Om säkerhetsmarginaler på flygplatser…

  
Idag hände det som inte får hända. Jag blev inte ett dugg drabbad för jag  var i god tid, men stackaren framför mig hann bli rejält svettig. 

Någon hade skickat ett bagage på bandet som fastnat, jag tyckte de sa cykel. Allt stod still, alla flygbolag i hela terminal fyra, ingen kunde checka in bagage. Efter tjugo minuter hade det fortfarande inte kommit igång och då börjar det närma sig åtminstone min gräns för hur mycket marginal jag brukar ha. Inte för planet alltså men för oförutsedda händelser, speciellt om det bara är en inrikesflight.  Han framför som visserligen var först i den enorma kön som bildats tog det med ro men sa ”När går ditt plan? Jag böjar bli lite orolig mitt går om en kvart vad händer om jag står här?” 

Just då rasslade det igång och jag skickade iväg min väska och gick direkt till säkerhetskontrollen för att vara på den säkra sidan. Inte förrän jag är igenom där jag känner mig lugn. Så nu sitter jag på Joe & the juice (ärligt talat sitter jag lite utanför för de spelar ju JÄTTEHÖG musik?!) och väntar på flight homebound. Jag som alltid stannar i Stockholm vid tillfälle tycker den här gången det ska bli riktigt skönt att komma hem. 

Trevlig helg på er!

Om en dag i Uppsala

IMG_0007

 

Jag har varit i Uppsala över dagen idag på ett jobbmöte. Lyfte imorse från ett frostigt Umeå som bjöd på en magisk soluppgång och marken var fascinerande svartvit av all frost. Varning för grav turbulens gjorde att personalen samlade in alla frukostar (förresten när började man behöva betala för frukost på SAS?) men det blev tack och lov inte värre än att jag inte hann dricka upp kaffet, själva turbulensen lyckades de undvika.

Nu har jag några timmar att slå ihjäl på Arlanda men mejlskörden håller mig sysselsatt och jag sprang nyss på Kenth, vår löparcoach på lägret i alperna i somras, nyss hemkommen från New York Marathon så jag fick en pratstund om löpning, lopp och inställning. Han resonerar lite på sin blogg snabba fötter om likheten mellan träning och resor och jag håller med i så mycket!

Uppsala domkyrkaUppsala domkyrka

Om tidsfördriv och traditioner på flygplatser

IMG_8218.JPGJag skrev ett inlägg på svenska resebloggar om hur svenska resebloggare fördriver tiden på flygplatser och idén kom sig av att jag spenderat många många timmar runtom på stationer och flygplatser, i sommar har inte varit ett undantag. Arlanda är det obligatoriska stoppet för Norrlandsresenären och jag har märkt vilken vanemänniska jag ändå är. På Arlanda äter jag sushi på East & West i sky city och när jag ska flyga utrikes bor jag på rest&fly och äter frukost i terminal 5 innan avgång (är man två personer kostar det mindre än t/r med Arlanda express in till Stockholm). Jag går en del i affärer och nu har det öppnat en second hand-butik på Arlanda! Mitt i sky city i den nybyggda delen.
Åker jag från Bromma, vilket jag gärna gör om jag hälsat på kompisar eftersom det är så smidigt att det går ta sig dit med SL-kort och är det då middagstid äter jag redcurry på thaiwooken.

IMG_8216.JPG

En klokare dag

Vissa dagar lär man sig mer än andra. Idag har verkligen varit en sån dag.

Jag har till exempel lärt mig att helikopterplattan på NUS räknas som flygplats och att landstinget har en egen flygplatschef.

Att min nya jobbarkompis/praktikant som sitter brevid mig kommer från Urumqi. Jag visste inte ens att det var ett land, vilket det officiellt inte är heller utan en provins i Kina. Hen är dock uppväxt i Uzbekistan, vilket jag inte hellre visste något om. Men så fantastiskt det är när man väl börjar fråga och någon får berätta. Vi tog oss all tid i världen. Läste artiklar, tittade på googlemaps, wikipedia och googlade. Det gör mig ingenting att middagen blev klockan halv åtta. Nu vet jag att Uzbekistan har en jävla dårpippi till blodtörstig diktator (”president”, med typ världsrekord i anmälningar från amnesty), att denne moderna tyrann har en dotter som är en brutal diva som äger ett klädmärke som blev portat från NY fashion week och som håvat in 22 miljarder från Telia för en 3G-licens. Samt att det var en riktig massaker där år 2005 då jag levde loppan som student och hade sju år kvar tills jag skulle få reda på något om landet överhuvudtaget. Jag skäms, men jag visste inte bättre. Det är så det är, det pågår en värld med miljardtals liv jag inte vet något om.

Jag lunchade med en från twitter och det var också ett samtal jag tar med mig. Tankar om livet, sociala media, jobb och annat. Engagemang. Att sociala media kan inte ersätta det fysiska mötet. Men de kan komplettera varandra, vilket vår lunch var ett bevis på.

Den röda tråden är ingenting annat än samtalen. ”Kommunikation” känns uttjatat, det har hamnat på facebook. Samtalen, de fysiska mötena, att våga fråga, att berätta, att lyssna. Det kan också vara över internet, där race-colour-sex-creed inte omfamnar försöken till förstå varandra rakt och ärligt. Jag tar med mig den här dagen och går och lägger mig lite, lite klokare. Och gläder mig åt att vissa dagar är sådana helt enkelt.