Om för kort helg som vanligt


Att helgerna alltid ska gå för fort, speciellt i stugan. Nog för att veckorna också susar förbi men helgerna säger bara svisch de också. Det var otroligt skönt stt komma upp till stugan och andas lite fjälluft. Jag har kurerat min förkylning och igårkväll tror jag att jag bastade ut det sista. 

Idag var det lite duggregn i luften och älgjaktens sista dag så jag och Layla tog på oss det färggrannaste vi hade och varsin varselväst och så gick vi en sväng upp i skogen men såg till att hålla oss på våran mark för säkerhets skull. En skön upptäckspromenad som resulterade i några nävar blåbär så nu känner jag att jag har fått plocka lite bär jag med, det är inte i närheten av vad jag önskat hinna men i år var det ett sånt år då jag tydligen gjorde annat då det var bärplockardags. Kantareller har jag ju iallafall hittat.

Om en kalasfin midsommarafton

Jag är i stugan i Ammarnäs och har haft den mest idylliska midsommaraftonen. När jag firade midsommar här för två år sedan snöade det och var allmänt ruggigt även om det också var en riktigt mysig helg med liknande innehåll som denna. I år var det strålande sol och flotten var pyntad med björkris för en tur till kvarnen.

Vi kastade loss och åt sillunch mitt ute på sjön. Det enda som fattades var en midsommarvisa, så vi drog igång spotify också. Vi parkerade vid viken som jag aldrig lär mig vad den heter, blandar ihop dem som ligger på rad, men den som skoterleden går upp från på vintern. Vi gick just skoterleden upp till kvarn och där vankades det kokkaffe, fiolspel och allmänt avslappnat sällskap i form av folk från byn. Efteråt var det jättelänge kvar på dagen och fortfarande strålande sol så jag snörde på mig grusvägsskorna och rev av extra långa och trots det extra snabba intervaller! Kalasnöjd med mig själv gick jag ner till bastu och i väntan på värmen yogade jag över en timme ute på bryggan framför. Sen kom kusin ner och det blev ett uppfriskande dopp i ån innan vi bytte om till klänning för att fira midsommarkväll. Vi åkte till Talludden, och kvällen var magisk. Vi skålade för min moster och morbror som varit gifta i 50 år och de hade dukat så fint. 

Gissa vems mjölkfria tårtbit som är gjord med så mycket kärlek och strunt-i-att-den-andra-ser-tokig-ut? 

Och som det inte vore nog så höll solen i sig hela kvällen och vid midnatt åkte vi upp på Biergenas för att titta på midnattssolen. Den är bakom fjällkanten några minuter men that’s it, resten är det ljust. Inte riktigt dagsljust precis kring midnatt utan ett magiskt sken. Kommer leva på det hur länge som helst.

Om STFs fjällrapport: Barnen är modigare än föräldrarna

Ni kanske minns att jag tipsade om att STF sökte barnfamiljer som ville ut i fjällen och kunde få prova på gratis genom att delta i en undersökning? För en tid sedan kom resultatet:

Svenska Turistföreningen (STF) skickade ut 100 barnfamiljer till fjälls i somras för att testa fjällen i ett barns perspektiv i projektet Get Real Kids. Nu är rapporten Barn i fjällmiljö klar och det visade sig att det fanns en stor osäkerhet från föräldrarna när det gällde hur man skulle klä sig, kommer barnen tycka det är roligt eller om de skulle klara av det. Men barnen i sin tur såg det som ett stort äventyr, ville vara ute hela tiden och vill gärna åka tillbaka.

Hela 2 600 familjer sökte, 100 fick åka. Drygt hälften av familjerna hade inte tidigare varit till fjälls sommartid. Totalt deltog 228 barn och 191 vuxna. Tillsammans tillbringade familjerna 2 261 dagar på fjället under perioden 29 juni – 17 juli. Familjerna fick välja mellan fem destinationer: STF Grövelsjön, STF Saltoluokta, STF Ramundbergets fjällhotell, STF Abisko Turiststation och en vandring mellan Nikkaluokta och Vakkotavare.STF02587.jpg

Jenny Grettve och hennes barn Astrid, Tyra och Olof var en av de deltagande familjerna;

– Jag har inte varit i fjällen på sommaren med mina barn tidigare, men efter ha deltagit i Get Real Kids kommer jag göra det igen. Jag blev överraskad och imponerade av hur mycket mina barn orkade med. Det är fantastiskt att ta med sina barn till den underbara fjällnaturen och veckan blev verkligen ett minne för livet. Mina barn tyckte att dricka vatten ur fjällbäckarna var spännande och väldigt gott. Och att få se snön så mitt i sommaren var roligt!

Resultatet

Barnen orkade som sagt mer än många föräldrar trodde och de upplevde att fjällmiljön gav barnen kreativitet och lekglädje. Men det måste hända saker längst vägen – barnen såg inte vitsen med att bara gå. Både föräldrar och barn tyckte att det var viktigt att det finns andra barn att leka med, eller ett lekområde med naturliga lekredskap. Många föräldrar uttryckte sin glädje att barnen inte frågade efter läsplattor eller tv under hela vistelsen.

 Familjerna efterfrågar till exempel att det ska finnas fler och tydligare avståndmarkeringar på vandringslederna och/eller andra inslag som motiverar barnen till vandring. Det skall finnas små vattenhinkar och vedkorgar så att barnen kan vara med och hjälpa till. Man saknar barnmenyer på fjällstationerna och att informationstavlorna även ska finnas i barnhöjd.

Den stora utmaningen för barnfamiljer inför att åka till fjällen är framförallt, den stora osäkerheten. Är det tryggt? Har vi tillräckligt med kunskap? Vilken utrustning behövs? Och priset. Där måste aktörerna på fjället bli än bättre på att informera inför resan och anpassas till en barnfamilj som inte har varit på fjället tidigare. En vanlig uppfattning tycks vara att det är mera utmanande att resa i Sverige desto längre norrut man kommer.

– Det finns nu med Get Real Kids ett tydligt underlag för hur vi ska kunna få flera barnfamiljer att välja att uppleva svenska fjällen och en fjällvistelse. Materialet från rapporten kommer bland annat att vara ett underlag för ett barnkoncept som kommer finnas på flera av våra fjällstationer under 2016. Detta blir ett lyft för vårt arbete att tydligare nå barnfamiljer och därmed också säkra bästa upplevelse för barnfamilj, säger Niklas Winbom, Vice VD och Fjällchef på STF

Läs hela rapporten HÄR

Om akut fjällängtan

DSC_8100 (2).JPG

Jag har suttit och tittat igenom bilderna från påsk och drabbats av akut fjällängtan. Det ösregnar i Umeå och för första gången på fem år ska jag inte upp till fjälls på Kungsledenrännet. Rekordmånga anmälda och bland dem Charlotte Kalla med pojkvän (som får stå ut med att vara hennes pojkvän, han är tydligen en duktig skidåkare också). Ser dock fram emot att gå utbildning i core control på iksu till helgen och det är kul att redan vara igång med lite löpning men jag känner jag mig lite snuvad på vårvintern. Värt att fira är dock att jag för första gången på tre år inte hade varken dunderförkylning, mykoplasma eller ryggskott på påsken – tjohej!

Om ut på tur 

  

Idag har jag testat mina nya skalkläder och att gå med min fjällrygga (vilket är min gamla backpacker-rygga) vintertid och passade på att damma av mammas gamla tegsnässkidor också. Riktigt mysig tur med Layla, lite snöigt men skön temperatur. Kul att variera lite från vanliga löparskidorna och jag älskar att hitta fler sätt att ta mig ut på. Sånna här turer blir det definitivt fler av!