Etikett: Armbrott

Föll fredag den 13 maj 2011 från longboard och bröt armbågen.
Op, gips och rehab.

Om att fira fredag den trettonde

Johanna W

arm gips layla

Jag kan vara lite skrockfull, och inte blev det mindre sedan en fredag den trettonde för fem år sedan. Egentligen hade jag tänkt stanna i sängen idag för att inte upprepa bravaden till någon tradition, men det finns ju de som tror att det här är en helt vanlig dag så då tänker jag att jag kan väl tro det jag också. Fredag den trettonde maj 2011 började som en vanlig dag men blev sen en minst sagt omtumlande dag.

 

Det är såhär i efterhand lite humor att jag på morgonen bloggade såhär:

Fredag den 13

Posted on maj 13, 2011 by a Lady & a Tramp

Jaha, here we go again… vad ska hända idag då?

Hittills har jag klarat av massa fredagar den trettonde. Till och med flugit Ecuador-Colombia en fredag den 13 med ”vi kan inte starta i tid, vi har fel på motorn så vi måste kolla.” en stund senare ”nu har vi kollat och vi flyger ändå”.
 
Fick en sjukt rolig nyhet igår. Helt egoistisk så ni kan sluta fundera på om det är nån kompis som väntar bebis eller så.
 
Trevlig fredag!

Precis så skrockfullt och jinxande som det bara går. Får lite fjärilar av att skriva om det nu igen.

Ställde klockan lite senare idag eftersom jag stannade lite extra på jobbet igår, så en lugn morgon med kaffe och jag har läst igenom lite från bloggen från maj 2011. Ibland är det verkligen extra kul att ha en blogg, något att kunna gå tillbaka till.

Det var nyttigt att prova på, bra för psyket att inte kunna göra som jag är van. Men såklart är jag ändå överlycklig att armen blev normal igen, det var långt ifrån givet. Minns att jag grät några tårar första gången jag var på bodypump efteråt (efter typ ett år) och kunde köra tricepslåten som alla andra. Tänker faktiskt rätt ofta tacksamhetstankar till att den blev hel, även om jag som de flesta andra slarvade lite med rehaben (har ni testat stå med handen mot en vägg och vrida bara armbågen fram och tillbaka 3×10 gånger 3 ggr per dag? Testa annars om ni nånsin skulle tro att ni har långtråkigt, så ser ni att det finns tråkigare saker).

Så vi håller tummarna för en bättre fredag den trettonde maj, och en trevlig helg!

gips borttaget 2011

Ge tillbaka

Johanna W

Igår var det precis ett år sedan jag opererade armen. Från ett snubbel till robocop på några dagar.

Det var värt att fira, allt har gått bra och den är fit for fight igen, skruvarna är borta och jag har ett ärr som signalerar armbågsskydd FTW om man är ung och dum alternativt gammal och obalanserad och tänker åka longboard.

Installerade jag mig punktligt enligt kallelse på blodcentralen igår och dagen till ära hade jag den fina sjuksköterskeklänning jag hittat på vinden hos mamma (helt fantastiskt fin och borde fotats men det får väl bli nästa froctober). När jag kommer in ropar han i receptionen till sig sina kollegor och berättar att de är extra hjärtligt glada för att jag är där idag för det är barndag. De frågar om mediciner, resor och alla standardfrågor och ju mer jag svarar desto hoppfullare låter de. ”Inte ens p-piller?!” Nope! Frisk som en nötkärna förutom det här ärret då, men det är gjort på NUS och kollat av. Fick inget blod då, inga konstigheter alls.

I motsats till mitt hjärta och hjärna är mitt blod av typen negativ nolla. I kombination med att jag trots avigt inställd till sjukhus, ogillande av sjukdomshistorier, har skräck för blöta plåster i simhallar m.m. inte alls är rädd för sprutor gör det till den allra bästa blodgruppen, jag kan ge till alla. Upp till bevis med högern, det var ju ändå årsdag.

Det räckte till sju små påsar, och bara tanken på att de kanske kommer behöva användas ger mig en klump i halsen och många i magen, men tänkt att den här armen som för bara ett år sen inte ens gick att sträcka ut nu kanske gör att en liten liten högerarm kan växa sig stor och stark och vinka till mig en vacker dag?

Det är värt mer än de fina presenterna man får minst tusen gånger mer än du kunn säg.

Nu är jag isärskruvad igen

Johanna W

Förstärkningen borta.

Sanningen är att en halv skruv blev kvar. Den gick av och gick inte få ut sen. Men det är ingen fara alls, egentligen hade jag kunnat ha allt skrot kvar men det har varit irriterande, buktat ut, sett obehagligt ut och varit lite risk slå hål på vid oförsiktiga lägen. Var bara lokalbedövning och lite lugnande under typ 15 min, så jag var faktiskt ”med” hela tiden. Och så här i efterhand är det helt fruktansvärt oförståeligt att de där titanskruvarna och -plattan suttit i min arm. 

För er som är nya läsare här kan jag berätta att jag åkte longboard fredag den trettonde (maj). Gör inte det.

Vilar upp mig hos mor och far eftersom man inte får vara själv första natten, och det är rätt härligt att slippa laga mat med bara vänsterhanden (eller alls) och har kikat på bilder från NY.

Så nog med snack om sjukhus, operation och andra äckliga detaljer som faktiskt ingen förmodligen är så intresserad av (och är man det kan man ju titta på house och sånt som jag aldrig kollar på av just den anledningen)

Tog faktiskt en del bilder in action idag också, men det passar bättre med en New York-konstruktion, min favorit faktiskt, som inte är i titan men av annan glas och metall ovanpå ett gammalt kvarter. Kan inte få nog av den, och speciellt känslan av när jag började närma mig och kunde förnimma den, sen började jag se….

Hearst tower sett från W 57th street

Psst, lovar lägga lite mer på facebook från New York snart. Fått lite förkärlek för att ladda upp där, det är så enkelt. Sen kanske jag börjar med pinterest en vacker dag.

Att höra eller inte höra

Johanna W

Så är det dags, dra ut all förstärkning ur den stackars armbågen igen. En kollega frågade om jag fick lyssna på musik, och det vet jag inte. Vad nice det vore. Helt sövd ska jag inte bli, så jag kommer liksom vara med… Nog för att det kändes rätt konstigt sist när jag inte hade varit det, och vaknade upp och någon hade nitat ihop armen på mig (den låg inte kvar på gatan som ett stackars femårshjärta trodde för några tårfyllda ögonblick)

Men jag tar med mig en mp3-spelare så ser vi. Hade kanske varit kyligt att sitta och bläddra i något glossigt magasin? Om kite-surfing kanske, eller någon annan ”extremsport”. (Egentligen är jag supernervös, men får lita på att de vet vad de gör och att jag inte kommer veta det)

Hade jag fått bestämma hade jag haft ett par sånna här att dra på mig och drömma mig bort.

Foto: Marshall earphones

Vill helst slippa höra ljudet av, vad kan det vara, en skruvdragare? Och ändå kan jag inte låta bli vara lite nyfiken…

Har ett tips på tal om att höra, en ambassadörskollega, bloggkollega och numera vän som ”förlorade radiooskulden” häromdagen i P4 morgonbloggen. Lyssna på hennes krönika om att sluta gnälla, och få en liten spark i baken om att saker och ting kanske faktiskt inte är så tokigt ändå, och är de det så går det faktiskt att ändra på, dock inte med att bara gnälla.