Nu är sommarsäsongens stora utmaning och mål över. Det gick hela vägen och jag kan knappt tro det! Sprang in på 3:33 och hade väl fantiserat om under 3,5 timmar men det var faktiskt jobbigare än jag trodde, trots att jag är van terräng. Första 5 km var mycket backigare än jag trodde och hade det inte planat ut så jag fick en bättre mellantid på första milen än jag räknat med hade jag nog blivit rätt deppig.
Mellan 1 och 2 mil hände inte så mycket men det började kännas tungt, samtidigt som det också närmade sig först halvvägs och sen sista slingan. Att runda målgången och ge sig ut igen gick bra, väl där var jag pigg och peppad på att ta de sista backarna och jag hade ork att börja hålla uppe tempot igen. Sprang om en hel del folk, framförallt i nedförsbackarna där nästan ingen i min del av fältet vågade rulla på. Abborrbacken blev jag inte så imponerad (läs: skrämd/knäckt) av,
nästa år kutar jag uppför den utan att fundera. Däremot var loppet totalt sett mycket mer terräng än jag trott, lite svårt här och var parera för stenar och rötter bland så mycket folk.
Inte ont men däremot krampkänning nästan hela loppet för mjölksyran gav sig inte riktigt.
Det gick bra för alla, sonen slog pappan med 2 minuter, på var sida om 2:50-strecket och idag sprang moster in på sin längsta och snabbaste distans och tid någonsin.
Så skam den som ger sig, det går att träna sig igång och iform för ett Lidingölopp på en sommar.
Känslan idag är nöjd, mör, stel i leder och återigen träsmak i ena skinkan som hade träsmak ända från ca övik och ner till Lidingö i fredags och som stod för stor del av krampkänningen under loppet (tillsammans med vaderna vilket kanske var mer väntat)
Mycket nöjda rullar vi nu hemåt från en toppenhelg med fantastiskt boende och privata guider.
Stort TACK för all pepp!
Mitt och alla andras officiella resultat
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Johanna Westberg 