Vi är på en internationell konferens i Barcelona och jag och två kollegor, en på vår enhet på Umeå universitet och en på akademiska hus, har bidragit med att skriva en artikel om hur man i ett renoveringsprojekt lyckades spara mer än 80% av energikostnaderna. Jag ska inte gå in på detaljer men om någon är intresserad får ni jättegärna skriva en kommentar så mejlar jag artikeln. Vi har tittat närmare på människorna i projektets betydelse för resultatet. Strategier i all ära men inget klår en eldsjäl!
Hela konferensen handlar om hållbart byggande och det är alltifrån otroligt inspirerande föreläsare till blyga doktorander glatt ovetandes om sin bristande engelska.
Det blir mycket tekniskt och siffror men även mycket högt flygande regeringsstrategier och globala mål. Som vanligt på konferenser är huvudsyftet att utbyta erfarenheter och knyta kontakter.
Jag tycker det är väldigt inspirerande få bekräftat att det jag gör i mitt jobb och min vardag faktiskt är en liten del i rätt riktning i den stora utmaningen: att rädda världen. Vem vill inte det liksom?
PS visste ni att inte bara människor, telefoner, skrivtavlor och min TV är smarta nuförtiden? Det finns intelligenta ventilationssystem också! Foto: Johan Tjernström, akademiska hus
Om att skriva vykort
Jag älskar vykort! Trots att det finns så många kanaler att skicka hälsningar digitalt så är det något särskilt med vykort. Jag älskar att skriva dem så det känns inte alls som något måste. Nog har det hänt att de rafsats ihop med stora bokstäver i all hast, till och med på Arlanda på väg hem… Men allra helst vill jag sitta på ett café i lugn och ro och skriva personligt. Idag sitter jag på Buenas Migas i Barceloneta, precis nere vid stranden där linbanan har sitt stopp. Det är mitt favoritcafé och här har jag suttit oändligt många gånger själv och med Erika, hit tog jag nästan alla som hälsade på när jag bodde här och det var hit jag och Adriana gick min allra första dag och jag lärde mig skillnaden på att beställa pasta med polla/pollo. Pasta med snopp fanns inte på menyn så det fick bli med kyckling istället.
Om en dag på playan
Den här dagen alltså. Från att vakna utsövd med en timmes extra sömn, en kaffe och typiskt spansk frukost åkte vi till stranden. Gava, ett stenkast norr om Castelldefels där jag brukade hänga. Vi solade, badade, i slutet av oktober! Det är mer än jag ens kunde drömma om hemma i höstregniga mörka Sverige. Vi åkte vidare till Sitges. Åt paella, strosade. 
Om att vara hemma i Barcelona
Jag kände mig hemma så fort jag klev av flygbussen vid plaza espanya. Värmen var helt ofattbar, över 20 grader klockan fem på eftermiddagen och framförallt doften som slog emot mig, doften av själva staden, fick mig att dra ett djupt andetag och andas ut alla gamla bekymmer och känna mig som ny. Ni vet som att det kan lukta speciellt i någons hus, du skulle känna igen t.ex. mormors hus med förbundna ögon i hundra år framöver, så känns det för mig här.
Vi gick ut nästan på en gång och såg fotbollen, el clasico, och åt lite tapas till. Strosade vidare längs gatorna runt poble sec och san antoni där Adriana bor nu, fortfarande håller vi oss längs med Av. Parallell men på andra sidan och lite längre upp än var vi bodde tillsammans 2008. 
Jag och Adriana
Jag har just sovit en sömn utan dess like och med tidsomställning blev det ju inte sämre och idag blir det bara strosande och carpe diem. Väldigt skönt att inte ha några särskilda planer.
Om att lämna höstrusket
Jag fick till slut svaret på att höstlöven verkligen varit ovanligt vackra och varför. Varm sommar och torr höst, låt oss hoppas på det fortsättningsvis också! (Det är faktiskt sällan jag hör nån hoppas på kall sommar och blöt höst när jag tänker efter)
Höstfärgerna är ett minne blott och Umeå har förvandlats till mörkt och regnigt och speciellt de senaste dagarna har det varit riktigt omysigt. Regn, snöglopp, kraftig vind och ännu mer regn. Inatt vaknade jag flera gånger av att regnet smattrade mot taket.
Men det lämnar jag nu, några timmars väntan på Arlanda innan jag lyfter mot Barcelona och där är prognosen 20 grader och sol! 
Johanna Westberg 