Om Lilla Tokyo i Umeå – sushirestaurang

IMG_1436

I söndags testade jag Lilla Tokyo för första gången, en ganska ny (eller?) sushirestaurang på Kungsgatan i Umeå. För några år sedan hade vi bara en sushirestaurang här i stan, Sagami, sedan kom Sushi Bar och någon annan har ploppat upp här och där, någon har lagt igen, och nu känns det helt naturligt med tillgång på sushi. Mysigt men inget folk alls, trevlig personal som levererade snabbt och sushin var minst lika bra som Sushi Bar. Tycker fortfarande att Sagami är lite extra och framförallt att äta där, men det här var ett bra alternativ! Och jag åt som sagt inte där utan traskade de ca 200 metrarna hem istället. Lyxigt att ha tre bra sushirestauranger inom 500 meter från huset.

Att nätverka

Jag har haft en paus, om än en relativt kort sådan, från nätverkande. Jag kände att det inte ledde någonvart, jag sålde inga tjänster på det,gjorde inga affärer och allt kändes som en stor snurr där den ena träffen gav inbjudningar till nästa, men jag  tyckte det snarare tog mer av min tid och framförallt förhoppningar än vad det gav, tid jag skulle och hellre ville lägga på att fundera på att ta hand om mitt eget varumärke/person/företag/liv, ja allt går ju ihop nuförtiden.

Men jag sållar naturligtvis bland nejen, och igår var det en frukostföreläsning om försäljning – ”varför säljer vissa mer än andra”. Yes. Något för mig, jag säljer ju både tjänster och produkter, jag var väldigt nyfiken och det var ett tag sen (i min värld, ca 3-4 veckor åtminstone) sedan jag var på någon typ av nätverksträff. Det var verkligen givande, som föreläsaren Johan Moritz från säljinstitutet sa: det är en kickstart på veckan. Och arrangören och iniativtagaren till FB Umeå IRL, ett nätverk för att träffas ”in real life”, d.v.s. i verkligheten men genom inbjudningar på facebook, Petra sa några ord som bara fick det att klicka till hos mig. Tanken är att skapa en kontakt, för att nästa gång fördjupa den kontakten, till att så småningom skapa en relation och förhoppningsvis någongång göra affärer.

Helt plötsligt var jag tillbaka och okej med tänket att det är långsiktigt, bannar inte mig själv för att jag kanske inte bokar in en hudvårdsklass, en bygglovshandläggning eller en lunch. Det får ta den tid det tar. Nu ska jag välja vilka relationer jag vill utveckla istället.

Och vad passade då bättre än en vårmiddag på länsresidenset med nätverket för kvinnor på ledande positioner i Västerbotten, grundat av f.d. länshövdingen Chris Heister. Omgiven av inspirationskällor och förebilder och två fantastiskt inspirerande föreläsningar av Meta Persdotter om att vara ledare, och Marianne Lilieqvist om tantforskning. Det bjöds på fantastiskt god mat och service som vanligt, börjar känna mig mer hemma bland finporslinet och manglade dukar samt förutom fördjupande av några mycket spännande kontakter även kära, kära återseenden av de som jag numera har en relation till, som en gång för inte så längesen bara var visitkort.

Västerbottniskt finporslin