur det går, om ni går ända upp på toppen eller inte, så kommer den här stunden aldrig mer tillbaka. Från och med vandringen så har ni varit på berget och plötsligt är alla referenser ändrade och det kommer vara svårt att minnas hur det kändes innan. Det var det sista jag tänkte innan jag släckte lampan för sista gången inomhus på en vecka.

  • img_8232

img_8219

Kilimanjaro – allt om resan

Jag har tänkt så länge att jag velat berätta om Kilimanjaro men det har inte hunnits med. Jag skrev dagbok hela resan och tog massor med foton, men direkt efter var det så mycket att smälta och sen fortsatte året med så mycket annat så till slut började jag tänka att det får bli en återblick när det gått ett år. Och det har det nu. Jag blir påmind av det av vädret ute och av allt runtomkring, vi åkte två dagar efter alla hjärtans dag och kom hem två dagar innan Vasaloppet.

Före avresa

I flera månader hade jag tänkt på det och tränat inför det men som det så ofta blir så blir inte träningen riktigt som tänkt och i slutändan när allt ska packas ner i väskan så ryms det inte riktigt… och så dyker de vanliga fjärilarna i magen upp. Jag hade en konstig skada i ena armen också, handen svullnade och inte förrän några dagar innan avfärd fick jag slutgiltiga beskedet från läkarundersökningen att det inte var någon fara, mer än för någon annan, att vistas på hög höjd. De hade kollat alla kärl kring hals och nacke med MR och ultraljud och fortfarande vet ingen vad som orsakade svullnaden men det var i alla fall inget farligt. Riskerna på hög höjd är många, samtidigt som det allra mesta dels går att hantera på berget och en del saker går ändå inte att veta i förväg, som hur en ska reagera på höjden. Däremot så behöver kroppen vara frisk för en sån strapats, så nervositeten att råka bli förkyld, äta något dåligt eller stuka foten eller något annat var värre än den nånsin varit inför något av alla långlopp och annat jag gjort.

IMG_3015.JPG

Vi hade en träff i Stockholm i november tre månader innan avresa och det var toppen, få träffa gruppen och vår svenska färdledare Linda Åkerberg som skulle med på hela resan och en representant för resebyrån Äventyrsresor. Det blev lite mer verkligt då och vi gick igenom packning och andra förberedelser. Packningstipsen var bra, träningstipsen var inte så bra. De var väldigt diffusa och såhär i efterhand kan jag förstå dels varför det blev så och sätta tipsen i förhållande till hela gruppen och till prestationen, men då var jag väldigt frustrerad och besviken över att det inte var tydligare. Träningstipsen bestod av ”grundfysik och träna kondition och puls”. På riktigt, inga mer detaljer. Andra resebyråer skickar ut hela träningsprogram en ska följa och jag är väl mer åt det hållet att jag hade velat veta, men vi hade med oss allt ifrån en ironman till några som aldrig någonsin vandrat och som heller inte var så intresserade av träning alls så att göra ett program som fungerar för alla hade ändå inte gått. Jag har däremot satt ihop ett eget inlägg utifrån mina erfarenheter, bakgrundskunskaper inom träning och den här typen av prestationer för dig som vill förbereda dig.

Spoiler alert: det handlar om mycket mer än bara själva träningen som sker på ett gym eller i något motionsspår.

DSC_0219.JPGUtsikten från rödberget på en av mina testa packningen-promenader

Packningen

Packningen är ett inlägg i sig, jag skrev en packlista som jag nu (snart) har uppdaterat med vad jag faktiskt använde och vad jag inte behövde och vad jag fick panikdumpa på hotellet innan vandringen.

Resan

Jag reste med äventyrsresor och en specialresa för bara kvinnor. Det tilltalade mig även om jag hade kunnat tänka mig åka med män också, men det var färdledaren som lockade och att det var en speciell satsning på att få med fler kvinnliga guider på plats. Linda Åkerberg är en äventyrsprofil som jag vet brinner för vandring och är erfaren och intresserad av hur allting fungerar på hög höjd. Det vet såklart de lokala guiderna också och de var huvudguider, men att ha en person med som är mer lik en själv det är alltid positivt tycker jag och en person jag har förtroende för via sociala medier och som då redan känner huvudguiden och har gått med honom förut, det är bra.

Resan var 12 dagar totalt, inklusive resa, och med möjlighet att lägga till några dagar safari eller strandhäng på Zanzibar. Vi valde att åka på safari när det ändå kändes som en once in a lifetime, men mer om det i ett annat inlägg. Resan kostade 34000 kr då, köpt sommaren 2018 för att genomföras februari 2019. I år är priset höjt till 37500 kr men resan med samma upplägg och med Linda som färdledare finns kvar, de är där just nu faktiskt! Resan var också klimatkompenserad men det är väl det mesta numera men så tillkommer kostnad för visum vilket man måste köpa på plats (enklast, särskilt när man inte bor i Stockholm) och dricks till guiderna. Så det är mycket pengar men jag kollade runt mycket och det är prisvärt för vad som ingår. Linda hade också modifierat resan lite och lagt in en extra acklimatiseringsdag före avfärd i Moshi jämfört med en del andra varianter på Äventyrsresor och även själva vandringen innehöll en extra acklimatiseringsdag. Det bör en ha, men det är lätt att snåla på för det blir dyrt med guider och alla resor blir såklart dyrare ju fler dagar det är. Men chanserna att nå toppen ökar avsevärt med bättre acklimatisering och det är ju ändå toppen som är det stora målet för de allra, allra flesta som är där.

Vilken rutt upp på Kilimanjaro

Det finns sju olika leder upp och de går från lite olika håll och är olika långa. Mweka route används bara för att gå nerpå. Olika guideföretag har lite olika upplägg också så vi tog till exempel en etapp på två dagar (Baranco-Karanga, Karanga-Barafu) som går att ta på en dag. Det var den dagen som gjorde att vi fick en extra acklimatiseringsnatt kring 4000 möh och en behagligare tur än att pusha på. Jag försökte läsa på innan men det var svårt att greppa när jag aldrig hade varit där, nu känns det däremot mycket mer tydligt. Det finns också statistik på hur många som klarar toppen längs de olika lederna men det skulle jag inte fästa för mycket stress vid, såhär efterklok som det är lätt att vara. Det ligger absolut nånting i det men det har lika mycket med vilka guideföretag det är och hur snabbt det går. Marangu route är känd som coca-cola route och är en av de allra vanligaste och anses lättast. Den är dock även mest besökt och därmed mest folk. Där går det bo i små stugor längs rutten. Den kallas så eftersom de sålde coca-cola där till trötta turister förut men numera är det lite mer seriöst och en rejäl städinsats är gjord och det är förbjudet med plastflaskor på berget nu.

routes.png

Vi gick Machame route och den är känd som ”whiskey route”, varför vet jag inte, och den anses vara svår men med väldigt varierad och vacker terräng. Den går genom alla klimatzoner och terränger som som finns på Kilimanjaro vilket är många eftersom det är världens högsta fristående berg så det går från lågland och regnskog till högt upp med alpin öken och glaciär.

Här är en lista över de olika rutterna för dig som vill läsa mer.

Dag 1 – Avresedagen

Jag åkte från Umeå på lördagen den 16 februari 2019. Jag bokade anslutningsflyget med äventyrsresor så det inte skulle kunna strula med något kring det, eller snarare OM det strular så får de fixa. Lätt värt att betala lite extra för den biljetten, tror jag betalade ca 1000 kr per väg och det kostar det ibland ändå. Skönt slippa övernatta också men det blev en lång dag på Arlanda som jag slog ihjäl med att läsa och dricka jättemycket kaffe, gå på clarions gym och sen mötte jag upp Johanna rätt tidigt och åt middag och följde alla deltagares ankomst från olika i facebookgruppen och slutligen möttes vi upp vid gaten på kvällen vid sju-åttatiden. Det var nattflyg vilket var rätt skönt, även om det inte var hela natten eller någon tidsskillnad.

img_8138Lämnade ett svartvitt Norrland

Löpning minskar ångest och effekten håller i sig flera timmar efter så jag brukar försöka springa innan långflygningar. 

Flygningen gick bra, jag som är flygrädd kunde koppla av men sen blev det en låååång morgon i Addis Abeba på flygplatsen där det inte fanns nånting att köpa att äta nästan. Bara konstiga bufféer och absolut noll koll på innehåll. Men då var vi så pass nära att det ändå mest bara pirrade i kroppen av positiv resfeber och efter några timmars mellanlandning lyfte vi mot Kilimanjaro International airport i Arusha.

img_8155Hälften av turisterna ska bara på Safari som ni kanske kunde gissa…img_8213Här började vi uthållighetstestasimg_8158Livrädd bli av med bagaget så flög i det viktigaste, gaaaanska varmt stå i passkö

När vi landade började gruppdynamiken, det var superlång kö till visumköpen och passkontrollen och reaktionerna var oväntat förvånade. Vi var några som rest lite mer som inte var så överraskade, men enligt Linda brukade det gå jättesmidigt så vi kanske hade otur. Jag hade magknip efter resan så jag ville mest bara lägga mig ner men är det något jag är van vid så är det den här typen av tråkig, varm väntan. Så plötsligt var alla ute på andra sidan och nån ängel hade varit och köpt vatten åt alla och delade ut flaskor. En chaufför väntade på oss med en minibuss och de hivade upp alla väskor på taket (som alla kom med flyget!) och så åkte vi iväg mot Moshi och Springlands hotels.

Vi var i Tanzania!

img_8217

DSC_0697.JPG

DSC_0331.JPG

Vykort från Tanzania

Jag är hemma igen och som det ofta blir i verkligheten också så kommer ett vykort några dagar efter att en kommit hem. Resan har varit så bra, mer än jag kunde drömma och nu är den svår att smälta. Jag vill inte riktigt tillbaka till vardagen än.

Mindre än två veckor totalt så det har varit komprimerat men alldeles precis lagom, det har funnits tillräckligt med acklimatiseringsdagar och även om det har varit väldigt lite chill så har vi haft små stunder i tält och på hotell att slappa lite också. img_0014

Vandringen har varit relativt enkel och väldigt vacker, på sjättedagen var det dags för toppturen. Jag hade lite huvudvärk till och från de första dagarna men sen släppte det och på toppnatten var det bara jobbigt men inga direkta symptom på höjdsjuka faktiskt. Däremot höjdpåverkad kan jag lugnt säga, totalt tom på energi och för lågt syre i blodet så verkligheten var mer likt en längdskidåkarmålgång än nån slags catwalkfotografering däruppe. Men så värt det såklart! img_8260

Nere igen dag efter och vi avtackades med ceremoni och fick certifikat att vi varit på toppen, 12 av 16 i vår grupp tog sig hela vägen upp! Dagen därpå åkte tre av oss direkt på safari, jag hade inga förväntningar alls eftersom allt fokus och nervositet gått åt till bergsbestigningen så jag blev så positivt överraskad att det nästan gjorde ont i hjärtat. Det var magiskt. Vi körde runt bland djuren som betade fridfullt, lekte, diade och jagade i nationalparker och i Ngorongoro-kratern. Som att åka runt i lejonkungen. Så här kommer ett gäng första helt oredigerade bilder, det känns redan helt overkligt att jag varit så nära alla dessa vackra djur. img_8346img_8352img_8359img_8302img_8328img_8345img_8350

img_8300

Vi hann med både Tarangire, Ngorongoro och lake manyare innan vi åkte direkt till flygplatsen och hemåt. Fullspäckat men alldeles, alldeles underbart. Skriver mer sen!

Packlista Kilimanjaro – Safari – Tanzania

samarbetsbanner engelbert strauss

Det börjar närma sig och jag har hållit på med packningen rätt länge nu, jag har testat kläderna jag tänkt ha på toppen och jag har provgått med allt jag tänkt ha i dagsryggsäcken. Vi kommer ha hjälp med bärandet och maxvikten är 15 kg och kravet är att det är en ”duffel bag” eller nån slags sportbag utan hårda kanter eller spännen. Det fick bli en ny för mig, men det är något jag funderat på ett tag ändå och nu blev det en vattentät 90L från Patagonia som förhoppningsvis håller hela livet. Har redan testat den på en annan resa och den är bra som bag. Som dagsryggsäck ska jag ha den jag haft som guide på systrar i bergen-resorna, den är på 24L och rekommenderat är 30-40L men jag kommer använda den jag är van vid, den rymmer allt när jag testat utan att knöla ner det. Jag ska hyra sovsäck på plats eftersom jag inte har någon som är så kall som rekommenderas, -25/-30°C och det gör att jag har plats i duffelväskan på väg ner för lite extra kläder och kikare till safari som vi ska på sen. Har övningspackat med min sovsäck i och hoppas de är ungefär lika stora. Vi kommer alltså ha från ca 30 grader varmt till ca -15 grader kallt, det gäller att packa smart.

Test av dagsrygga och kläderna jag tänkt ha på toppen

Jag har en hel del från tidigare turer och vet att jag kommer göra fler turer framöver så en del grejer har jag köpt nya, men jag har i flera år försökt känna efter och skaffa succesivt, ofta har jag lånat först för att sen investera i egna. Jag tycker det lätt blir alldeles för stort fokus på ”skal” och superdyra märken för att det ska vara riktigt. Jag har en hel del från billiga märken som hållit hur bra som helst. En svensk favoritshop är itab och en annan är engelbert strauss som är en tysk butik där det också finns allt som kan tänkas behövas, både för friluftsliv men även skyddsskor och varselkläder för jobb liknande det jag har till vardags. Samtidigt är det kläder som håller länge och sålänge man vet vad man vill ha så är det en investering som kan vara värd satsa på, men som sagt kan fördel byggas över tid.

Till vänster, min första vandring, inkaleden 2009. Inte ett enda märkesplagg och inte ens mina egna skor (låna skor rekommenderar jag dock inte efter detta). Till höger i somras i italienska alperna. Båda tillhör mina högsta höjderfarenheter 4100möh resp, 3600möh.

För er som är nyfikna eller dig som kanske hittar inlägget senare och är på väg till Kilimanjaro eller någon liknande resa så kommer här packlistan i text och bild.

img_8041

img_8042

Kläder:

  • Skaljacka – jag har köpt en ny för året, som hör till ett skidställ jag ändå behövde
  • Skalbyxor – flera år gamla och väldigt väl använda, men de är tunna och har dragkedja i sidan och jag vet att de funkar. Enda nackdelen är att de inte har dragsko längst ner men jag kör med gaiters vilket är rätt bra att ha ändå för att skydda byxor och skor mot att bli onödigt smutsiga. Skalkläderna kommer funka även som regnkläder, de är både vind- och vattentäta så det besparar lite packning att köra lager på lager.
  • Underställ i merinoull x2. Ett att vandra i och ett att sova i, och förmodligen båda på toppnatten. Jag mixar bland gamla favoriter, mitt set från ullmax och så byxor från kari traa men tröja från aclima, gillar den skarpt för den har huva så den brukar jag sova i. Ullmaxstället är minst tio år och jag tvättar det typ en gång per säsong, det luktar aldrig.
  • Varm tröja min alpackatröja med huva från Ecuador. Den ger mig förutom värme fina vibbar från tidigare äventyr.
  • Varma (och bekväma) byxor nyss införskaffade men har hunnit testa dem, galet sköna mjukisbyxor i 88% merinoull. De ska jag ha som mjukisbrallor i lägret och i tältet om kvällarna och som extra värmelager på toppnatten.
  • Vandringsbyxor jag har fortfarande inga ”riktiga” utan kör i mina billiga från Itab. De har varit med om mycket och de får följa med en gång till. De tänker jag också resa i och ha på safarit.
  • Shorts får se om de följer med upp på berget men ett par minimala supersköna nikeshorts följer med för lite crosstrainer på arlanda (botar flygnervositet på clarion då jag har möjlighet och små shorts ryms ju lätt i handbagage) och att hänga vid poolen och på hotellrummet. Det kommer finnas myggor, och jag kommer äta malariatabletter men dengue och zika vore ju trevligt att undvika, och mina ben är inte precis förberedda på sol, så de kommer nog inte bli så välanvända.
  • T-shirt tunn träningstisha får räcka.
  • Vandringströja långärmad köpte en i höstas som känns både fin och skön och den andas, det blir bra de första dagarna då det fortfarande är ganska varmt.
  • Dunjacka tunn för att ha på kvällarna och som extra lager på toppnatten
  • Dunjacka tjock för toppnatten, resten av tiden ligger den nog nedpackad i sin packpåse
  • ”Dunkjol” fejkdun men är ett skönt extralager om rumpan som tar liten plats, knappt knälång
  • Bikini följer inte med upp på berget men till hotellets pool
  • Trosor 3 par i ull till berget, jag kör med trosskydd istället för att byta trosor så ofta (varsågoda för tips/info). Har sen tidigare två varav ett par är som kalsonger med vindskydd fram och nu hittade jag ett par boxertrosor från kari traa, både snygga och sköna! Nåt extra par trosor till safarin sen.
  • Strumpor jag vandrar i dubbla strumpor så det blir tre par ull, två par sportsockar, ett par kompressionsstrumpor och så ett par supervarma tjocksockar att sova i.
  • Sport-BH min gamla favorit i ull, ett ombyte och en mjuk att sova i
  • Sov-t-shirt till hotellnätterna

Huvud

  • Keps mot solen
  • Tunn mössa för de första dagarna
  • Vindtät mössa för om det börjar blåsa, framförallt på toppen tänker jag att den kan behövas. Den tar lite plats.
  • Tjock mössa jag alltid sover i och som reserv till toppnatten, då kan det bli tunn + tjock mössa + huva på både skaljackan och dunjackan.
  • Buff x2 jag har många buffar och framförallt en som är som en snuttefilt, den ska med! Två totalt, så kan jag ha en runt halsen och en runt huvudet.

Händer & fötter

  • Varma tumvantar x2 inga galet tjocka men av goretex och ett par i reserv. Tänker aldrig mer frysa om händerna som jag gjorde i Abisko. OM det regnar och är kallt så vill jag ha varma, torra till toppnatten. Det får bli extra vikt.
  • Fingerhandskarx2 mittemellanvarma med fleecefoder och någorlunda vindtäta och ett par tunnare med touchfunktion. Inte jättesmidigt men ok.
  • Liners x2 i ull och i bomull. Sover i ett par och för att ha i reserv.
  • Värmepåsar 3 par för fötter och 3 par för händer, går även sätta på kroppen och vid kamerabatterier

Vantar är ju verkligen något man kan lägga pengar på, men också tappa bort lätt. Jag har aldrig kostat på mig några riktigt rejäla typ hestra skotervantar och vi får se hur det funkar helt enkelt. Jag håller hoppet till värmepåsarna och att jag haft dessa uppsättningar vantar i -20-25 grader i Umeå flera veckor i sträck och inte frusit om händerna.

  • Vandringskängor sommarens från Meindl och systrar i bergen. Nyinsmorda, till och med snörena tog jag ur innan jag smorde upp dem.
  • Trailskor mest för kvällarna som ombyte och till safarit men kanske vandrar jag nån av de varmare dagarna om det känns bra
  • Sulor i ull och mina inläggssulor – passar bra att växla mellan skorna och ha ullsulorna de kallare dagarna men kunna vandra så skönt som möjligt de flesta dagarna med favoritsulorna.
  • Gaiters/damasker/snölås Mot regn och smuts. Har köpt nya, blev aldrig helt förtjust i mina röda så till slut fixade jag ett par svarta.

Jag har varken särskilda vinterskor eller stövlar, mina läderkängor fungerar mot rätt ordentligt regn och jag har också gått med dem i snö en dag så jag vet att de kommer funka okej. Det blir för mycket packning att ha ännu ett par, som är för varma i början och gummistövlar har jag aldrig tyckt varit särskilt sköna (tycker nån det?). Jag hade goretexkängor förut men kör på läder nu, smörjer man bara in dem funkar de finfint, och luktar gott!

Övrigt

  • Solglasögon har ett par nya för längdskidor, och ett par gamla som är mer ”vanliga” även om jag haft dem till längdskidåkning
  • Goggles för säkerhets skull på toppnatten.
  • Vattenflaskor nalgene 1L + 0,5L som går ha i sovsäcken som värmeelement
  • Vätskeblåsa 2,5L, med isolerad slang. Stor risk för frysning ändå men de flesta dagar bör den klara sig
  • Termos 0,75L
  • Vattentäta packpåsar i olika storlek
  • Hundbajspåsar för att samla mitt skräp i. Enkelt med sånna tycker jag, slipper se skräpet och det är noll risk att blanda ihop med annat. Ryggmärgsreflexen vet att det inte är snacks i.

Utrustning

  • Sovsäck ska jag hyra på plats för 40 dollar för en vecka. Tar med min packpåse till den för säkerhets skull, kanske är den lagom och mer komprimerande.
  • Sovlakan både för fräschheten och för att få någon extra grad varmare
  • Örngott lyxigt men blir så skön kudde och luktar hemma. Unnar mig.
  • Regnskydd till dagsryggsäcken. Tog det från min stora ryggsäck, så blir det lite stort men räcker istället helt runt
  • Liggunderlag vi får även tunna madrasser i tältet så det är inte mot all kyla utan extra lager och för hygien eller vad man ska kalla det. Känslan.
  • Sittunderlag ihopvikbart
  • Stavar ihopfällbara
  • Gps-klocka med pulsband för att mäta, kunna se pulsen och höjdmeter och kunna se i efterhand + laddare till den, den räcker ungefär 20h så den kommer behöva laddas.
  • Kamera + extra objektiv + extra batterier
  • Extra batterier 
  • Adapter brittisk 
  • Penna och papper – har både en liten anteckningsbok för turer och så tar jag med en tunn ny anteckningsbok för att skriva dagbok
  • Kortlek

Hygien

  • Liten handduk x2 en för ansiktet och en för kropp och händer
  • Tvättlapp/disktrasa en oanvänd disktrasa funkar perfekt som tvättlapp. Och följer knappast med hem till Sverige igen sen.
  • Toarulle
  • Intimservetter
  • Tvål en fast bit, förvaras i ziplockpåse
  • Tandborste + tandkräm i liten miniask av plast
  • Ansiktsolja 
  • Solkräm 50 för ansiktet
  • Solkräm 30 för kroppen, följer nog inte med upp på berget
  • Myggmedel ”mygga”
  • Alcogel/handsprit
  • Tops + bomullspads
  • Nagelklippare
  • Pincett
  • alsolsprit
  • Kirurgtejp
  • Lypsyl med solskydd
  • compeed
  • Helosansalva
  • Kortisonsalva
  • Smärtstillande 
  • Malariavaccin
  • Första förband med plåster, gasbinda och kompresser
  • Förkylningsförebyggande (kanjang-tabletter, coldzyme spray)
  • Dimor även om det ska mycket till innan jag tar det, har provat och råkat ”stänga in” magsjuka istället + det innehåller laktos som ju inte är toppen för min mage som aldrig äter mjölk, den får snarare mer fart…

Övriga småprylar

  • Ögonmask
  • Öronproppar
  • Mobil + laddare
  • Powerbank har köpt en ny efter lite recensionsläsning på clas ohlson. Håll tummarna, rejält stor är den iallafall och har indikator om hur mycket som är kvar, det har jag velat ha länge.
  • Pannlampa
  • Ficklampa gränsfall om det behövs eftersom jag har pannlampa men det kan vara praktiskt. Ev. ryker den om det blir för trångt eller tungt.
  • Extra batterier
  • Extra liten påse att lämna grejer i på hotellet
  • Uppblåsbar nackkudde till flyget
  • gummiband
  • säkerhetsnålar
  • nål och tråd

Snacks och energi

  • Resorb
  • Choklad 
  • Ölkorv
  • Majskakor med popcornsmak
  • Pringles småburkar
  • salta cashewnötter 
  • Gels av olika slag
  • Sportdryck både för smak och energi, jag kör på enervit precis som gels för det brukar funka för magen
  • Te
  • Kryddor lite salt, peppar och kanel som extra krydda

Här gäller det främst att ha sånt man gillar så det verkligen går ner, helst kolhydrater och mycket energi. Dels behövs energin men kroppen har lättare att tillgodogöra sig kolhydrater än fett på hög höjd.

Safari

  • Vandringsbyxor har fått tips att det är smart med långbyxor, det blir ändå ganska dammigt på safarit. Så rese-/vandringsbyxorna blir också safaribyxor.
  • Kikare den är lite för stor för att ta med upp på berget tyvärr
  • Linne 
  • Kofta/skjorta som jag också reser i
  • Extrakläder kanske i sista minuten om det finns plats slänger jag ner något extra linne och ett par tunna fladderbyxor

Viktiga dokument

  • Pass
  • Vaccinationsintyg för gula febern
  • Resedokument
  • Visum köps på plats
  • Dollar

img_8046Såhär ser allt ut när jag packat det i påsar och lagt safariprylarna i ett hörn

img_8047Och såhär ser bergspackningen ut

Planen är att också ha en magväska att hänga på om det blir för fullt i dagsryggan någon dag, eller häkta en packpåse med t.ex. extrakläderna utanpå. De kommer gott och väl rymmas inom regnskyddet oavsett och packpåsarna är vattentäta.

img_8049

Såå då tror jag att jag äntligen känner mig redo! Allt är packat, totalt väger dagsryggan 4,6 kg utan vätska och kommer variera något beroende på vad jag har i förstås, resten väger då 12,7 kg som ska upp på berget. Något kilo till för det som ska med till safari och reskläder.


Inlägget innehåller sponsrad länk till samarbetspartner men textens innehåll och bilder är som vanligt mina egna

Resan som pirrar i magen…

Jag har ju berättat att jag bokat en resa som pirrar i magen, något jag längtade efter att göra när jag satte mig ner och funderade inför förra året vad jag ville göra härnäst. Jag visste redan då att pengar och tid förmodligen inte skulle klaffa och jag kände ingen stress, och jag hade en idé om vad jag ville göra så jag skrev ”boka en resa som pirrar i magen”min bucket list 2018.

Strax innan sommaren hittade jag det jag sökte, jag bokade den och har sen nästan inte pratat om den för den har känts just så himla pirrig. Nu är det bara prick en månad kvar och förberedelserna är i allra högsta grad i gång och det är väl dags att berätta… jag ska till…

Kilimanjaro!

Och det är inte vilken kilimanjaroresa som helst heller, om det nu nånsin skulle kunna vara det när det gäller världens högsta fristående berg. Det är en specialkomponerad resa med Äventyrsresor som arrangör och med Linda Åkerberg, äventyrare mer känd som Wilderness Stories, som färdledare. Resan har extra acklimatiseringsdag, höghöjdsföreläsning, klimatkompensering och är bara för kvinnor. Jag har tänkt på Kilimanjaro förut och kände bara wow när jag läste det och var säker direkt på att jag skulle boka.  kilimajaro_10Linda Åkerberg på toppen när hon rekade resan ifjol. Bild lånad från hennes blogg

I somras när jag själv var färdledare på resan med systrar i bergen till alperna så fick jag napp på sällskap, en av gästerna hade också samma dröm så hon bokade in sig också.

IMG_0113.JPGTeam Kilimanjaro, just på väg ner från 3600 möh i Italienska alperna

Hela resrutten kan ni läsa om här och i den ingick även en förträff. Hela gruppen sågs i Stockholm i November och där ser ni oss på bild längst ner till vänster. Vi spenderade helgen med att gå på outdoor outlets och googla friluftsutrustning och peppa, men då kändes det fortfarande läääänge kvar.

kili19_fortraff_001-14-1Förträff i November. Bild lånad från Lindas blogg wilderness stories

Nu är det en månad kvar, jag har börjat provpacka, jag är vaccinerad och jag tror jag har det mesta av det jag behöver och koll på läget. Jag hade det mesta sen innan men en del har jag kompletterat med, det känns bra eftersom jag ändå har fler turer inplanerade i år i samband med kursen så jag har nytta av allt. Det högsta jag varit på är strax över 4000 möh när jag gick Inkaleden 2009 men då var jag totalt oförberedd, hade lånat farmors skor och hade inte en tanke på att man skulle träna inför det. Jag hade rest runt i sydamerika två månader innan och haft magsjuka och levt i strandkläder, men det gick bra det med. Nu ska vi nästan 6000 möh och jag kan knappt fatta det. Jag nyper mig i armen!

Jag känner mig grundtränad och mentalt redo, men ändå. Vilken utmaning och all denna noja över att bli förkyld, vricka foten osv. Jag får påminna mig om att det var ju precis det jag ville, en resa som pirrar i magen.

IMG_0023.JPGBild från toppturen till Quintino Sella i somras. Det är sånt här jag gillar!