Etikett: Löpning

Tips på löparbloggar

Johanna W

Jag har som bekant kommit igång med löpning igen. Egentligen har jag aldrig gillat det, men alltid velat gilla det. Låter det vettigt? Nej.

Det går inte att tvinga sig gilla något, men sanningen är ju att träning är inte alltid kul och det finns en berömd tröskel att ta sig över. Och jag vet ju att jag gjorde det 2009.

Första steget var att komma igång och jag körde samma program som 2009 , och jag visste att det skulle bli svårt följa det lika slaviskt nu när jag jobbar, till skillnad från den sommaren då jag precis kommit hem från sydamerika, men jag klarade det de välbehövliga 5-6 veckorna för att åtminstone ha kommit igång. Nu är det snart dags för första riktiga delmålet vårruset, 5 km, och blodomloppet , 10 km. Måltider: 25 och 60 minuter. Har sprungit milen i år på 57:58 så jag vet att det finns i benen, men har ännu inte tagit mig under 25 min på 5 km. Och det är på torsdag…

Ju mer jag springer, desto mer uppskattar jag också andra bloggare som bloggar om löpning. Det går självklart att läsa massvis på Runners World, ToppHälsa, iForm och alla möjliga löparsajter men jag gillar det vardagliga. Så här är några av mina favoriter, en del har jag hunnit följa ett tag, några av dem är riktiga #träningspepp-kompisar på twitter, och några är helt nya för dagen då jag efterlyst bra löparbloggar och medvetet surfat mig vidare från tipsen.

Maratonmorsan ~ Fit-Eva ~ MenMia! ~ Dåligt Samvete ~ Jag springer  ~ Orka mera!

Foto: Bodil Johansson

(extremt liten bild, eftersom jag inte äger den själv)

A blast from the past.

Johanna W

Hej aprilväder.

Jag tog ju vårjackan imorse. Men medan jag satt på kontoret och laddade för löpning började det yra mer och mer. Men jag tänkte Rocky och att träning är ju som en dans på rosor. Ibland på bladen, ibland på taggarna.

Och ryck mig i fjädern om jag ändå inte tycker det var blad när jag kom ner på strandpromenaden. Bortsett från att jag längtar efter våren bara.

Det gick visst ingen buss heller

Johanna W

Jag som hade packat och gjort fika, tokstressjobbat och kastat i mig lunchen och var på vippen att gå till bussen strax efter 14. Till och med tagit med kudde. Och så går det ingen buss(j***l).

Snarare går det ingen sista sträckan Sorsele-Ammarnäs. Tänkte först det kan bero på påsklovet, men verkar inte bli bättre nästa vecka. Skämtar nån?! Jag som ägnat hela dagen åt att hålla ett öga på facebook-sidan och namninsamlingen om internet till byn. Så går det inte ens åka dit. Men jag ska inte jaga upp mig över det också, förhoppningsvis läser jag tabellen fel. Statistik/tabell-delen var alltid min sämsta på högskoleprovet.

Skam den som ger sig, jag åker imorgonbitti då. Hittade en sån underbart inspirerande bild nyss också, kommer aldrig mer klaga på tunga ben och motvilja att springa.

Du vet aldrig hur stark du är förrän att vara stark är ditt enda val...

 

Rocky style

Johanna W

Var ute och sprang igår i regn och rusk. Nollgradigt och snöblandat regn, samt en ganska vinande blåst. Vem som helst skulle ha stannat inne. Men konstigt nog gillar jag det, har nån slags omvänd träningspepp. Fredag- och lördagkvällar då jag vet att de flesta andra ligger i soffan och/eller intar diverse onyttigheter är också motiverande. Känns liksom som dubbel effekt.

Och faktum är att jag gjorde vårens bästa tid igår och kom under min personliga skamgräns på 6 min/km och höll det i 36 minuter, så nu vet jag att jag klarar vårruset åtminstone utan att skämmas. Bara vässa längden och tiderna. Vet det kommer gå bra nu när jag kör mitt gamla löpschema jag utmanade mig själv med våren-sommaren 2009 då jag sen sprang fjällmarschen (16 km fjällterräng med början uppför slalombacken i Ammarnäs.)

Ska man ut i sånt skitväder som igår gäller det att visualisera för motivation, och jag har allt som oftast Rocky. Nördigt? Det funkar för mig iallafall. Ledmotivet eye of the tiger och bilderna av framförallt Rocky IV då han ska slåss mot den blonde ryssen som har alla preparat, tester och träningsutrustningar som finns, medan Rocky lyfter (vanligt) skrot och springer i snön. Inte har han ens riktiga dojor heller, och löpartajts och funktionsjacka vore lika troligt som en balklänning.

Det här är ingen ny peppningsbild för mig, minns somrar då jag och brorsan tränade för fotboll och basket och sprang landsvägen upp längs vindelån med pappa som följebil med rutorna nervevade och eye of the tiger på högsta volym. Tro mig, man orkar lite mer då.

(Today I’m wearing this) Dress no. 20

Johanna W

Med ett leende som aldrig skulle gått hem hos fotografen…. ”dags för grimas-gymnastik! och sen kan du le igen!” 

Så går det när man måste fota sig själv med en lagom kamera hängd i en tamburmajor med 10-sek-avtryckning.

Det stämmer att leendet är lite påtvingat. Jag tappade humöret just när jag nyss köttade in armbågen i en stolsryggskant och det gör ont fortfarande och precis när jag skulle fara ut och springa för att glömma bort smärtan och för att fira att jag för första gången på evigheter har spring i benen, så börjar det regna. Som om det inte redan var mörkt ute.

Annars har dagen varit bra, folk har börjat fråga ”hur många klänningar har du egentligen?” utan att ens veta om frocktober… Och den här har moster sytt. (Är inte det fantastiskt?! HON borde vara på modeveckan!) Vi hittade den i boa i somras och jag tackar min klena benstomme och bröstkorg för den eftersom jag var den enda som fick på mig den.

Imorgon är det både trendföreläsning med Lotta Ahlvar, vd för Svenska moderådet och på kvällen Designbar med Bric á Brac och jag vet inte om jag kan/hinner på något.

Trots att ShopStop går galant och jag inte ens är sugen på att shoppa så är det kul att se, och det är kul att det händer något i Umeå. Och det vore roligt gå dit i en hemmasydd mosterklänning också och se hur jag ligger till.

Men nu minsann ska jag trotsa en smärtande bula på armen (har lyxat till det med två alvedon) och regnet och drar ut en sväng med superpeppig musik i öronen.