Etikett: Träning

Om att prova på

Johanna W

Förra veckan hade jag en riktig prova-på-vecka. På måndagen följde jag med en vän på aerobic dance, något som ligger ett par tre steg utanför min komfortzon även om jag älskar att dansa. Jag har inte dansat koordinerat sedan studenttiden i Luleå då jag var med i spexdansgänget Xtreme som uppträdde på sittningar och annat. Vi gjorde våra egna danser och det är nyckeln till min framgång vad gäller koordination, jag har en så lång inlärningsprocess att det är inte klokt. Men när det sitter då svänger det. Att basta efteråt var inte heller dumt.

I lördags var det inspirationsdag på iksu och jag tänkte utmana kroppen och framförallt rygg och nacke som ofta spökar för mig med allehanda varianter av nackspärr, stelhet och huvudvärksframkallning. ”Stark för din kropp” – cirkelträning med enbart kroppsvikter med djur och jägartema, perfekt för mig! (men hur starka var vi på skolgympan egentligen?! Spelade fotboll med krabbgång. Jag kan nu meddela att krabbgång är jättejobbigt, speciellt baklänges!)

Ett pass med yoga, följt av ”organic bodywork” som är ett koncept med helhetstänk. Enbart kroppsvikter där också med fokus på rörelse och följsamhet. Liknande bodybalance men andra övningar som kändes roliga och nya, inte bara gamla hederliga solhälsningen och krigarna. Avslutningsvis hade jag bokat in mig på yinyoga, som jag läst om i en tidning kunde bota smärta. Yinyoga är mycket meditation, väldigt lugnt och mycket hjälpmedel såsom filtar så man inte ska hinna bli kall. Efter hela den långa dagen så valde instruktören också att fokusera på just avslappning, meditation och stretch i de viktigaste områdena vi har både fysiskt och känslomässigt – höftpartiet och ryggen. Vi satt säkert 5-10 minuter i varje position och det hann göra både ont och vara lite skönt och direkt efteråt kändes kroppen som en 80-åring. Men när jag vaknade på söndagsmorgonen var jag som en gelegodisgubbe som gick att böja åt alla håll. Vilken skillnad! Träningsvärk utan dess like, men rörlighet i nacken som en duva. Inget ont som inte har något gott med sig….

Jag hoppas fler vågar prova på olika saker, följ med en kompis eller gå själv, för det är så roligt att upptäcka nya träningsformer! Det kostar inte mer än tiden, gärna några gånger så man hinner komma in i det. Allt är krångligt i början. Jag får ofta höra ”bodypump är inget för mig för jag gillar gymmet”, och så när de väl kommer på pass ”herregud så jobbigt, det här känns som jättebra komplement till min gymträning!” och så kommer de igen.

Om det ballaste skavsåret

Johanna W

Det var ett plan fyllt av slitna instruktörer som landade på Alvik nyss. Mör är bara förnamnet. Ändå tycker jag att jag tagit det rätt lugnt. Fyra pass igår och ett idag och så en promenad runt årstaviken med pratsällskap för att slagga ur.
Jag har skavsår på ryggraden efter att ha gjort situps på stickig heltäcknibgsmatta. I Globen.
Bland 2000 andra låg jag imorse och crunchade, som det så fint heter på svengelskt träningsmål, upp mot självaste kupolen mitt i mitten.
Noterar att det förmodligen är ett av de allra ballaste skavsåren jag kommer få i mitt liv.

20130922-231116.jpg

Om supersaturday

Johanna W

20130921-175236.jpg
bodycombat, hovet

Jag är på årets händelse inom gruppträning, framförallt Les Mills som är det koncept som kör bl.a. BodyPump som jag instruerar i på simhallen och numera även på iksu. Super saturday, en heldag i Globen (hovet, annexet och en av entréhallarna) med massor av duktiga instruktörer som utbildar oss instruktörer och på detta event är även deltagare välkomna.
Körde bodypump två pass på raken imorse för att nöta in den nya releasen och testade sen sha’baam och bodycombat också för första gången, riktigt härligt båda två passen, ska gå på dem igen så snart det passar hemma.
Efter detta var jag helt slut, även om det fanns några grit (högintensiv monsterträning) att prova på.
Har träffat på många fler bekanta, både från min utbildning och från gymen i Umeå än jag trott. Är trots allt nästan 4000 pers hör.
I år, för första gången någonsin ska les mills filma utanför nya zeeland så hela teamen bakom konceptet är här. De äe de personer vi ser på instruktions-DVDerna vi får varje kvartal.
På varje film är det alltid någon internationell instruktör också, förutom mr. bodypumpkoreografen himself Glen och hans team och denna gång har de bjudit in från Sverige. När jag gick grundutbildningen i vintras hade jag en tjej som var så otroligt duktig men jag trodde det berodde lite på att jag var så nykär i träningen men gissa vem som var på scenen imorse?
Med henne var även Hanna Lennartsson från iksu (körde ofta för henne på träna tidigare) och Katta som driver Träna. Jag är bortskämd med bra tränare.
Och imorgon är hon på scen igen, Mathilda Björck, och jag ska gå på passet som deltagare och filmen för BodyPump 89 spelas in.
Mäktigare inom gruppträning är svårt att uppnå.

20130921-174743.jpg
Mathilda Björck, min bodypumptränare, i svart linne på scen imorgon

Om att springa med tassar

Johanna W

Jag har hittat en ny träningskompis. Hon har fyra tassar och hennes enda vilja är att springa där, när och lika snabbt som jag springer. Hon är helt perfekt.

Efter sex dagar ihopselade är det inte konstigt att vi är tajta och igårkväll hade benen vilat tillräckligt och vi gav oss iväg utan packning i högre tempo än senaste veckan. Egentligen försöker jag komma bort ifrån pass som är mellanlånga och mellansnabba för jag blir aldrig varken uthålligare eller snabbare, men jag tänkte bara springa ur benen lite och se hur fötterna kändes efter så många dagars vandring. Jag kom också att tänka på ett tips jag läst om löpsteg – längd vs. Frekvens – som fick mig att titta till mitt eget och jag testade att bara luta mig lite mer framåt och tänka ”sparka bak” istället för att springa upprätt och pendla fram lite med fötterna för det ger mig en falsk känsla av att det går lätt och att jag tar långa steg. Det är inte riktigt effektiva steg. Att luta lite framåt, jag tänkte diagonalåkning i skidor, är ännu viktigare när man har en sele runt midjan har jag märkt. Det är lätt att man blir bromsklossen som håller sig upprätt och håller koll så ingen ska snubbla. Det handlar bara om möjligen centimetrar, men det kändes skillnad, och det gick betydligt snabbare än vanligt.

Sedan jag tog mig igenom lövångerloppet utan musik har jag slutat med det också, och att springa med musik längs vindelån, dessutom med sällskap, vore som att spotta i kyrkan. Det gör man bara inte. Den lilla fyrbenta gör ryck när hon ser en spännande fågel, hon lyssnar till ”kom här” och håller sig alltid på vägen eller stigen men hon höjer tempot. Åt mig.

Att komma in i ett tempo som man känner är högre än vanligt, helt synkat med någon annan, och man känner att tillsammans med den andras kraft och pepp klarar man det, med forsens brusande i bakgrunden och kvällssolen som tittar fram, ja då rusar endorfinerna genom kroppen. Att sedan gå ner och basta vid ån, det är nästan omöjligt beskriva med ord.

 

Om back to (b)asics med löpning och crossfit

Johanna W

Jag har skaffat nya dojor. Och en ny hobby som heter utmaningskräkjobbig träning på söndagar.

Dags för nya löparskor och igår small det till. kunde jag inte låta bli prova mina nya skor, jag som mantrat ”jag gillar ändå inte att springa, jag gillar ändå inte att springa” hela våren. Men hur kan man inte bli åtminstone liiiite sugen när strandpromenaden tittar fram igen? Så nya pjucks, denna gång heldämpade och inte för pronation. Det var senaste tipset från min naprapat (inte helt egen, men hen är lite av en livlina för min träning just nu). Kanske pronerar jag inte så mycket ändå. Blev ett par asics igen, flera löparskorpar sedan sist jag hade något annat än Nike, men sanningen att säga är att jag nog faktiskt alltid gillat mina asics mer, men låtit pris och tillgång styra vid köp…. Barfotaskor som jag är lite nyfiken på ska man ändå inte springa i all träning, ca 1/3-del av passen lite beroende på hur vältränad man är och vilket löpsteg man har. Så, en lunk fram och tillbaka var riktigt härligt, men jag sparade lite på krafterna för idag var det dags prova något nytt igen. Grit förra helgen, och på temat fys var det nu dags för crossfit! Har testat ”crossfittraining” i stockholm, i tron att det var som indoor-walking fast med crosstrainers, dvs. en annan sorts TV-shopmaskin bara. Det var det inte. Jag har en vän som är helt frälst och aktiv och peppande i sociala medier kring just crossfit och jag vore ju dum om jag gick omkring och blev peppad, var nyfiken och inte hakade på. (Kategori: osannolikt om vi pratar om mig)

Iväg på cyklarna, jag och en kompis och upp till ”boxen”. Dagens träning, WOD (workout of the day) var en välkomst-WOD så jag ska inte vara för kaxig när jag säger att det var kul, svettigt, jobbigt men jag kunde tagit ut mig mer när jag lärt mig övningarna bättre och känt på pulsen lite. Så jag ska prova igen, det kunde vara ett perfekt komplement till bodypumpen, och då passar explosivt och högintensivt väldigt bra. Ska inte ge mig in på att berätta så mycket mer om crossfit, det kan den intresserade läsa på Crossfit Umeås hemsida, och ni som är nyfikna – kom en söndag! Kan jag, kan du. Eller Just do it, som Trine själv skulle ha sagt.