Etikett: #blogg100

Om att slippa astma

Johanna W

Jag vill tacka livet för att jag slipper att ha astma. När det ibland när jag är förkyld känns lite tungt att andas så har jag alltid vetat att jag klarar det. När jag sprungit så jag blivit anfådd har jag alltid kunnat dra in hur mycket luft jag vill tills bröstet nästan sprängs.

Tack mamma, pappa och ödet för att jag fick de generna, utan er skulle jag aldrig klarat det.

Jag tänker också på min lillebror som fick alla de generna, jag hade inte stått här idag utan dig!

Tack sjukvården och läkemedelsindustrin för att ni hjälper de som inte haft lika tur som jag. Tack förkylningar och dålig kondition för att ni kan gå över.

Tack.

 

 

5/95/#blogg100

Om att försöka stjäla en bil

Johanna W

Nu när det är snömoddigt tänker jag på en speciell liten bil. Bilen Fritz, som vi många känner som liten och röd och som har hängt med ett tag. Häromveckan hade jag uppdraget att sköta om hans (hens?) datumparkering i Stockholm, vilket för en norrlänning som inte ens behövde fickparkera på uppkörningen var lite utav ett spänningsmoment.

Klockan var kring tio på kvällen så de flesta platser var redan upptagna och inte en själ var ute. Det visade sig att Fritz var totalt insnöad och inplogad i vägkanten och med en sketen plastskyffel från trapphuset fick jag skotta, prova köra ut, skotta, prova köra ut. Fritz bara spann och spann. Inte ens med typ 2 cm snövall kring hjulen var hen nöjd, fick inte fart därifrån gatukanten. Gungade lite med gasen, spann. Efter säkert en halvtimme ser jag plötsligt en person närma sig och säga ”behöver du hjälp?”

– ”Jaa, tack! Vad snällt, du får jättegärna putta på lite!”

– ”Nejmen vi byter plats”

– ”Ehh..Näe, du behöver bara putta på jättelite, kommer komma loss av ingenting.”

Ett barn hade kunnat putta oss över den lilla snögropen kring hjulen. Tänker den här snubben att han är bättre än mig på att köra bil eller? Varför skulle det gå bättre om han körde?!

– ”Du får min telefon som pant”

– ”Nejtack. Putta bara”

– ”Asså jag försökte bara hjälpa till!” sa han med sur, förmodligen besviken, röst och stövlade iväg.

Så hade jag alltså värjt mig från att behöva ringa hem till min bästa kompis och berätta att hon hade en ny smartphone.

Tillfället gör uppenbarligen tjuven, men inte blir det speciellt bra tjuvar.

4/96/#blogg100

Om att göra egna chips

Johanna W

När jag är sjuk varvar jag tankarna från sängen mellan att jag ska passa på sitta och dricka kaffe i köksbordet lääääänge och titta ut genom fönstret, vika tvätten och se nån serie jag inte hunnit se. Eftersom jag ändå är hemma en hel dag.
Så blir det naturligtvis aldrig. Det är liksom själva definitionen av sjuk – att inte orka göra mer te och tycka det är långt att hämta paddan från vardagsrummet till sängen, eller ännu värre: hålla sig vaken ett helt program.

Det jag faktisk makalöst nog gjort idag är egna chips.
Med tanke på att det här är något jag gått och grunnat på i sisådär femton år hur man gör, om det blir gott mm så är det en enorm och plötslig (kategori: väldigt oväntad) kraftansamling att äntligen försöka. Fort gick det, enkelt var det och gott blev det.
Det var de egna potatisarna från kolonilotten dessutom. Mer från ax till limpa får man leta efter.
Slutsats (kategori: ej oväntad) om alla som äter chips skulle först odla potatisen, skörda och sen tillaga själv skulle det inte behövas något varningens finger kring att det inte är så hälsosamt med chips.

20130129-165622.jpg

20130129-165634.jpg

3/97/#blogg100

Om att bli förkyld

Johanna W

Det var väl inte mer än väntat, de flesta åker ju dit förr eller senare och som jag åkt runt i skidspåren, rest, toktränat bodypump, jobbat på kontor och vabbat är det väl inte konstigt. Även om det verkligen kom plötsligt. Kände det välbekanta pirret i halsen igår och inatt vaknade jag sjöblöt i svett och idag har mitt huvud låtit som en tom container från insidan. Varsågoda för alla detaljer.

Tidig hemgång via affären och bara koka indiante som numera är lite halvberömt på twitter tack vare flitig spridning. Det har snart ganska precis fyra år i mitt husapotek på nacken. Obeskrivligt att det är så längesedan jag reste i sydamerika. Toppat med den hemmaodlade honungen från Gammelstad jag fick i julklapp. Ekologiska citroner så slipper jag oroa mig för allt gift som kokas ur i grytan. Köpte även lite färg och vitaminer att pigga upp mig med.

2/98/#blogg100

Om att blogga varje dag i 100 dagar – #blogg100

Johanna W

Jag var skeptisk, men så tittade jag in och läste på lite på min kloka vän Ingers blogg, jag tänkte att om hon hakar på då har det förmodligen ett rätt bra syfte. Jag märkte snabbt också att de som delade sina inlägg taggade med #blogg100 på twitter inte var de traditionella ”bloggarna”, för att använda ett uttryck som låter fördomsfullt men som är ett faktum enligt Annakarin Nybergs forskning, dvs. mer eller mindre unga kvinnor med ett innehåll som i största grad kännetecknas av mode, fotografering, vardag/dagbok, inredning och annat relativt ”lätt” och ytligt.

Min skepcis berodde också mycket på att jag tränar mig på att säga nej till allt möjligt och framförallt att inte skapa måsten i onödan. Jag är expert på att tycka det är roligt anta utmaningar och haka på saker, fullfölja är däremot inte alltid min starka sida och ofta gör jag det också utan att ens ha velat från början. Verkar det dumt? Ja, det tycker jag med. Det är därför jag försöker att sluta.

Anledningen visade sig dock vara rätt bra, “Det sägs att det är de första 100 dagarna som avgör hur bra en chef eller ledare har lyckats och kommer att lyckas i framtiden. Det som sätter avtryck helt enkelt. Jag är dock ingen ny president eller partiledare. Jag är blott en skribent som försöker hålla liv i en blogg, men från och med idag ska jag blogga här på Bisonblog varje dag i 100 dagar i rad. Det är i alla fall mitt mål.Mikrobloggandet och statusuppdateringarna avlöser varandra i en strid ström. Är bloggandet på dekis? Är de längre inläggen och analyserna bortglömda till förmån för korta och snärtiga oneliners med kommentarer om samtiden?” 

Initiativtagaren bisonblog visade också på tydligt resultat förra året. Bättre texter, ”kortare tid i pipen –  från idé till ett inlägg” och fler besökare vore önskvärt för min del. Bloggen får inte bli ett måste men jag tycker det är ohyggligt kul och jag vill utveckla mitt skrivande och självklart är det roligare skriva om det är fler som läser.

Jag har missat några dagar men so be it, det vore som att låta bli sluta med chips om man bestämt sig för det som nyårslöfte bara för att man åt upp resterna till Ivanhoe på nyårsdagen. Kort och gott: jag är på!

övriga som är med och egen anmälan hittas HÄR