Ge tillbaka

Johanna W

Igår var det precis ett år sedan jag opererade armen. Från ett snubbel till robocop på några dagar.

Det var värt att fira, allt har gått bra och den är fit for fight igen, skruvarna är borta och jag har ett ärr som signalerar armbågsskydd FTW om man är ung och dum alternativt gammal och obalanserad och tänker åka longboard.

Installerade jag mig punktligt enligt kallelse på blodcentralen igår och dagen till ära hade jag den fina sjuksköterskeklänning jag hittat på vinden hos mamma (helt fantastiskt fin och borde fotats men det får väl bli nästa froctober). När jag kommer in ropar han i receptionen till sig sina kollegor och berättar att de är extra hjärtligt glada för att jag är där idag för det är barndag. De frågar om mediciner, resor och alla standardfrågor och ju mer jag svarar desto hoppfullare låter de. ”Inte ens p-piller?!” Nope! Frisk som en nötkärna förutom det här ärret då, men det är gjort på NUS och kollat av. Fick inget blod då, inga konstigheter alls.

I motsats till mitt hjärta och hjärna är mitt blod av typen negativ nolla. I kombination med att jag trots avigt inställd till sjukhus, ogillande av sjukdomshistorier, har skräck för blöta plåster i simhallar m.m. inte alls är rädd för sprutor gör det till den allra bästa blodgruppen, jag kan ge till alla. Upp till bevis med högern, det var ju ändå årsdag.

Det räckte till sju små påsar, och bara tanken på att de kanske kommer behöva användas ger mig en klump i halsen och många i magen, men tänkt att den här armen som för bara ett år sen inte ens gick att sträcka ut nu kanske gör att en liten liten högerarm kan växa sig stor och stark och vinka till mig en vacker dag?

Det är värt mer än de fina presenterna man får minst tusen gånger mer än du kunn säg.

kolakladdkakemuffins (mjölkfritt)

Johanna W

Det är verkligen magarnas högtid just nu, har ikväll träffat en nykläckt liten prins och två fina magar. Underbart såklart.

Min egen mage är ju inte att lita på, även om den lätt kan se ut som det bor nån däri. Lite svårbjudd på fika är jag och min mage, och det är inte alltid så kul att ringa och dubbelkolla det, ej heller att komma dit och behöva säga nej tack (eller offra mig, ja det har hänt och hur dum får man va?). Så jag har börjat ta för vana att ta med mig fikabröd som jag bakat själv, så vet jag att jag tål och självklart tar jag så det räcker till fler. En rätt fin tradition tycker jag ändå, har en moster som alltid hade med sig tårta när hon kom på kalas när någon fyllde år.

och vad går fortare att slänga ihop än en kladdkaka? Och eftersom vi är några som ska jobba en stund imorgon för att istället vara ledig hela fredag så tänkte jag att det kunde vara mysigt med lite gofika och gjorde muffins av det hela.  Att det blev just KOLAkladdkaka beror på att vi gjorde den när jag vabbade för några veckor sedan, och vi som bakade var sugna på kladdkaka men hon vi skulle överraska när hon kom hem från skolan inte tycker om choklad.

Det här receptet hämtade jag från  kladdkakor.se  och jag ändrade ingenting förutom att jag hackade ner lite mintchoklad från selectedseven över det hela innan det var skjuts in i ugnen.

Fyll inte så mycket, de blir inte vackra men ordentligt med chokladkolasmak och kladd. Som julgodis deluxe.

125 gr mjölkfritt margarin
2 ägg
1,5 dl strösocker
1,5 dl ljus sirap
3 dl vetemjöl
5 msk kakao
1 msk vaniljsocker
1 krm salt
1 krm bakpulver

Smält smöret och rör ner socker, ägg och sirap. Blanda torrvarorna i en bunke och blanda ner i smeten. Slå smeten i en smord långpanna eller ungsfast form. (Du kan även använda bakplåtspapper.)

Grädda i 180 grader i 18 minuter. Låt svalna och skär i bitar. Servera kakan med vispad grädde eller vaniljglass.

Att nätverka

Johanna W

Jag har haft en paus, om än en relativt kort sådan, från nätverkande. Jag kände att det inte ledde någonvart, jag sålde inga tjänster på det,gjorde inga affärer och allt kändes som en stor snurr där den ena träffen gav inbjudningar till nästa, men jag  tyckte det snarare tog mer av min tid och framförallt förhoppningar än vad det gav, tid jag skulle och hellre ville lägga på att fundera på att ta hand om mitt eget varumärke/person/företag/liv, ja allt går ju ihop nuförtiden.

Men jag sållar naturligtvis bland nejen, och igår var det en frukostföreläsning om försäljning – ”varför säljer vissa mer än andra”. Yes. Något för mig, jag säljer ju både tjänster och produkter, jag var väldigt nyfiken och det var ett tag sen (i min värld, ca 3-4 veckor åtminstone) sedan jag var på någon typ av nätverksträff. Det var verkligen givande, som föreläsaren Johan Moritz från säljinstitutet sa: det är en kickstart på veckan. Och arrangören och iniativtagaren till FB Umeå IRL, ett nätverk för att träffas ”in real life”, d.v.s. i verkligheten men genom inbjudningar på facebook, Petra sa några ord som bara fick det att klicka till hos mig. Tanken är att skapa en kontakt, för att nästa gång fördjupa den kontakten, till att så småningom skapa en relation och förhoppningsvis någongång göra affärer.

Helt plötsligt var jag tillbaka och okej med tänket att det är långsiktigt, bannar inte mig själv för att jag kanske inte bokar in en hudvårdsklass, en bygglovshandläggning eller en lunch. Det får ta den tid det tar. Nu ska jag välja vilka relationer jag vill utveckla istället.

Och vad passade då bättre än en vårmiddag på länsresidenset med nätverket för kvinnor på ledande positioner i Västerbotten, grundat av f.d. länshövdingen Chris Heister. Omgiven av inspirationskällor och förebilder och två fantastiskt inspirerande föreläsningar av Meta Persdotter om att vara ledare, och Marianne Lilieqvist om tantforskning. Det bjöds på fantastiskt god mat och service som vanligt, börjar känna mig mer hemma bland finporslinet och manglade dukar samt förutom fördjupande av några mycket spännande kontakter även kära, kära återseenden av de som jag numera har en relation till, som en gång för inte så längesen bara var visitkort.

Västerbottniskt finporslin

Hemmagjort örtschampo

Johanna W

Igår var det dags. Har länge haft problem med kliande hårbottnar, skepsis mot allt som schampon kan innehålla och eftersom det märket jag jobbar för inte säljer hårvård för kvinnor så har jag inte kunnat gå till den egna necessären med beprövade och väl framforskade och (ej djur-)testade produkter.
Och jag gillar ju att gojsa ihop eget, har gjort massvis med olika kurer och anledningen att jag till slut valde en produktserie för huden i ansiktet var för att jag äntligen hittade en där jag kunde köpa både resultat, innehåll och företagsvärderingar.

Fortfarande inte hittat något för schampo som uppfyller det, och är alltså därmed fortfarande på jakt.

Haft en helt schampofri period (i Barcelona, underlättar onekligen känslan om man kan bada i saltvatten då och då) men då känns håret aldrig riktigt nytvättat, har gjort egna on-the-go-blandningar baserade på ägg, bikarbonat och citron m.m. men då ska det röras till, sitta i och man får inte skölja för varmt. Dessutom luktar det äppelcidervinäger när det blir blött igen, t.ex. om det regnar. Dock håller det sig rent länge med den senare, så det är bara ca en gång i veckan jag behövt blanda och håret har mått väldigt bra. Handlat hos diverse hemmatillverkare, men dels tar de slut, de är dyra och i vissa fall kliar det ändå.

Nu har jag fått tag i ett recept, och en bra sida för att handla innehåll (www.crearome.se ) och fick också en flaska för att få prova innan jag beställde hem ingredienser och försökte koka. Har tyckt den varit underbar, sluppit klia och nu när den tog slut tvingades jag då komma mig för den där beställningen och kokandet som jag så länge verkligen velat prova.

Och örtschampo tillverkades, enligt konstens alla regler. Har nu precis provat det och sitter och funderar på resultatet, det blev skiktat i flaskan, men själva effekten är svår säga efter bara någon timme då håret knappt torkat men det känns bra!

Nu kliar det bara i fingrarna istället att få prova prova igen och se om det blir bättre, kanske göra balsam, förändra och förbättra receptet med vilka örter och resultat som blir mina favoriter…

 

En blomstrande dag

Johanna W

Efter en riktigt trevlig AW med några jobbarkompisar igårkväll kom jag hem tidigt och ville inte alls börja kolla på nåt internet, läsa i en bok eller så utan jag hoppade i säng och vaknade imorse som en nyponros klockan sju. Tantvarning!

(dessutom börjat fundera väl mycket på huruvida björkarna började knoppa vid den här tiden förra året, om det är tidigt eller sent…. kanske lika bra kapitulera och skaffa en 5-årsdagbok för väder och plantering och annat viktigt)

En mamma, en vovve och en moster kom hit, och med sig har fina moster som verkligen kan det här med plantering en tomatplanta och en physalis! Snacka om att mina ligger i lä…. Kaffe såklart, och tips och tricks mer eller mindre gröna fingrar emellan. Så kommer kusin och kusinbarn, tillika hundens bästis, hit och tjejmyset är i sitt esse kring halv tio på lördagsförmiddagen.

Hela konkarongen ut på stan, införskaffa lite fina lådor åt blommorna och sen hem igen för dagens stora happening: schampootillverkning.

Nu är här så fint så fint, och det doftar så gott så gott.