Om kvinnorna i mitt liv 

Tågluff 2005 (5).JPGInternationella kvinnodagen. En snabb blick genom telefon och blogginlägg sköljde som en våg av tacksamhet hur galet många bra kvinnor jag har i mitt liv. Starka, snygga, snälla, omtänksamma, roliga, snabba, hittepåiga, matlagande, dansande, skidåkande, kramande, resande, yogande, fjällälskande, tränande. Det är så många, några väldigt nära, andra närmare förr, några säkert ännu närmare i framtiden. Inte minst min släkt är fylld av starka kvinnor, mamma, mostrar och kusiner och starka tjejer i generationen under mig. Den kanske starkast lysande förebilden lämnade oss för en dryg månad sedan och jag saknar henne så ofantligt, men ännu mer tacksam är jag över allt hon lämnat efter sig.

Jag tänker fira internationella kvinnodagen med att ta en träningsfri dag, skruva upp en hylla som jag snickrat själv och äta chokladbollar med extra gott samvete. Som ett litet manifest till att ingen kvinna borde behöva känna sig negativt beroende av någon för att klara sig, eller bry sig om sin kropp för att någon annan, typ samhället, tycker något.

Och ni alla kvinnor i mitt liv, ingen nämnd ingen glömd, ni är fan bäst.

 

 


En trött Peggy

Hösten börjar kännas nu, det är kallt på mornarna och mörkt på kvällarna. Avverkar klänningar som om de vore underkläder och fick idag extra mycket komplimanger för denna, som min moster sytt! Älskar den själv, och känner mig lite som Peggy. Alltså Olsen, i Mad Men. Enda skillnaden är att hon jobbar över och utan att bli trött och hennes frisyr ser likadan ut på morgonen som när hon tar en öl efter att ha jobbat över, och sen nästa dag igen.

Som en dimma av cupcakes och tralala

Ryck mig i fjädern vad trött jag är.

Började göra ont i armen igår, som blixtar kan man säga. Kapitulerade ganska snabbt, och insåg nästan ännu snabbare hur kokko man blir av de här pillren. Som i en dimma hela tiden, med önskan att sova.

Just därför fick jag vad som var tänkt som ett hedersuppdrag idag, och ännu mer just därför var det en som inte alls tänkte sova idag, och det var inte den barnvaktande, mamma mu-läsande, pussande, lek-brottande, argumenterande, tröstande, übertrötta mostern, hon var nära somna hela tiden.

Jag vet att det är så för alla ibland, men när det förtydligas mer och mer från ett muttrande ”jag orkar inte sova mer” till ”JAG VILL ATT MIN MAMMA STINA SKA VARA HÄR OCH INTE JOHANNAAAAAA” då börjar det kännas lite mer personligt.

I övrigt har det varit en slappande helg, passade ju bra när ögonen ändå gick i kors. Tralala i pillerform och mello-form. (Heja Lisa Miskovsky!) Cupcakes för första gången, hade aldrig ens ätit tidigare. De såg inte riktigt ut som de bilder man sett, men det här var bara början… Älskar faktumet att det är helt vanliga muffins, men sen är det bara go bananas i pynt. Passar mig perfekt. 

(Today I’m wearing this) Dress no. 20

Med ett leende som aldrig skulle gått hem hos fotografen…. ”dags för grimas-gymnastik! och sen kan du le igen!” 

Så går det när man måste fota sig själv med en lagom kamera hängd i en tamburmajor med 10-sek-avtryckning.

Det stämmer att leendet är lite påtvingat. Jag tappade humöret just när jag nyss köttade in armbågen i en stolsryggskant och det gör ont fortfarande och precis när jag skulle fara ut och springa för att glömma bort smärtan och för att fira att jag för första gången på evigheter har spring i benen, så börjar det regna. Som om det inte redan var mörkt ute.

Annars har dagen varit bra, folk har börjat fråga ”hur många klänningar har du egentligen?” utan att ens veta om frocktober… Och den här har moster sytt. (Är inte det fantastiskt?! HON borde vara på modeveckan!) Vi hittade den i boa i somras och jag tackar min klena benstomme och bröstkorg för den eftersom jag var den enda som fick på mig den.

Imorgon är det både trendföreläsning med Lotta Ahlvar, vd för Svenska moderådet och på kvällen Designbar med Bric á Brac och jag vet inte om jag kan/hinner på något.

Trots att ShopStop går galant och jag inte ens är sugen på att shoppa så är det kul att se, och det är kul att det händer något i Umeå. Och det vore roligt gå dit i en hemmasydd mosterklänning också och se hur jag ligger till.

Men nu minsann ska jag trotsa en smärtande bula på armen (har lyxat till det med två alvedon) och regnet och drar ut en sväng med superpeppig musik i öronen.