Umeå är en stad i förändring. Vi ska bli större, vi ska bli kulturhuvudstad, vi vill mer. Det är sällan något görs utan att det diskuteras och kommenteras och överklagas flitigt. Det har byggts utan dess like den senaste tiden och jag var uppe på studiebesök i det nya hotellet på kvarteret Forsete, det som ska bli gallerian Utopia. Strålande vacker utsikt får de och tidschemat har varit minst sagt pressat. Inte ens den 1a maj stod kranarna stilla.
Igår hölls folkomröstning efter att protester samlat in tillräckligt många namnunderskrifter för att det ska krävas en folkomröstning i Västerbotten om inlandets vårdbudget. Frågan var otydligt ställd och den lilla detaljen att omröstningen är rådgivande gör att det idag trots ett rungande JA till att planera om budgeten river upp ännu mer känslor när landstingsrådet inte tycker att det finns anledning att ta hänsyn till folkomröstningen på grund av så lågt valdeltagande. Nu är kritiken rätt skarp, och frågan är väl om herr Olofsson skulle ha tagit till sig rådgivningen än om det varit 100% valdeltagande. För många är det en självklarhet att gå och rösta om det är folkomröstning. Vill man inte ta ställning så röstar man blankt, som ett tecken till att man ändå värnar om demokratin och det innebär väl att man överlåter sin röst åt antingen de som har mandatet eller till resultatet av folkomröstningen. Varför det saknades så många kanske var just på grund av den otydliga frågan och att det inte fanns någon tydlig konsekvens av ett ja. Ingen vill väl att någon ska dö akut i Dorotea, men om budgeten justeras för att ha råd med det, vad händer då i Sorsele?
Imorse meddelades att kommunen kommer riva apberget för att dra fram vatten och el till bygget. Visserligen kan jag tycka att apberget faktiskt blockerar rådhusesplanaden på ett konstigt sätt men torget fungerar bra och apberget har en lång tradition av talare, demonstrationer, minnesstunder och uppträdanden. Det som saknas är någon typ av ny kontakt bakåt mot det nya och det gamla. Apberget kommer att återställas, meddelar kommunen, ”på något sätt”. Åsikterna är starka och upprörda minnen av hantering av stadsbibliotek och andra kåkar, t.ex. den som flyttades ner på kajen för att sparas men sen inte kunde flyttas upp igen utan att gå sönder, gör sig påminda. Apberget i Umeå är starkt förknippat med medborgarnas talarutrymme och Umeå är en stad där många tycker mycket, där ingenting nånsin blir riktigt färdigdiskuterat, där förändringarnas vind blåser på gott och ont och vi möter nya storstadsproblem som vi inte är vana vid. Umeå är en ”superkommun”, vilket innebär att invandringen är högre än utvandringen och länet slits allt mer med nedskärningar i inlandet i takt med Umeås ökning i befolkningsantal som till stor del beror på invandring från inlandet men självklart även från andra städer och länder.
Få har nog missat att det i lördags kom ett gäng nazister in på gatorna mitt under VIP-galan, som hålls för att belysa de extra utsatta i samhället, och att det ikväll hölls en manifestation mot rasism och nazism som motreaktion, eller som bl.a. Åsa Ögren uttrycker det, en aktion FÖR medmänsklighet. Partipolitiskt obunden och en fantastisk uppslutning av umeborna. Både VK och VF, TV4 Umeå och Västerbottensnytt har rapporterat och det har diskuterats flitigt i sociala medier. Det är sorgligt att det ska behövas men det är en nyttig påminnelse och Umeå fick chansen att visa var vi står.
Ikväll var det lätt att vara stolt över att vara Umebo. Ikväll klockan 18 la byggarna i Forsete ner sina verktyg och satte sig på byggställningarna, kranen stannade och flera tusen Umebor samlades på rådhustorget och lyssnade på åtta stycken olika talare som från apberget meddelade att Umeå är en stad dit alla är välkomna och det är så vill vi ha det. Vi har aldrig varit så eniga.
Johanna Westberg 