Hej aprilväder.
Jag tog ju vårjackan imorse. Men medan jag satt på kontoret och laddade för löpning började det yra mer och mer. Men jag tänkte Rocky och att träning är ju som en dans på rosor. Ibland på bladen, ibland på taggarna.
Och ryck mig i fjädern om jag ändå inte tycker det var blad när jag kom ner på strandpromenaden. Bortsett från att jag längtar efter våren bara.
Jag som hade packat och gjort fika, tokstressjobbat och kastat i mig lunchen och var på vippen att gå till bussen strax efter 14. Till och med tagit med kudde. Och så går det ingen buss(j***l).
Snarare går det ingen sista sträckan Sorsele-Ammarnäs. Tänkte först det kan bero på påsklovet, men verkar inte bli bättre nästa vecka. Skämtar nån?! Jag som ägnat hela dagen åt att hålla ett öga på facebook-sidan och namninsamlingen om internet till byn. Så går det inte ens åka dit. Men jag ska inte jaga upp mig över det också, förhoppningsvis läser jag tabellen fel. Statistik/tabell-delen var alltid min sämsta på högskoleprovet.
Skam den som ger sig, jag åker imorgonbitti då. Hittade en sån underbart inspirerande bild nyss också, kommer aldrig mer klaga på tunga ben och motvilja att springa.
Du vet aldrig hur stark du är förrän att vara stark är ditt enda val...
Var ute och sprang igår i regn och rusk. Nollgradigt och snöblandat regn, samt en ganska vinande blåst. Vem som helst skulle ha stannat inne. Men konstigt nog gillar jag det, har nån slags omvänd träningspepp. Fredag- och lördagkvällar då jag vet att de flesta andra ligger i soffan och/eller intar diverse onyttigheter är också motiverande. Känns liksom som dubbel effekt.
Och faktum är att jag gjorde vårens bästa tid igår och kom under min personliga skamgräns på 6 min/km och höll det i 36 minuter, så nu vet jag att jag klarar vårruset åtminstone utan att skämmas. Bara vässa längden och tiderna. Vet det kommer gå bra nu när jag kör mitt gamla löpschema jag utmanade mig själv med våren-sommaren 2009 då jag sen sprang fjällmarschen (16 km fjällterräng med början uppför slalombacken i Ammarnäs.)
Ska man ut i sånt skitväder som igår gäller det att visualisera för motivation, och jag har allt som oftast Rocky. Nördigt? Det funkar för mig iallafall. Ledmotivet eye of the tiger och bilderna av framförallt Rocky IV då han ska slåss mot den blonde ryssen som har alla preparat, tester och träningsutrustningar som finns, medan Rocky lyfter (vanligt) skrot och springer i snön. Inte har han ens riktiga dojor heller, och löpartajts och funktionsjacka vore lika troligt som en balklänning.
Det här är ingen ny peppningsbild för mig, minns somrar då jag och brorsan tränade för fotboll och basket och sprang landsvägen upp längs vindelån med pappa som följebil med rutorna nervevade och eye of the tiger på högsta volym. Tro mig, man orkar lite mer då.
Eller helt enkelt ”året som gått, 2011 i bilder”… tänkte jag.
slutsats nummer ett blir att antalet bilder har eskalerat under året som gått, både tagna och publicerade på bloggen.
Januari – Februari
Finns inga bilder. Var inne i min bubbla av att färdigställa exjobbet, pendlade till Luleå och har snott en bild från facebook på ett par favoriter jag hängde mycket med/hos då.
Mars
Redovisade! Civilingenjör i Arkitektur. Finally. Jag och mina handledare. Firades med att få lite blommor och champagne.
April
Utsedd till ambassadör för kvinnors företagande. Årets enda skidåk, en mil rakt upp och in i fjällen. Innan dess hade jag för andra året varit funktionär på kungsledenrännet som fick brytas på grund av storm. Så var det inte denna dag. Perfekt avslutning på vintern!
Maj
Maj kom, och hon med den. Mamma och pappa hämtade världens goaste. Och jag har aldrig varit så nära att flytta hem igen. Sen köpte jag en longboard och fredag den 13 ramlade jag med den och bröt armen. Då fick jag flytta hem ett tag. Så kan det gå.
Juni
Hängde mest med hunden, upplevde värmebölja med gips på armen, tog bort gipset, såg Foo Fighters i Stockholm, åkte och hälsade på lillebror i Halmstad, kollade om solstolarna var åt fel håll på Tylösand (svar ja).
Juli
Tog en sväng till Madrid för att prata lite spanska. Hängde i stort sett bara med australiensiskor och tipptoppade min engelska. Bloggen flyttade hit.
Augusti
Njöt det sista av sommaren, kollade hur stor vovven blivit, började jobba igen, hejade på Rivia och Nora i beach touren
September
Plockade svamp för första gången. Och potatis för miljonte gången. Hälsade på i stockholm. Ambassadörer för kvinnors företagande, gick officiell introkurs för jobbet och träffade vänner. Trillade ner i wordfeudträsket.
Oktober
Hade klänning hela månaden, en ny för varje dag, för att uppmärksamma Rosa Bandet och kampen mot bröstcancer. Var med på min första älgjakt/slakt.
November
Tränade spårträning med hunden, var med på hundkurs, var på mitt livs första rollspelsmaskerad, såg renhornen, pysslade och laddade för december
December
Jag gjorde som sig bör och bakade och pysslade, med nära och kära. Hunden och katten blev vänner till slut. Då var det dags att ta igen sig.
2012
Jag tänker inte sälla mig till skaran som har uttryckt ”får framtiden utvisa, nu har vi nya blad, det här ska bli mitt bästa år”. Jag vet precis vad jag vill göra och jag är på god väg att göra det också. Tänkte fortsätta med det.
Igår hade vi en riktig heldag med jobbet. Julgröt med våra kunder, följt av affärsplan och bra diskussioner kring kreativitetsprocessen. Därefter var det dags för SwecOlympics, vilket launchades som ”vi kommer utöva en del lagaktiviteter som kan vara lite ansträngande så ta med ombyte”
Redan på lunchen hade vi varit inne på basket och både jag och en kollega har spelat, faktiskt mötts eftersom vi båda är 84-or och vi alltid spelade i Norrbottensserien och hon är från Luleå. Funderade efter och kom fram till att det måste vara åtminstone fem år sen jag spelade senast, men suget kommer tillbaka då och då fortfarande.
Lite sugen, men lite orolig för armen tänkte jag att vi ska väl göra nån lek, typ gå med en sked i munnen med ett ägg på.
Och när vi så kommer till Hagahallen hör vi studsarna…. Och det visar sig vara lite olika, MYCKET ansträngande aktiviteter. Bl.a. skjuta basketstraffar och basketmatch!
Och i mitt lag på tre personer var även vår konstruktör från Litauen, även han basketspelare. Så jag hade turen att bli riktigt servad på matcherna för att faktiskt kunna spela lite. Oftast inte lätt på sånna jobbgrejer då inte ens alla kan reglerna. Men jag kan till min glädje säga att vi fick spela ut några stycken, stå och mata skott och dels gjorde det inte ont i armen, och takterna satt faktiskt fortfarande i. Satte nog iallafall hälften av alla straffar.
Så det kommer jag leva på hela dagen.
Johanna Westberg 