Det är så fantastiskt vackert just nu. Ikväll har jag tränat för första gången på över en vecka (kategori: överlycklig) och sedan har jag varit på sista träffen på fotokursen. Efter det var jag bara tvungen ta med mig kameran och gå ut på en liten promenad, så härligt kunna vara ute länge på kvällarna! Det är inte så varmt än, men solen värmer skönt och ljuset är fint. Allt blir liksom fint med lite sol på.
Etikett: Umeå
Umeå 2014
Om skomakaren på gatan
Jag är fortfarande sjuk och har sovit som en tok. Nu börjar orken återkomma och med den rastlösheten. Så dumt att tro jag ska hinna göra något bara för att jag är hemma. Jag är ju hemma på grund av att jag inte orkar göra något. Tur ändå att jag tycker det är så kul att kolla på serier, läsa bloggar, titta på foton, gulliga djur på youtube, blogga. Idag har jag sett hela serien ”Söder om folkungagatan” och fnissat gott. Jag gav mig själv ett test för att se hur frisk jag är, gå till skomakaren och hämta ut ett par skor som saknat klack alldeles för länge. Det var alldeles tillräckligt. Men så världsbäst att ha en skomakare på gatan! Vi har även en ekologisk butik, en kiosk med allt en kan behöva som har öppet till tio nästan varje dag och ett galleri. Det är som ett litet mini-sofo här. Hoppas på något nytt café eller någon rolig butik i det nya huset som byggts mittemot. Och massor med mer spännande människor som gör kvarteret levande.
Om att fota berättelser
Jag packar för fullt och självklart följer kameran med. Den jag håller på att bli kompis med. Ser oändligt mycket fram emot att få testa den i resemiljö och använda mig av knep jag lärt mig och fråga fotograf Monica som är med oss.
Tränger undan tankar på att jag fortfarande löper rätt stor risk att bli besviken på många bilder, det är ju precis därför jag skaffat den och tragglar kurs och övningar. Jag hittar lägen men är frustrerande dålig på att omsätta dem i de fina foton jag i mitt huvud tror det kommer bli. Men man blir bra på det man tränar på.
Förra veckans fotoläxa var att skapa en liten bildserie med tema rörelse. Jag funderade på knep jag lärt mig kring att fota för reseberättelser eller blogginlägg. Jag satte mig på torget för att fundera och det som fångade stämningen bäst var inte alla människor i rörelse utan han som stod i hörnet och spelade musik. Jag ville förmedla den rörelse som jag sedan jag var liten varit fascinerad av, att spela dragspel. Förmedla ljudet på torget just där och då. Typexempel på när jag såg bilderna i huvudet innan jag ens försökt. Önskade lite mer rörelseoskärpa och färg i bilderna. Inställt på 50 mm fast zoom laborerade jag med bländare och slutartid.
Helt oredigerade och vid utvärderingen på kursen kom vi fram till att det var en helt okej liten bildserie och att det var fina foton, möjligen miljöbilden hade kunnat vara lite mer spännande.
Om barmark
Jag cyklar omkring som på moln. Barmark! Det luktar grus och surdike men jag blir som nykär ändå varje vår. Och det är bara mars, hur gick det här till?! För bara någon vinter sedan hade vi både snö- och köldrekord. Kanske är det klimatet som spökar, jag kan inte annat än njuta av solen iallafall. Igår sprang jag för första gången i år, körde pilates efter mitt somapass och ikväll har jag haft organic bodywork och sedan legat i solrummet lääääänge innan jag bastade och cyklade hem. Det är en ganska skön lättnad att ha gjort vasaloppet, inte behöva jaga skidmil mer, det är inte hela världen om jag skulle bli lite förkyld och framförallt kan jag njuta av barmarken nu när den ändå är här.
Om allt som kan rymmas i en bild
Jag har äntligen börjat på en fotokurs. Jag har inte varit där än, eftersom det krockar med skidträningen men jag har fått läxa.
Ett vanligt tips brukar vara att inte försöka få med allt, att fota detaljer och händelser och inte vara rädd att utesluta. Den här bilden tycker jag är ett bra exempel på både och. Den är rörig och den visar så många aktiviteter att vid första anblick går det inte att urskilja någon särskild. Men tittar jag närmare ser jag att det här speglar Umeå för mig, på väldigt många sätt. Det är en vinterstad, jag ser Kii som är en unik butik, det ligger i hörnet där schmäck låg, caféet som vi numera minns i ett rosa skimmer och som aldrig kommer kunna ersättas av café latte-kedjor. I bakgrunden skymtar en byggkran som visar Umeå centrums senaste års byggfas. Mycket har byggts inför kulturhuvudstadsåret, och på bilden syns även ett av de konstverk som skapades just för invigningshelgen. Det omtalade konstverket om genusdebatten, som känns lite extra starkt i en stad med starka kvinnor som går i bräschen. Och till exempel startar schmäck, Kii, spelar trummor på invigningsceremonin eller kommenterar densamma i TV-sändningen. Till höger ser vi också Sagateatern, den gamla vackra lokalen där jag nyss sett klungan för kanske sista gången. Och där jag ska se Lisa Miskovsky, ännu en av de starka kvinnorna på Umeås scen, spela med sin syster Carolina i maj. Om några år kan Sagateatern vara ett minne blott, sparat i samma ask som Schmäck och apberget. Mitt i bilden går också Umeåbor, med sina plastpåsar från snabbköpen, i en vardag som fortsätter oavsett om det är kulturhuvudstadsår eller inte.
Så många bilder jag har över torg från resor som ser ut såhär. Jag har försökt få in hela torget och lite till och när jag kommer hem ser bilden bara ut som ett dåligt vykort och det går knappt se vilken stad den är ifrån. Tänk om någon från staden skulle få ta den istället och se vad hen såg. Vilka byggnader som låg där torget nu är. Som känner till vad som döljer sig bakom någon av fasaderna. Vem som bor var, vad som hänt vid vilket hörn och som ser en vän bland myllret på bilden.
En bild säger mer än tusen ord. Men vilka ord, det beror nog på betraktaren.
Johanna Westberg 