November var egentligen mest en enda lång väntan på snö och jul.
Det började så smått bli julstämning med kransbindarkväll, silversmide som skulle bli julklappar, förberedelser för julmarknad och det allra sista som hände i november var den numera traditionsenliga julbrunchen hemma hos mig dagen innan första advent.
Kategori: Allt möjligt överallt
Om oktober
I oktober var det som att allt blev lugn och ro, jag har hittat en vardag jag trivs med, går till jobbet visslandes, tränar och instruerar glatt med både lite rutin men ändå fortfarande nykär. Det var fortfarande en otroligt varm och lång, vacker höst och vi gick alla omkring och njöt och i smyg började jag ändå längta efter snön, men det var som om sommaren frusit sig fast.
Om september
September var då jag fick skörda ordentligt. Jag sprang Lidingöloppet, jag avslutade fyra års jobb och började efter lyxig ledigvecka på ett nytt. Jag var med på min första älgjakt och fick syn på en efter bara en halvtimme första morgonen som morbror fick skjuta eftersom jag trots klarad examen ville vara med och se (och för att jag inte hade något vapen). Jag var också nere i Stockholm på super saturday och körde BodyPump och en massa andra Les Mills-pass i Globen och runt omkring. Träffade de jag gick utbildning med och spelade in bodypump89 med min egen tränare på scen och ett hav av 2000 andra instruktörer.
Jag hälsade på mormor och hade tid att köra runt henne i solen, jag åt på thaivagnen och bakade kakun.
Och jag bara tittade på allt som var vackert. Det behövs ett collage men finns det nån bild som kan beskriva känslan av denna september så är det den här.
Om augusti
Augusti. Sommar och sol, vänner och träning. När jag kollar igenom bilder och blogg tror jag knappt det är sant. Jag sprang min första halvmara, träffade en ny löparvän, körde direkt hem till kräftskiva med familj och släkt. Jag hjälpte till måla vänners stuga, jag hjälpte mina föräldrar måla sitt hus, jag fick hem och målade om vår kökssoffa. En av mina allra bästa, finaste vänner hade bestämt sig för att gifta sig, så en helg vigdes åt möhippa i Stockholm och en vigdes åt ja, just precis, bröllop i Gävle.
Och sedan fortsatte sommaren.
Så många bilder men nu måste jag ju välja en och då blir det den som visar från då jag och brudtärnan, som tack vare augusti i år nu också blivit min vän, förberedde snittarna till bröllopsfesten.
Om meningsfulla julklappar
Jag är i full gång med att pyssla julklappar och som vanligt försöker jag tillverka det mesta själv eftersom jag tycker det är så roligt och det blir en vettig nivå då. ”Hur mycket ska vi köpa till varann för?” går helt bort. Många väljer ju också att inte ge varandra julklappar men både jag och mamma tycker det är så fasligt roligt så det kommer inte på fråga i vår familj.
Ibland har det hänt att jag gett bort en get, en tiger, en läst bok eller något annat som inte är något varken nytt eller som ens går att ta på för den som får det. Men varför ge något meningslöst till någon som har allt eller för att man inte har tid att tänka ut något bättre? Antingen vill jag komma på något riktigt bra, det behöver inte vara dyrt utan snarare personligt passande och helst bidra till att jag får känna mig kreativ och skapande.
En av de bästa julklapparna jag själv fått är ett bidrag till en yrkesskola för kvinnor i Ghana. Det är en förening i Umeå som jobbat länge med att hjälpa till bygga upp skolor och sedan fler verksamheter, nyss stod det om dem i en av lokaltidningarna i Umeå.
Extra igenkännande för mig eftersom den utbyggnaden min julklapp bidrog till var till att kunna starta upp en yrkesskola för kvinnor för att lära sig sy – precis som på Fundación Amiga i Ecuador där jag var som volontär för några år sedan där kvinnorna sydde matchtröjor medan vi också hade dagis i samma byggnad och vårdcentral en bit bort.
Ett annat sätt att hjälpa som jag brukar tipsa om är att ge bort något ur unicefs gåvoshop. Alla barn borde ha rätt till rent vatten, mat och trygghet och samma möjligheter till att få gå i skolan men så är det ju inte. Vi är inte ens nära en värld där det är så.
Johanna Westberg 