Så är det dags, dra ut all förstärkning ur den stackars armbågen igen. En kollega frågade om jag fick lyssna på musik, och det vet jag inte. Vad nice det vore. Helt sövd ska jag inte bli, så jag kommer liksom vara med… Nog för att det kändes rätt konstigt sist när jag inte hade varit det, och vaknade upp och någon hade nitat ihop armen på mig (den låg inte kvar på gatan som ett stackars femårshjärta trodde för några tårfyllda ögonblick)
Men jag tar med mig en mp3-spelare så ser vi. Hade kanske varit kyligt att sitta och bläddra i något glossigt magasin? Om kite-surfing kanske, eller någon annan ”extremsport”. (Egentligen är jag supernervös, men får lita på att de vet vad de gör och att jag inte kommer veta det)
Hade jag fått bestämma hade jag haft ett par sånna här att dra på mig och drömma mig bort.
Foto: Marshall earphones
Vill helst slippa höra ljudet av, vad kan det vara, en skruvdragare? Och ändå kan jag inte låta bli vara lite nyfiken…
Har ett tips på tal om att höra, en ambassadörskollega, bloggkollega och numera vän som ”förlorade radiooskulden” häromdagen i P4 morgonbloggen. Lyssna på hennes krönika om att sluta gnälla, och få en liten spark i baken om att saker och ting kanske faktiskt inte är så tokigt ändå, och är de det så går det faktiskt att ändra på, dock inte med att bara gnälla.
Lite som fågelvärldens svar på James Dean. (Läs Amy Winehouse om du är född senare än mig)
Johanna Westberg 