Om Köpenhamn av Agnes

Jag fick frågan av en läsare om jag ville utbyta lite tips och inspiration på bloggen, och det tycker jag är kul. Agnes på Today Lifestyle bloggar om resor, löpning och inredning  och jag kommer skriva om långdistanslöpning hos henne och jag bad henne om lite tips om Köpenhamn som hon precis besökt och jag nu är på väg till. Jag ska dit med jobbet och det ska bli intressanta studiebesök, men blir också otroligt sugen på att hyra cykel…! Här kommer Agnes berättelse, alla foton är hennes.

köpenhamn

En helg i Köpenhamn

Jag möts av den ljumna vårluften när jag går ut från Köpenhamns flygplats, Kastrup, i början av mars. Detta är inte mitt första besök i staden som bara blir bättre och bättre desto mer man ser av den. Som med de flesta städer så tillåter fler besök att man tar sig bort från turiststråken och besöker de där härliga genuina butikerna, restaurangerna och barerna som vanligen enbart ”locales” hittar till. Därför är detta inlägg dedikerat till några av mina Köpenhamnska favoriter speciellt i mat- och dryckesväg, som ligger en liten bit bort från turiststråken.

De bästa stadsdelarna:

Efter att ha besökt innerstan och vandrat Strøget fram flertalet gånger har jag speciellt fastnat för de norra och västra delarna av Köpenhamn, som ligger på bekvämt gång- eller cykelavstånd från centrum.

nörre bro

Nørrebro eller som det ibland kallas Nørrebronx har vid det här laget vuxit fram som en blomstrande stadsdel med många trevliga butiker och restauranger. Jag kan speciellt rekommendera Oysters & Grill som blandar det bästa från havet med grillade klassiska köttbitar. Konceptet är extra trevligt eftersom du själv väljer mängd i vikt och därmed kan kombinera ihop din egen rätt med lite av allt.

Oysters and Grill

Oysters & Grill

Efter en god middag bör man promenera ner till St. Hans torg via Elmegade och ta en drink eller en öl på någon av barerna. Elmegade bör inte bara besökas kvällstid, utan även dagtid då där ligger många trevliga och unika klädbutiker. Missa inte Malbeck Vinoteria  med tapasrätter och fantastiska argentinska viner som ligger väl gömt i ett av gatuhörnen.

På Ryesgade 3 ligger Nørrebro brygghus som är ett absolut måste om du befinner dig på Nørrebro. Du kan även passa på att köpa med någon av deras öl på flaska. Precis runt hörnet, på Sankt Hans Gade, ligger den lite mer propra cocktail-baren The Barking Dog, där någon av de charmiga bartendrarna kan blanda ihop en specialare till dig efter personlig önskan.

Vesterbro är den stadsdel med flest bra restauranger och barer med härlig atmosfär. Om du planerar in ett besök i Köpenhamn och är någorlunda musikintresserad kan jag varmt rekommendera att först ta en titt på Vega Musikens hus hemsida. Har du tur kan du tima in vistelsen med en konsert. På Vega spelar en hel del internationella, men även större svenska artister och intimiteten är stor i de 70-tals inspirerade lokalerna. Ät middag innan på Kong Fu alldeles i närheten, som ligger lite gömt på en tvärgata från Vesterbrogade och bjuder på det bästa från det japanska köket.

japansk drink

På Victoriagade 8 på Vesterbro ligger det genuina mikrobryggeriet Mikkeller, som på senare år även öppnat på Nørrebro. Jag har dock endast besökt det på Vesterbro och vill lägga in ett gott ord för deras hemmabryggda öl som serveras i 25 centiliters glas för mellan 25-45 DKK, så man kan smaka många olika varianter. Kom i tid om du vill kunna sitta ner, lokalen är inte alltför stor och fylls snabbt upp.

Praktiska tips:

Hyr cykel! Köpenhamn är cyklisternas stad. Cykla runt på dess gator och njut av att känna den friska vårbrisen i håret. Undvik dock de mest trafikerade cykelstråken under rusningstid; det är som att köra på autobahn. Vi hyrde cykel hos Rent a Bike Copenhagen som säkert är lite kommersiellt men fungerade alldeles utmärkt för två dagars uthyrning. Om vädret inte tillåter en cykeltur så är Köpenhamns metro det i särklass bästa alternativet, trots att den ännu inte binder ihop stadsdelarna helt optimalt, men utbyggnaden är pågående. Vi bokade resa till Köpenhamn med flyg och hotell samtidigt vilket var smidigt och prisvärt. Hotellet vi valde, SP34, låg centralt, men efter att ha besökt staden ett antal gånger har jag nu insett att den är relativt överkomlig både till fots och med cykel.

cykel köpenhamn

Eftersom jag själv är en löpfantast åker löparskorna alltid med i väskan och under något av mina första besök i Köpenhamn ställde jag mig frågan: kan man löpträna i Köpenhamn? Ja givetvis, faktum är löpning är ett av de bättre sätten att upptäcka en destination på. Att löpa i städer är kanske lite mer begränsat när det kommer till episka naturupplevelser, men inte för det nödvändigtvis en dålig idé. Jag kan tipsa om att ta en tidig morgontur runt det köpenhamnarna kallar ”søarna” vilket är fyra sjöar som binder samman stadsdelarna Østerbro, Nørrebro och Vesterbro. Annars kan man ta sig en springtur ute vid Kastellet lite öster om centrum, med utsikt över havet.

morgonlöpning köpenhamn

Jag heter Agnes Edin och är en 28-årig resefantast som gärna springer en tur när tillfälle ges. På min blogg hamnar lite av varje, men i huvudsak reseberättelser och tips, en del inredning och en del sport. Mitt nästa mål på löparfronten är Stockholm Marathon den 31:e maj och därför blir det en hel del timmar i löparspåret. Om ni vill veta mer besök min blogg: http://todaylifestyle.se 

Det här med personligt varumärke

Jag tycker mig ofta höra och läsa om vikten av ett ”personligt varumärke”. Vad är det egentligen? Vem behöver det? Är det så viktigt idag, att det inte går leva utan? Gäller det bara företagare? Eller oss bloggare? Jag som både är anställd, bloggar och har eget företag då? Kanske är jag som verkligen borde förpackas. Det här är något jag funderat en del på, och jag har idag äran att få vara sommarbloggare hos Framgångsbyrån STHLM.

Att det numera är väldigt vanligt att syssla med flera olika saker, men frågan är för det första om det är sunt, och för det andra om det är så mycket vanligare nu än tidigare? Min morfar var bonde och kommunalpolitiker, min farmor var mamma och jobbade på televerket. Jag tror vi kommer minnas 2010-talet som en enda lång jakt på titlar och en orgie i självutnämningar. På gott och ont. Och jag hoppas och tror att vi kommer fnissa åt det.  Läs hela texten HÄR

 

Prickig.

Varsågoda, här kommer ett gästinlägg om ett ämne som berör mig, av en som upplevt och upplever det personligen. Filippanna som jag lärt känna henne som på twitter, kallar sig själv ”Jag är en ekonomisk, hopplöst positiv nagellacksnörd som larvar mig och som solar försiktigt.”  Filippa, tack för att du delar med dig!

Visste ni att det är ca 2800 personer som diagnosticeras med hudcancer varje år bara i Sverige? Det är rätt många människor det.

Jag är en av dem.

Jag har alltid varit lite prickigare än alla andra, en blond lättbränd brud med massor av prickar. Ja, prickarna är förstås det vi slarvigt kallar för födelsemärken eller leverfläckar och som för en doktor heter nevus. Stora och små, bruna och svarta, jag har alla sorter.

Alla vi som är födda före och runt 1970 kommer ihåg att det här med solskydd, det var den kokosdoftande oljan från Hawaiian Tropic, den som gjorde att man oljeglänsande låg och brände sig i solen. Jag kan dock inte komma ihåg att jag brände mig nämnvärt när jag var liten, men i tonåren och när solariet kom – då var jag kräftröd mest hela tiden i jakten på den perfekta solbrännan. Inte visste jag då, vad jag vet nu.

För 4 år sedan tidigt på våren så var det en prick på min arm som jag började fundera över.  En oförklarlig känsla av att något inte var rätt. På Vårdcentralen var de skeptiska men en isländsk inhyrd läkare förbarmade sig över mitt tjat om att ta bort den. Efter 2 veckor ringer hon. Det var en tumör.  Jag var lugn, inga större känslor. Tills jag kom upp på Karolinska Sjukhuset Plastikkirurgen och fick bedövning, lugnande och elektroder över hela kroppen för att de skulle kunna operera. Då hade jag fjärilar i magen. Stora fjärilar.

Operationen gick bra, 11 stygn och himla ont senare har jag ett rätt snyggt ärr på min underarm, och nya kompisar på KS Hudklinik. De har de enda nakenbilderna som tagits på mig. Alltid något. Jag menar lite spänning ska man ju ha? Fast det är inte så himla smickrande när man kommer in på doktorns mottagning och ser sig själv på en 22 tums skärm naken i alla möjliga vinklar, det ska ju villigt erkännas.

Jag har den snälla varianten. Den kallas typ 1, och innebär tumörer som är mindre än en mm, går att operera och inte har metastaser (tumörer på andra ställen i kroppen). Det är en rätt bra variant att ha.

Jag har samlat på mig 17 ärr hittills, över hela kroppen; benen, magen, armarna, rumpan. De tar bort mig bit för bit, jag brukar numera skoja om att det är jag som är Frankensteins syster. Prickar som är stora (mer än 5 mm i diameter), flerfärgade eller oroliga i kanterna (dvs inte jämna) och som växer. Det finns fler att ta. Men hellre ärr än tumörer. Väldigt mycket hellre.

Jag ser inte klok ut de få gånger jag verkligen solar, kirurgtejp på ärren (det skyddar och gör ärren mindre röda – tips från tanten), massor av solskydd som jag gärna kladdar in andra med också, långärmad blus och gärna ett lakan att lägga på benen efter en stund.  För det är det som gäller: Sola med måtta, undvik solen mellan 11-15, använd solskydd och bränn dig inte.

Åh, jag syndar och solar så jag blir röd, tro inget annat! Men jag får skäll varenda gång jag går på kontroll så jag syndar mindre och mindre.

Innerst inne lever jag med en oro om att en dag kommer en av prickarna vara en större tumör. Att jag ska ha fått  metastaser och att livet är slut. För spridd hudcancer är ingen rolig sjukdom, den är väldigt svår att hejda. Oron finns där ständigt i bakhuvudet, gömd. Kommer fram ibland och visar sitt svarta fula ansikte, som ångest, den ingen får se. För den förlamar och gör att jag lägger mig i fosterställning och fulgråter okontrollerat. Men för det mesta är livet som vanligt: jobb, tvätt, träning, mat, jobb, sopsortering, hålla sig snygg….

Det är en allvarlig sjukdom, mitt skojande till trots. Det är många som behöver ändra sitt beteende. Det som gör mig ledsen och fundersam är att många idag likställer illröd bränna med hälsa. Många som solar som tokar de stackars två veckorna i Thailand när de är likbleka landar mitt i vintern. Många som kommer hem med brännblåsor för de ska ju ha fått valuta för pengarna och vara bruna länge när de kommer hem.

Det förstår jag inte alls. Det gör mig smått livrädd.

Snälla! Sola med måtta, använd inte solarium, använd solskydd och kolla eventuella födelsemärken om du är det minsta orolig. Då kommer du bli glad, jag kommer bli glad och vi kan alla vara glada.

Cancerfonden har mycket bra information om hur det verkligen funkar med olika sorters hudcancer, besök dem om du funderar över något. Du får gärna fråga mig också förstås! Men jag är mest bara prickig och inte så kunnig…

Sola nu försiktigt! Den som vill ha kontakt med filippa, skriv i kommentarsfältet så mejlar jag över hennes mejladress. Annars finns hon ofta på twitter!

En trosbekännelse

Jag jobbar som fristående hudvårdskonsult enligt den gyllenereglen och en prioritetsordning som är Tro-Familj-Karriär. Vid grundandet av företaget innebar det för självaste Mary Kay en tro på Gud, och jag har alltid haft inställningen att det är tron på mig själv istället, att det kan vara på vilken gud som helst eller så. Men alltid haft svårt formulera mig angående det, tills idag, då kloka Lisbet Olofsson la ut en bild:

Tycker den speglar rätt bra hur jag tänker. Sen VAD man tror på, men framförallt sig själv och det man gör och ”sitt varför”. Gäller inte tappa bort det, och tänka på den där prioriteringen lite närsomhelst i livet.

Dags förbereda för fullbokad SPA-kväll på simhallen imorgon, och imorgon kommer jag ha en gästbloggare om just hudvård – ett kärt ämne till mig: solskydd. Börjar bli de tiderna nu.