Trötta fötter

Jag som hade kommit igång så bra inför säsongen med löpning igen. Sprang vårruset och blodomloppet och visst, lite ont här och där men det hade jag förra omrången jag sprang mycket också. Lite trötta fötter bara. Men problemet är att det aldrig går över. Ibland höger, ibland vänster, ibland utsida, ibland insida. Benhinnorna har klarat sig (haft problem då jag var yngre) men ibland ont i höfter och knän också. Jag måste helt enkelt ha tagit i för hårt, hur osannolikt det än känns.

Punka på cykeln också, gör att jag knappt kan gå nånstans. Låter helt sjukt, jag vet. Men det gör så ont, så ont, som om jag vägde 150 kg och var 150 år gammal. Ibland molande, ibland smärta, ibland på morgonen, ibland när jag sitter stilla. Helt omöjligt beskriva.
Hade börjat ringa in sig på det ställe på hälen där man kan misstänka hälsporre, bara för att när jag väl varit på gå- och löpkliniken och fått hjälp med tejpning mot det så flyttades det till knivssmärta på utsidan hälen istället.

Imorse var jag hos en naprapat, min favorit som är så duktig. Och hon bara tog tag i fötterna och ryckte lite lätt och frågade ”hur känns det här i vristen?”

– ”Jo, det känns väl okej”

Och så slet hon. Och det var det läskigaste jag varit med om, liknande kategorier. Jag gillar inte att man tar i mina fötter, jag gillar inte att ta på andras, jag får rysningar bara jag tänker på hälar, och jag får hurven när det knakar.

Tydligen satt allting ihop, och jag hade sprungit bara på häl och fotvalv, som sedan tidigare är helt nersjunket. Hade till och med stora blåsor under trampdynorna som jag inte ens tänkt på vore något konstigt.

Jag har verkligen provat allt känns det som. Jag har vilat, tejpat, masserat med olika sorters bollar under, stretchat, joggat lugnt, köpt nya skor, bytt ut mina gamla hårda korkinlägg mot mjuka. Jag har varit på gå- och löpkliniken, hos en naprapat, pratat med erfarna löpare på twitter och jag har googlat (så mycket som mitt sinne för skador tillåter).

Blir det inte bättre efter idag och de ytterligare nya övningarna så tror jag att jag går på skidsäsongen direkt.

Blodomloppet

Fick ett tungt besked i månads, så kan inte säga att jag var särskilt laddad alls igårkväll, och tävlingsnerverna infann sig inte heller men det kanske var lika mycket vårrusets förtjänst/fel. 10 km, otroligt mycket folk och det var snudd på slaggis i början. Dammigt värre var det också på grusvägen, lite som i en marscherande krigsfilm (var faktiskt några militärer som sprang i uniform och kängor, en hade t.o.m. gasmask! hujedamej). Lite mysigt, men tur jag inte har astma eller pollenallergi för bra luft var det inte. Första kilometrarna gick tydligen uppför, det märkte jag inte alls i all koncentration att ens hålla sig på benen bland alla andra och försök att hitta ett någorlunda tempo. Sedan var banan skön med mest nerför och även om jag inte sprungit I20-spåret så är det ju hemtrakterna. Vid 8 km när jag äntligen fått igång favoritlistan på spotify som inte var inställd på off-line (tips från coachen: ha inte tidtagning/gps eller musik mot internet. Det är mycket folk. Men det kanske alla andra redan räknat ut) och jag faktiskt kände mig pigg i benen och var sugen på att dra på, då gick banan ihop igen med 5-km-promenadklass, och det var som att springa in i en vägg. Värre än i början. Som tur var fanns fler som ville rycka så det blev lite stickspår här och där, så det var bara att haka på och kuta lite nere i diket och sådär, så jag fick min rockykänsla till slut.

Nytt personligt rekord trots allt, börjar misstänka min app i telefonen är mer än väl inexakt… 56:32 när målet var under timmen, så jag är nöjd. Borde väl kunnat springa fortare på vårrusets halva distans, men min nya lagomtid är åtminstone 5:30 och det ska jag kunna hålla i åtminstone en mil. Sen är det kanske dags anmäla sig till fjällmarschen så det blir av att jag springer en mil igen…. Det här var ju tänkt som startloppen bara. I huvudet är jag anmäld till 26 km, men det är faktiskt långt så in i fjället, så måste känna efter om fötterna är med på tåget för annars får det bli 16 km, det har jag ju gjort så jag vet jag kan kötta mig igenom.

Är du nyfiken så finns alla resultat från blodomloppet HÄR

Comeback

Som jag har saknat det här!

ÄNTLIGEN! Efter ett års uppehåll. Känslan i kroppen där…

Förra året behövde jag nya hjul, och hann precis bara köpa dem så hände det här. Men nu är jag tillbaka! Nya armbågsskydd har jag också.

(läs förresten det här också, från tidigare på dagen fredag den 13e förra året. Man kan tro det är ett skämt)

Vårruset i löparkjol och rocky style

Underbara kväll!

Premiär för löpkjolen och tro det eller ej, men det var faktiskt så varmt att den gick ha utan tajts under. Urskön faktiskt! Kanske framförallt snygg? Inte kände jag att det var en kjol iallafall. Som bekant ingen materiallöpare (lever efter filosofin att man ska inte behöva ha dyr utrustning för att ha kul och också prestera bra. Även om det kanske hjälper…) och den här löparkjolen är, förutom mina för i år nya skidkläder, det enda funktionsplagg jag äger tror jag. Kan lika gärna ta något annorlunda då. När vi pratade ihop oss på jobbet och de sa de skulle springa i ”löpar-T-shirt” sa jag att jag också skulle det. Det är ju ROCKY på den!!?! Tydligen ändå inte precis en sån de menade…

Fickorna höll kvar nyckeln och telefonen hade jag i handen med lite extra musik i öronen och runkeeper. Massvis med folk längs vägen och det var riktigt gött att få springa genom sina egna kvarter, rakt genom rödäng (skolavslutningsvägen ni vet) och uppför koportenbacken vid röberget och tillbaka ner genom kronoparken och sandåkern. 5 km är inte längre än så. Som att ha en egen fanclub faktiskt, med alla barn och vuxna från fotbollsskola, förskola, familjegympa, släkt, gamla fotbollkompisar m.fl.

28:07 stannade klockan på och enligt min runkeeper (sägs inte var superexakt) hade jag då sprungit 5, 09 km. Startade i första gruppen, men inte precis på startsnöret… Drömmålet 25 var faktiskt rätt långt bort, siktet var på 27:30 och snittiden stannade på 5:31/km…6 sekunder på hela loppet borde jag väl kunnat kräma ur benen för att hamna under ett snitt på 5:30 men faktiskt väldigt nöjd ändå, framförallt för att jag inte fick ont i fötterna.

Mysigt också som vanligt att sitta och picknicka efteråt, två lag från jobbet och så en massa andra bekanta ansikten bland alla tusentals. Det ÄR en löparfest faktiskt. (enligt mamma som är med varje år är det bästa vädret någonsin, jag har inget att jämföra med, bara sprungit en gång i Luleå för 5 år sen)

Nu är jag så trött att jag duschat och precis smort in mig med solskydd i ansiktet. Gonatt tror jag minsann.

Tips på löparbloggar

Jag har som bekant kommit igång med löpning igen. Egentligen har jag aldrig gillat det, men alltid velat gilla det. Låter det vettigt? Nej.

Det går inte att tvinga sig gilla något, men sanningen är ju att träning är inte alltid kul och det finns en berömd tröskel att ta sig över. Och jag vet ju att jag gjorde det 2009.

Första steget var att komma igång och jag körde samma program som 2009 , och jag visste att det skulle bli svårt följa det lika slaviskt nu när jag jobbar, till skillnad från den sommaren då jag precis kommit hem från sydamerika, men jag klarade det de välbehövliga 5-6 veckorna för att åtminstone ha kommit igång. Nu är det snart dags för första riktiga delmålet vårruset, 5 km, och blodomloppet , 10 km. Måltider: 25 och 60 minuter. Har sprungit milen i år på 57:58 så jag vet att det finns i benen, men har ännu inte tagit mig under 25 min på 5 km. Och det är på torsdag…

Ju mer jag springer, desto mer uppskattar jag också andra bloggare som bloggar om löpning. Det går självklart att läsa massvis på Runners World, ToppHälsa, iForm och alla möjliga löparsajter men jag gillar det vardagliga. Så här är några av mina favoriter, en del har jag hunnit följa ett tag, några av dem är riktiga #träningspepp-kompisar på twitter, och några är helt nya för dagen då jag efterlyst bra löparbloggar och medvetet surfat mig vidare från tipsen.

Maratonmorsan ~ Fit-Eva ~ MenMia! ~ Dåligt Samvete ~ Jag springer  ~ Orka mera!

Foto: Bodil Johansson

(extremt liten bild, eftersom jag inte äger den själv)