Om 10 år efter studenten

Johanna W

Idag har det tjoats och tjimmats i stan ända sedan tidigt imorse och inte förrän jag såg flaken köra runt i regent vid lunchtid insåg jag: Det är TIO år sedan jag tog studenten.

Det är en lång tid. Det har gått fort kan jag tycka, tills jag funderar på vad jag gjort och plötsligt känns det som de där oändliga sommarloven som man upplevde som liten.

Ibland är det bra att stanna upp och fundera på vad man gör och vad man gjort, och ”passande” (kategori: under omständigheterna) har jag precis blivit ombedd på skarpen av en vän att ”give  myself a break”. Börjar jag tänka på det jag fått uppleva och göra, blir jag faktiskt lite vimsig och väldigt, väldigt tacksam. Mycket har jag kämpat för, planerat och velat, men otroligt mycket har också varit slumpen. Ödet. Eller helt enkelt livet, om man så vill.

Att stolpa upp allt vore omöjligt, och mycket finns i bloggen sedan 2008 (redan fem år!) alltså halva tiden. Två personer har betytt extra mycket, jag minns inte hur det började (men jag har funderat många gånger) men jag vet var det definitivt inte slutade, och det är där på flaket. Det var bara början på en lång vänskap och många äventyr. Det är nu tio år sedan jag följde efter Josse till England och jobbade som pizzabagare, åtta år sedan vi tågluffade en månad genom Europa alla tre, sju år sedan Maria ordnade mig ett sommarjobb i Oslo och inhyste mig en hel månad, fem år sedan de kom och hälsade på mig när jag bodde och pluggade i Barcelona och ett år sedan vi var och hälsade på Maria i Oslo igen och firade två examen och i sommar ses vi igen. Förstås.

Ska jag summera lite mer har jag rest/bott utomlands i totalt säkert två års tid, praktik, volontärarbete m.m. inkluderat, läst till civilingenjör samt jobbat på arkitektkontor i fyra år. Jag förstår inte riktigt själv ens hur det går ihop. Så jag ger mig själv ett break nu, jag har och har haft det så bra så det kan ni inte förstå. Jag har gjort precis det jag har velat, inte alltid och inte hela tiden, men för det mesta.

När jag såg alla glada ungdomar hoppandes på flaken mitt i spöregnet idag fick jag lust att hoppa upp och krama om dem och berätta för dem att vet ni, det är faktiskt sant: Ni kan göra vad ni vill nu, och om ni vill så kan ni.

Om att blogga av sig

Johanna W

Jag har varit på skjutbanan ikväll, andra gången på älgbanan och det går väl framåt, om än i oönskvärt tempo. Förstås.

Direkt dit från jobbet och direkt hem i säng för att gå upp till jobbet igen. Trots att jag haft en jättefin kväll, ljusgrön, solig och nästan myggfri, med ett av mina nya intressen och mål…. Så känns det som att jag ”inte gjort nåt” och ”inte hunnit va ledig förrn jag ska på jobbet igen”.
Så dumt, för det är precis det jag har. Lite självrannsakan visar att det är inte så att jag brukar ”göra något” jätteeffektivt varje dag, jag bara prioriterar mina tankar dåligt.

Datortid är inget jag behöver mer av i mitt liv, och blogga är en hobby, en ventil, något jag gör av flera skäl varav måste inte är ett av dem. Därför känns det ibland som något som bör bortprioriteras vid tidsbrist, vilket ofta också är fallet. Men det är ett sätt att rensa tankarna. Ett sätt att fokusera på ord och formuleringar istället för allt annat möjligt.
Få saker håller mig så koncentrerad som att försöka producera en text som jag på eget initiativ känner att jag vill skriva.

Kanske, kanske blir författarfantasierna sanna en vacker dag.
Eller så förändras världen och jag är en av dem som kan säga till mina var barnbarn att ”när jag var ung, då skrev jag en blogg. Det ni.”

Det ni.

Om att planera semester

Johanna W

Varenda stresskonsult som finns säger att man inte ska planera sin semester. Bara ta dagen som den kommer, landa, kunna vara spontan. Och så vidare. Jag undrar: Har dessa stresskonsulter kollat flygpriser i god tid, tid respektive för sent nångång? Har de provat på bo själv i en lägenhet utan balkong, utan bil, utan stuga i närheten och jobba hela veckorna, hela året?

Varje år infinner sig samma känsla, vad ska jag göra med dessa fjuttiga fyra veckor på hela året. Jag har ingen som helst lust att ta det lugnt på semestern, det absolut värsta jag kan tänka mig är att ”bara vara”, hemma. Det kan jag ju vara vilken helg som helst! Svårt är det också att spontanumgås med någon, eftersom de flesta faktiskt har något planerat.

Denna helg har varit förvånansvärt bra i form av att semesterkänslan redan infunnit sig. Fyra dagar behövdes, innan jag äntligen vaknat med den känslan jag längtat efter. Lugn och ro.

Långfrukost, gör saker jag tänkt jag borde göra sedan typ förra semestern men nu äntligen vill jag, magiskt nog har nästan allt på sjuhelsikes massa olika att-göra-listor och högar betats av utan att jag tänkt på det och sommaren går precis lagom fort, för den är här och ändå har den knappt börjat.

Om bodypump utomhus

Johanna W

Igår firade vi nationaldagen med ett utomhuspass i BodyPump. Senaste releasen med flera instruktörer, som i tisdags på premiären, det är så kul! Dagen till ära hade vi blågula outfits och även deltagarna kom i blågult, en del med barnvagn inkl. hejaklack, förbipasserande stannade och hejade och fotade, vilken dag! Trots dödstrött av blodgivning dagen innan och att jag kört rätt mycket senaste veckan var det mitt roligaste pass hittills. Även om tisdagen med fullsmockad sal och ny release, som jag inledde och tack och lov satte helt och hållet, är svårslaget. Vilka kollegor jag har som kommer på såna här idéer, fullföljer dem och deltagare som uppskattar och både säger det med ord och handling. Ingen tvekan om att med ett leende hjälpa till bära in alla vikter efter ett tungt styrketräningspass i 25-30 gradig sol, det är laganda när den är som bäst.

Efter passet bjöd vi på blågula snacks som påfyllning!

Världens bästa  blågula kollegor!

Om regn mot plåttak

Johanna W

Så kom det till slut, regnet. Som mina plantor och alla pollenallergiker längtat efter. Jag somnade och jag vaknade till ljudet av regnet som smattrade mot plåttaket, finns det något ljuvligare ljud att sova till? Öppet fönster en sommarnatt, finns det någon fräschare luft?

Efter närmare tolv timmar i den miljön vaknade jag totalt utsövd, mosig och mysig på gott humör. Fortsatte storstäd och pyssel i trädgården och har numera ett litet drivhus, fått överta ännu fler tomatplantor och chili, morötterna och röbetorna är satta på kolonilotten, hela lägenheten är städad och delar av sommaren är inplockade. Och vissa snart uppätna.