Här skulle jag kunna sitta för evigt. Med en kaffe, en bok och ljudet av tystnad ibland avbrutet av enstaka skotrar och skidåkares stavtag och småprat nere på ån.
Tänker på en bok av Paulo cohelo, om en dam som ägnar resten av sitt liv åt att sitta på sin trapp och titta på bergen.
Jag förstår henne.
Om en stund ska jag testa skidorna och armen inför fjälläventyr imorgon. Om en liten stund…
Jag ska ha sportlov!
Vet inte när det inträffade senast, kanske på gymnasiet. För mig som varken har föräldradagar eller skolbarn känns det väldigt lyxigt.
Det är dock lite av en slump att det inträffar just på sportlovet, jag ska nämligen få följa med på en fjälltur. Långt, långt in dit knappt människor kommer…. Har aldrig varit där tidigare, så det ska bli spännande och jag är nyfiken, laddad och far runt och försöker tänka ut vad jag ska ha med mig, men kan inte komma på nånting eftersom det är en helt ny typ av resa för mig. Men på tiden lära känna hemtrakterna lite bättre efter allt flängande jorden runt. Tur att jag inte är själv den här gången, lite väl into the wild. Kanske borde ta med den boken att läsa förresten? En av alla halvlästa som blivit liggande. Förutom varma kläder, skidor och mat ska dagboken med, nåt att läsa, kamera och kikare. Klockan skiter jag i och mobilen kommer ändå inte att fungera.
Det är sant att solen aldrig går upp här på vintern.
Det är inte alls en ovanlig fråga, både Jasså men inte illa d heller:) här har varit för kallt åka skidor, inget internet å influensadäckad kusin så här har det varit sjukt tråkigt och bara lite söderut i Sverige. Fascinationen över att det också kan vara ljust dygnet runt, att solen aldrig går ner på sommaren och så detta mörker. Hur överlever man?
Det är ju dock inte så att det aldrig blir ljust, men nej, själva solen går inte upp.
Det är som precis innan soluppgång.
Här, just här och inte längre upp i backen eller på andra sidan ån, är solen borta från slutet av november till 17 januari.
Och det beror hela tiden lite på om det är mulet, hur mycket man ser. Om man ser. Så även det är precis som vanligt alltså.
Men för att illustrera lite har jag gjort en liten tids- och ljusstudie under de senaste dagarna. Varje heltimme har jag fotat ut från bron, och på grund av några missade tider, olika väder och bild”kvalitet” så är det lite blandat, för ge en bra bild.
07.00 5/1 2012
08.00 5/1 2012
09.00 4/1 2012
10.00 6/1 2012
11.00 4/1 2012
12.00 5/1 2012
12.00 6/1 2012 (alltså samma tid igen. Så olika det kan vara två dagar
13.00 4/1 2012
14.00 4/1 2012
15.00 5/1 2012
16.00 4/1 2012
så är det alltså mörkt igen
Så kan det se ut en mulen dag (4/1), en halvklar (5/1)och en klar (och kall! Och det syns!)(6/1)
Äntligen.
Och en närbild på frisyren.
eller?
Ärligt talat börjar jag vara lite less på det här… hur många gånger har vi sett den där suddiga spegeln egentligen?
Men tänk, nu var det löning och alltså 25 klänningar. Som synes har jag kjol idag, denna som egentligen är svartvitrandig men den ser grå ut är från el rastro i somras…
Just nu är det ont om andra inlägg, helt enkelt för jag gör mycket annat. Bockar av på ToDo-listor, skriver nya, jobbar undan, förbereder RosaBandet-afton på måndag, och längtar till helgen. För då kommer lillebror hem! Jippie! Och då blir det stugan av minsann, har härliga bilder därifrån så jag håller tummarna att snön är kvar.
Igår var det FN-dagen och jag som är ”bloggare för varenda ugne” och världsförälder borde såklart ha uppmärksammat det lite mer men det försvann i vardagen. På senaste tiden har jag tänkt mer än vanligt på IAESTE också, min gamla organisation som jag haft så mycket att göra med och framförallt så mycket glädje och så många resor jag fått åka på…. Det började på Malta och sen bara fortsatte det… Lissabon, Amman, Trondheim, Köpenhamn, Amman igen…. och så massa ställen i Sverige. Och för att knyta ihop till FN-dagen så har IAESTE ett mandat i UNICEFs styrelse. Helt ärligt är jag osäker på om den där ”styrelsen” är lika stor som en riksdag eller ett runt bord, men IAESTE uppstod samtidigt som FN i samband med andra världskrigets slut 1948. Så det var väl därför jag kom att tänka på det.
Och för att varje gång jag öppnar kylen så ser jag en burk med vatten och massa salt i botten som det står döda havet på….
Imorgon är det annan välgörenhet, mer aktuell för just nu. RosaBandet-gala på TV. Tänkte väl se den, om jag hinner hem för vi har mingel- och nätverksträff på länsresidenset med länshövdingen Chris Heister med ambassadörsnätverket imorgonkväll. Trevligt värre!
Ska bli kul träffa henne och lyssna lite på vad hon har att säga, har bara läst om henne i tidningen och hört talas om henne på jobbet…
Sist men inte minst: Inbjudan till RosaBandet-afton på plaza, öppet för alla! Anmäl dig och dina vänner, sprid och dela med dig. Bröstcancerföreningen kommer också så det blir en jättemysig kväll! Vi håller till på plaza. Lägger en länk här brevid. Hi-tech ska det vara.
—————————————————————————————————
Tre minuter senare: Nej, det gick inte. Här kommer den
Måndag 31 oktober, 19-20.30 Scandic Plaza i Umeå. Välkommen!
Johanna Westberg 
