Kategori: Resa

Om storstad

Johanna W

yellow cabs New York

Det är häftigt med storstäder, jag rycks med av känslan av att vara i en film och jag älskar att resa till storstäder även om mina perspektiv ändå inte är några av de gigantiska megacitys som finns. Jag älskar pulsen med storstäder, allt som finns att se, saker jag känner igen från filmer, dricka take away-kaffe, få fundera på vad alla tusentals människorna har för vardag. Jag tycker också synd om alla hundar som bara får gå på trottoarer och asfalt, stressas av tunnelbanehets och nog är det mycket trafik och avgaser alltid.

Den mesta storstad jag varit i är New York och det var som jag skrivit tidigare ett drömresmål. Det var första och hittills enda gången jag rest till USA, men det väckte lusten att se mer. Det finns ju många storstäder som vore häftigt att se och kulle gärna återse det stora äpplet någongång också. Det är lätt att ta sig dit och hade det inte varit för den långa flygresan hade jag varit där oftare, men så är det ju också det som är charmen. På andra sidan Atlanten. Flyga in över frihetsgudinnan, kan det finnas något mäktigare?

Om språk 

Johanna W


Jag älskar språk! Framförallt de jag inte förstår och jag älskar att försöka knäcka koden till ett språk. Jag pratar flytande svenska, engelska och spanska och har läst lite italienska men annars är det någon enstaka mening på diverse språk dit resor tagit mig. När vi tågluffade genom Europa så försökte jag lära mig räkna till tre, säga goddag och hur står det till på alla språk dit vi kom. Det var framgångsrikt för att få många leenden åtminstone.

När jag var liten ville jag helst lyssna på orientalisk musik, min absoluta favoritsång i melodifestivalen var Israels bidrag 1992. Jag kunde den utantill utan att jag visste vad ett enda ord betydde. Jag älskade Vaya con Dios och Gipsy Kings och numera har jag insett att jag förstår texterna, de är inte lika hemliga längre (de är spanska och engelska). I tonåren föll jag pladask för bandet Urga, som hittat på ett helt eget språk – urganska. Jag kan pyyyyyyyyyttelite arabiska sedan två månader i Jordanien, och jag älskar de arabiska bokstäverna, de är så vackra! De liknar alviska, Tolkiens påhittade språk för alverna i sagan om ringen. Tänk att ha byggt upp ett helt språk med grammatik och allt för att använda i böckerna.

Jag talar två stora världsspråk men har inget eget. Lite rövarspråk kan jag väl, men det kan ju många. Jag drömmer fortfarande om att ha ett eget språk som bara jag kan, eller helst någon annan typ min brorsa, så vi kan prata hemlisar.

Just nu inspireras jag mest av sanskrit, det gamla språket som yoga är beskrivet på. Alla ”asanas”, kroppsställningar, är beskrivna med ord eller meningar som hand mot fot, triangel etc. Ju mer yoga jag går på desto fler ord knäcker jag (plus att jag köpt en bok om det) och det är som med alla muskler på latin, jag behöver lära mig innebörden så jag ska komma ihåg det. Biceps är tvåhövdad och triceps är trehövdad. Jamen då måste ju ”ceps” betyda hövdad. Inte helt långt från caput eller capita som betyder huvud. Och capital på engelska är ju huvudstad. Och sådär håller jag på och jag verkar aldrig någonsin tröttna på det.

Om kultur

Johanna W

IMG_4668

Idag har jag funderat en del på kultur. Jag associerar ordet till olika människors olika kulturer, mina tankar vandrar inte iväg till konst, musik eller liknande. Jag har varit med familjen och släkten i Ammarnäs, vi har grävt potatis och jagat älg. Jag var förkyld och hade tänkt vila ut men när så jaktlaget plötsligt var samlat och starkare och yngre än någonsin så var jag förstås inte sen att haka på. Vi hann knappt sätta oss på passet, jag satt på mitt gamla vanliga ställe (om man kan säga så när man varit med två gånger) och hade precis gjort upp en liten eld och tagit fram kaffetermosen när knallen ljöd. Kusinen var lyckosam och vi avbröt lyckliga och for och hjälpte till. Det är tredje älgen jag är med och tar hand om, andra gången jag är med på hela jakten och jag börjar känna mig redo för att ha med mig en egen bössa.

När vi fått ner fyrhjulingen till vägen och gick tillbaka mot stugan för återsamling och fika, i skitiga kläder och stövlar på grusväg, med fjällen fullständigt brinnande av färg runtomkring då kände jag att här hör jag ju hemma. Det har jag visserligen känt förut men friluftslivet med jakt och fjällvandringar och sånt blir bara mer och mer och inget jag hållit på med sen barnsben.

Sen funderade jag vidare på dagens tema och tänkte på vilka olika kulturer jag mött och vilka jag gillar bäst. Och då menar jag förstås inte att någon skulle vara bättre än någon annan, det finns det tyvärr tillräckligt många idioter som håller på och funderar på, utan vilka som passar mig bäst. Jag tänker att det är som med vad man äter ungefär, man plockar väl helt enkelt på sig det bästa av olika världar.

Jag gillar generellt sett de flesta andra kulturer än Sveriges sätt att hålla ihop familjer. Vi är väl världens singelboendetätaste land och det tror jag kommer driva oss i fördärvet, både empatimässigt och ekonomiskt. Jag trivs inte i storstäder mer än tillfälligt, om det kan räknas som kultur. Den största stad jag bott i är Barcelona och med sina ca 2,5 miljoner invånare räknas det nog inte ens som en stor stad internationellt sett däremot gillar jag Spaniens mañana mañana-kultur vilken är nyttig för mig som typisk svensk effektiv och wannabe-högpresterande. Jag är mer för byar och berg, har också alltid fascinerats av nomader. Beduiner, samer, zigenare. Jag fascineras också över den österländska kulturen, eller kanske snarare filosofin, hur den har så otroligt mycket klokskaper som västvärlden verkar ha rationaliserat bort (och där har jag ett drömresmål! Yogaretreat i indien).  Jag undrar vilken roll en sån som mig hade haft om jag levt i till exempel Inka-samhället. Eller romarriket? Jag vill iallafall gärna sitta vid en eld på kvällen, jag vill dricka te och jag vill göra lite yoga och läsa en bok.

Så fridfull i själen av fjällens höstprakt, nöjd över att i frysen får blåbären sällskap av lite älgkött i år igen är jag laddad inför en ny intensiv jobbvecka med matlådor, träningspass och massa middagar med vänner. Jag ska bara dricka te och göra lite yoga först.

Om drömresmål

Johanna W

  
Dagens tema är drömresmål och det tycker jag är svårt. Jag har många och ändå beror det lite på hur man definierar det. Dit jag helst vill åka? Favoritresmål är där jag är nu, Ammarnäsfjällen. Jag har upplevt flera drömresor redan, Karibien, Sahara, Galapagos och Machu Pichu var sådana. En del är drömmar som jag inte ens tänker på allvar på utan mer fantiserar, ett sånt ställe är nordpolen. Sen jag läste Bea Uusmas bok och insåg att det faktiskt går att ta sig dit har jag gått och funderat på det då och då. Ibland blir jag nästan orolig själv, har jag slutat drömma, på det där sättet när man sparar pengar, läser på och längtar? Senaste åren har jag mest hängt på resor med sällskap, något jag längtade efter när kag reste själv. Och på ett sätt är ju varje resa en drömresa. Faktiskt är jag bara så otroligt tacksam och jag måste nypa mig i armen. Jag har varit på Galapagos och sett jättesköldpaddorna och snorklat med sjölejon. Det är svårt att toppa.

Om träning på resan

Johanna W

IMG_3213Det här borde ju vara mitt ämne men faktum är ju att som jag skrivit tidigare så tränar jag inte särskilt mycket på resa. Jag gör det fullt tillräckligt hemma och har inga problem att komma in i vardagen igen. Men å andra sidan har jag ju börjat med det då jag ju faktiskt varit på både en löparvecka i alperna och en träningsvecka på Lanzarote. Och vet ni vad det bästa är? Snart åker jag på en till!

Om några veckor bär det av till playitas där jag och brorsan ska både träna och lata oss, samt testa att jobba lite på distans. Det går ju när man har eget företag, nästan ett måste, och det går också när man är en vanlig anställd knegare som har e-post och många projekt igång. Balansgång förstås att inte tänka på jobb när man har semester men att slippa mejltsunamin när man kommer tillbaka vore trevligt.

Att träna på resa tycker jag ska kännas kul och inte som ett måste. Det beror ju naturligtvis också på vilken typ av resa eller vilken längd. När vi var i Cabo Roig höll jag igång lite grann, dels för att de andra gjorde det och för att det var den typen av resa då vi inte hade något för oss. Vi bara var. Och då är morgonpromenader, lite strandpromenadsjogging eller yoga bara härligt. Att promenera är ett bra sätt att lära känna staden och ofta tycker jag man rör sig så mycket ändå av just promenader och att jag inte tycker mig ha tid att träna. Skulle jag springa skulle jag bara tappa bort mig (okej, jag springer inte med blixtens hastighet men det blir ju inget löppass när man måste stanna och titta på kartan hela tiden). Lite yoga, stretch eller styrkeövningar för att hålla mig pigg och inte få ont i ryggen av flyg och så gör jag ofta, men det räknar jag inte som träning.

Fundera på följande om du tänker träning på resa:

  1. Kommer jag vilja prioritera den tiden istället för till exempel långfrukost, stadsvandring, event, kultur eller vad nu resan i övrigt ska innehålla?
  2. Kommer det verkligen få katastrofala konsekvenser om jag är borta från träningen en helg eller 1-2 veckor? (t.ex. siktar jag på OS?)
  3. Finns det plats i väskan för träningskläder och skor?
  4. Vad säger resesällskapet?

Jag har ingenting emot att många vill träna på resan men huvudsaken det känns kul! Och det kanske finns ett gym att testa, en jättefin slinga som är enkel att springa på? Löparskorna kanske ändå ska med för de är så sköna att gå i? Då är det ju perfekt upplagt för fantastisk semesterträning. Men om inte, ät en croissant istället.