Såhär såg det ut på väg till jobbet igår, magiska vinterdagar nu! Superroligt att jobba på campus när det händer grejer, idag var det prova på-skridskoåkning på dammen. Det är ju även internationella kvinnodagen och en påminnelse om hur långt vi har kvar till jämställdhet trots allt.
Jag jobbar inom byggbranschen vilket är en mansdominerad bransch (om det var en nyhet för nån) och istället för att ranta om hur less jag är på att det blir någon ändring tänkte jag kort och gott lista mina favoritcitat hämtade direkt ur mitt eget arbetsliv, samtliga är från då jag varit på någon byggplats i egenskap av antingen projektör eller projektledare:
- vad ska du här och göra ska du mäta gardiner?
- jag känner en tjej som är målare du kanske känner henne?
- Är det du som har gjort ritningen? Vilken fin! Men snart ska du väl vara mammaledig?
- Är det ett riktigt jobb du har?
- Det märks inte att du är tjej!
Ja ni hör ju. Säkert många fler som varit med om liknande (kommentera gärna!)
Efter jobbet (mitt riktiga jobb alltså, där jag inte mäter gardiner och trots att oddsen är bra inte känner alla tjejer i hela branschen) åkte jag skidor med iksu längd på gammlia. Roligt att träffa alla som åkt Vasaloppet, det har gått så bra för alla! Vi övade treans växel och avslutade med att klara hela kallkällbacken på trean utan att vila. För er som inte varit i Gammliaskogen så är det ungefär som finalen i tour de ski fast i motionärsnivå. Kliv, kliv, överlev. Jädrar vad stolt jag blev!

Internationella kvinnodagen. En snabb blick genom telefon och blogginlägg sköljde som en våg av tacksamhet hur galet många bra kvinnor jag har i mitt liv. Starka, snygga, snälla, omtänksamma, roliga, snabba, hittepåiga, matlagande, dansande, skidåkande, kramande, resande, yogande, fjällälskande, tränande. Det är så många, några väldigt nära, andra närmare förr, några säkert ännu närmare i framtiden. Inte minst min släkt är fylld av starka kvinnor, mamma, mostrar och kusiner och starka tjejer i generationen under mig. Den kanske starkast lysande förebilden lämnade oss för en dryg månad sedan och jag saknar henne så ofantligt, men ännu mer tacksam är jag över allt hon lämnat efter sig.
