Internationella kvinnodagen. En snabb blick genom telefon och blogginlägg sköljde som en våg av tacksamhet hur galet många bra kvinnor jag har i mitt liv. Starka, snygga, snälla, omtänksamma, roliga, snabba, hittepåiga, matlagande, dansande, skidåkande, kramande, resande, yogande, fjällälskande, tränande. Det är så många, några väldigt nära, andra närmare förr, några säkert ännu närmare i framtiden. Inte minst min släkt är fylld av starka kvinnor, mamma, mostrar och kusiner och starka tjejer i generationen under mig. Den kanske starkast lysande förebilden lämnade oss för en dryg månad sedan och jag saknar henne så ofantligt, men ännu mer tacksam är jag över allt hon lämnat efter sig.
Jag tänker fira internationella kvinnodagen med att ta en träningsfri dag, skruva upp en hylla som jag snickrat själv och äta chokladbollar med extra gott samvete. Som ett litet manifest till att ingen kvinna borde behöva känna sig negativt beroende av någon för att klara sig, eller bry sig om sin kropp för att någon annan, typ samhället, tycker något.
Och ni alla kvinnor i mitt liv, ingen nämnd ingen glömd, ni är fan bäst.