Författare: Johanna W

Om en storsardag i Reykjavik

Johanna W

Idag har varit en lång och innehållsrik dag. Den började med att jag drack en Hulken till frukost. 

Sen gick vi ut och strosade. Jag har just laddat in mina foton i datorn och konstaterat att de är några hundra. Så det blir snapshots från mobilen här och nu. 

Reykjavik är såå mysigt! Väldigt speciellt, stenhus som är extremt minimalistiska eller villor med plåtfasader med snickeriglädje. Fler bilder på stadsvandringen kommer så småningomHarpa

Harpa heter konserthuset av Henning Larsen (Oslo opera och konstnärligt campus i umeå). Där inne flanerade vi länge och tittade på reflektioner, konstruktioner, världens snyggaste bilparkering med discofeeling och jag funderade på hur många ritningar som behövdes när de byggde. De hade förstås en shop och jag köpte massa souvenirer och skog personligt rekord i dyrast inköpta anteckningsbok (men den hade flikregister med Arne Jacobsen-typsnitt). 

Magarna började kurra och vi som inte trodde det kunde bli godare mat än fullträffen igår blev glatt överraskade av att en helt vanlig lunch kunde vara den godaste fiskburgaren ever. Vi hade tur med vädret hela dagen, inget av de utlovade regnet folk från sjuk men blåsigt däremot så vi satt länge inne på lunchcafét och planerade höstens projekt sådär informellt.Jag tog en löprunda innan konferensen började, det blåste motvind och var mycket längre än det såg ut på kartan men ack så vackert. Inte ens jag kan tappa bort mig på en strandpromenad så det var en perfekt löprunda/sightseeing.

En vacker dag ska jag klara spagat.

Till slut började så konferensen och den inleddes på Nationalmuseet. Fin inramning kan man säga.Utställning med vykort. Älskar vykort! 

De sista fotona (totalt var de 8-10 stycken) är tagna från Idlands sista kvarvarande bemannade väderprognosstationer och jag tyckte de var så fint komponerade och hängda. Ser ni horisonten? 

Om att jag är i Reykjavik 

Johanna W

Så var ännu ett land tillagt på listan. Idag flög jag in i det sista av de nordiska länderna jag aldrig varit i, och inte riktigt trott jag skulle komma till, Island. Vi åt på en fiskrestaurang ikväll som var makalöst gott, mer om det någon annan gång för nu stupar jag, två timmars tidsskillnad känns som hundra. Nyper mig lite i armen först bara, nej jag har inte börjat drömma redan. Jag är faktiskt på Island! 

Om semestern i berg 

Johanna W


Vilken semester! Så många bra resor och aktiviteter på en och samma månad. Det blev mycket berg kan man säga… Jag har mått gott av det. Nu är jag hemma och har börjat jobba, det kändes lite som en chock direkt från Hemavan men imorgon åker jag på konferens så det blir ändå en mjukstart. 

Om en avslutande tur på Drottningleden

Johanna W


Idag var sista dagen på vår fjällhelg i Hemavan och det blev en riktigt bra avslutning med löpning, jogging och vandring i egen takt på Drottningleden. Vi följdes upp till högfjällshotellet och gick första delen av Kungsleden tillsammans. När den vek av mot drottningleden spred vi ut oss efter dagsform och humör och alla fick lite egentid uppe på fjällkammen. Pricken över i på en lyckad helg!

Fint löpsällskap 

Älskar springa sån här stig!

Fick feeling och gjorde lite yoga innan jag vände 

Bäcken som är det enda som bryter Drottningledens flacka natur

Nu är jag hemma igen, Charlie lever rövare och jag har kört en tvätt och det är dags sova för imorgon är det jobbdag. Tänk vad fort en månad går när en har roligt.

Om heli-trail på Kungsleden 

Johanna W


Vi har haft en helt magisk dag idag. Jag har flugit helikopter för första gången och sprungit min kära Kungsleden i strålande sol. Vi tar det från början…

Tur med vädret imorse så vi laddade med gröt på Hemavans Wärdshus och sen åkte vi till Laisaliden till topheli för att bli skjutsade med helikopter upp på fjället. 

Premiärnerver! Hejdå Laisaliden 

Vi flög ganska rakt upp, över Murtstoppen och längs sidan av södra sytertoppen. 

Utsikten! Såg typ ända hem till stugan i AmmarnäsSer ni renarna? Aldrig sett dem så förr. Mäktigt! 

Jag vet inte hur högt vi flög men det kändes rätt lågt och det tyckte jag kändes bra. Häftig och lite läskig känsla köra så nära en bergvägg. Vi svängde av ovanför renvaktarstugan in i syterskalet och där lämnade piloten Oskar av oss.


Fotograferandet började förstås direkt och det kändes verkligen såå kul att få ta upp ett gäng peppade tjejer och visa en av mina favoritplatser i fjällvärlden. Syterskalet visade sig verkligen från sin bästa sida och vi började springa mot Hemavan.


Vi höll ett lugnt tempo, höll ihop gruppen och njöt av utsikten och upplevelsen. 

Såklart drack vi vatten ur fjällbäck!

Viterskalstugan börjar skymta i slutet av skalet.

Vid Viterskalstugan stannade vi och passade på kika in i STF-stugan och hälsa på stugvärden och se hur det ser ut där.Bron över syterbäcken sedd från strax innan Viterskalstugan.

Dass kan vara uppskattat!

Vi tuffade på vidare mot Hemavan, från Viterskalet är det ungefär en mil beroende på vägval närmare byn. Vi siktade på restaurang Björk vid Norrliften och hann precis till toppen av liften innan himlen öppnade sig (vi hade anat det en stund men hoppet är det sista som överger en) i en klassisk fjällskur. Blöta men glada anlände vi till Björk och bytte till torr extratröja och virade in oss i fårskinn och avnjöt en kalasgod lammfärsburgare.
När vi kom tillbaka var det skönt att ha bastu och badtunna att krypa ner i! Resten av eftermiddagen spenderades slappandes innan vi åt middag på Wärdshuset. Mat smakar alltid bättre efter en dag ute men kvällens fisk och bouleabaisse med rökt aioli var något alldeles extra. Somnar nu gott och när vi vaknar ska jag få väcka igång gänget med lite yoga före frukost, sen väntar en cykeltur.