Jag kan vara lite skrockfull, och inte blev det mindre sedan en fredag den trettonde för fem år sedan. Egentligen hade jag tänkt stanna i sängen idag för att inte upprepa bravaden till någon tradition, men det finns ju de som tror att det här är en helt vanlig dag så då tänker jag att jag kan väl tro det jag också. Fredag den trettonde maj 2011 började som en vanlig dag men blev sen en minst sagt omtumlande dag.
Det är såhär i efterhand lite humor att jag på morgonen bloggade såhär:
Fredag den 13
Jaha, here we go again… vad ska hända idag då?
Precis så skrockfullt och jinxande som det bara går. Får lite fjärilar av att skriva om det nu igen.
Ställde klockan lite senare idag eftersom jag stannade lite extra på jobbet igår, så en lugn morgon med kaffe och jag har läst igenom lite från bloggen från maj 2011. Ibland är det verkligen extra kul att ha en blogg, något att kunna gå tillbaka till.
Det var nyttigt att prova på, bra för psyket att inte kunna göra som jag är van. Men såklart är jag ändå överlycklig att armen blev normal igen, det var långt ifrån givet. Minns att jag grät några tårar första gången jag var på bodypump efteråt (efter typ ett år) och kunde köra tricepslåten som alla andra. Tänker faktiskt rätt ofta tacksamhetstankar till att den blev hel, även om jag som de flesta andra slarvade lite med rehaben (har ni testat stå med handen mot en vägg och vrida bara armbågen fram och tillbaka 3×10 gånger 3 ggr per dag? Testa annars om ni nånsin skulle tro att ni har långtråkigt, så ser ni att det finns tråkigare saker).
Så vi håller tummarna för en bättre fredag den trettonde maj, och en trevlig helg!
Johanna Westberg 