Ikväll testade jag att köra utan strumpor i skorna och det gick hur fint som helst! Fick med lite grus i cykelskorna men i löparskorna var det mjukt och mysigt. Så härligt att vara tillbaka i Holmsjön och träna, jag har saknat det. Blev ingen förbättring av tid idag utan nästan på sekunden samma som förra gången, vilket dock var en bra tid för att vara jag. Jag har väl hittat min bekvämlighetszon antar jag.
Beslutet att köpa bil är nog det bästa jag gjort på länge, att slippa låna nån annans bil för sånna här grejer och jag kör ju alltid runt med blöta eller snöiga kläder, våtdräkter, skidor, valla och en och annan hund i bilen så det är rätt skönt slippa tänka på det. Köpt en klädsel har jag gjort däremot. Så på väg tillbaka stannade jag och tankade och hämtade ut ett paket med yogafilmer jag beställt, så himla smidigt. Inte som den gången jag cyklade till macken för att hämta ut ett paket och det visade sig vara två resväskor…
Etikett: triathlon
Om triathlontävling i Umeå
Jag gjorde det! Jag har tävlat i triathlon. I motionsklassen och inte för att vinna, men ändå. Umeå triathlon arrangeras för andra året och ingår i en serie triathlontävlingar och heter ”Danske Invest Triathlon Series” och finns under hashtaggen #dits2015. Jag körde sprintdistansen som i motionsklassen hade kortad simning från 750m till 400m. För er som känner till Umeå var det från just uppströms tegsbrons fäste, ut förbi båtarna och så in mot kanten igen, under den nya bryggan rakt nedanför rådhusparken och där klev vi upp. Sprang tillbaka till väven och på ”Skeppsbron” (kajen) var växling och varvning. Jag var ner och checkade in mina grejer och tittade på de som körde olympisk distans och de simmade snabbare än på OS… Så det var ganska strömt. Både Jens och Lotta gjorde riktigt bra ifrån sig så jag var peppad och på ovanligt gott humör inför tävling, men lite nervös. Mest för att råka simma in under någon av restaurangbåtarna eller missa uppstigningen och hamna vid Ica maxi. Det var 17 grader i vattnet så de flesta av oss hade våtdräkt. Omkring 60 startande tror jag, alla resultat kommer upp på Umeå Triathlon-hemsidan så småningom för er som vill veta exakt, och det var fler än jag som aldrig hade testat. Jag är glad jag hade hunnit träna i Holmsjön så jag visste hur växlingen går till och sådär, jag tror kanske det var därför jag faktiskt kunde längta och njuta av det här! Magisk känsla med all publik också, runt hela banan var det bekanta, familj, vänner, instruktörer, funktionärer och alla hejade, en del personligen och en del helt obekanta. Simningen tog drygt 7 minuter och då hade jag mest fokuserat på att hålla kursen och inte hamna just under båtarna eller vid Ica maxi, det gick fint att crawla men jag simmade ändå mest bröstsim. Jag kan ödmjukt erkänna att jag kände mig cool som Lisa Nordén när jag sprang barfota med våtdräkten halvt nerdragen in på växlingsområdet. Växlingen gick bra, men när man ser proffsen förstår man var det finns tid att kapa…. Men jag är till exempel inte redo att cykla och springa utan strumpor än. Cyklingen gick fint och jag höll min vanliga hastighet, med mer rutin borde jag kanske kunnat pressa ur mig lite mer kräm för jag vet att det är ingen vits för mig att hålla igen till löpningen, det är ändå min sämsta gren och den blir inte bättre av mer energi. Det verkar snarare tvärtom. Nästa växling är bara att byta skor så det gick snabbt och sen var det då löpningen, min jobbigaste del. Jag har dock märkt i Holmsjön att det går ändå, och det är en magisk känsla när mjölksyran släpper efter ungefär 2-3 km. Att springa direkt efter man klivit av cykeln är inte en häftig känsla, benen känns som klossar. Löpningen gick över förväntan och som sagt, jag verkar bara springa bättre när jag värmt upp med en timmes annan aktivitet och dragit på mig mjölksyra så jag höll ett tempo jag aldrig brukar klara att hålla på 5km i vanliga fall. Sista biten ner genom broparken och längs med kajen ville jag knappt att det skulle ta slut, där stod Jens och high fiveade, mamma och pappa och Layla, massa andra bekanta och obekanta som bara hejade. Så otroligt kul!! Magisk känsla att få tävla på ”hemmaplan”, slippa hela momentet med resa och boende (som ju kan vara kul också men mest tidskrävande, dyrt och nervöst) och att ha hittat den här kombinationssporten som jag verkligen tycker är kul! Det känns lite som en miniklassiker faktiskt, allt i ett. Efteråt käkade jag en hamburgertallrik på båten med mamma och pappa och en trött hejarklack under bordet. Perfekt avslutning, och sen bara några hundra meters promenad hem till min egen dusch.
Det var premiären på triathlon, och jag känner i magkänslan att det var inte sista gången.
Om att testa triathlon
Jag har varit sugen att testa triathlon och igår blev det äntligen dags! Extra kul att ha kompisar med sig och lite nervös var jag allt, mest för löpningen, men det gick fint! Växlingarna gick också helt okej, superbra att testa ett helt lopp och få lära sig hur allt funkar. Otroligt god stämning bland alla, vi passerade växlingen 5ggr var och alla hejade varenda gång man möttes med ett ”bra jobbat” och ”heja på”.
Det sägs att det var 18 grader i sjön så med våtdräkt var det ju som en sommardag. I övrigt var det grisväder med ösregn och blåst så det kan bara bli bättre. Jag kände hur pannbenet tjocknade och hur jag slappnade av när vädret blev sämre igår eftermiddag. Även om jag efter klassikern svor på att aldrig mer träna i grisväder om jag inte måste så verkar det vara min grej. Hälften är slagna redan av att de inte ens dyker upp, man har något att skylla på om det känns tungt och långsamt, känslan av att ha gjort det blir minst dubbel och det kan bara bli bättre sen.
Längesen jag kände den där genomtrötta känslan i kroppen och att få duscha och kvällsfika och sen hoppa i säng. Bästa som finns!
Johanna Westberg 