Äntligen julledigt

Äntligen julledigt i stugan! Åkte upp igårkväll efter jobbet och somnade med bästa känslan som finns: vakna till att ha hela ledigheten kvar. 

Tänkte testa skidspåren nu medan det är ljust. Det är kring nollgradigt och solen når inte över fjället, den är upp och vänder nånstans bakom Ribovardo och sen ner igen. Bilderna är tagna bara ungefär en halvtimmes mellanrum.

Om foton från helgen

dsc_0245-2

Hur många gånger har jag fotat den här utsikten? Världens bästa ställe enligt mig. I helgen var inget undantag, rimfrost på träden, dimslöjor över fjället, strålande sol med snökristaller i luften. Underbart! dsc_0246De sprakande höstfärgerna är borta och har ersatts av de mer dova färgerna med löfte om vinter. 

dsc_0245Altanen vi byggde i somras är i huvudsak färdig och invigd så jag och pappa firade än en gång med att sitta på den och titta på utsikten och fundera på de sista detaljerna som trappa och räcke. dsc_0247Här, precis här, när det tunna lagret snö hade tinat i solen på eftermiddagen yogade jag. 

Om löpning på frostig stig 


Imorse vaknade jag till ännu en dag av frost och dimma, jag hade sovit lääänge så jag låg efter med kaffet redan när jag vaknade. Drack flera koppar i lugn och ro, släppte ut Charlie och sen snörade jag på mig dubbskorna och tassade iväg. Jag tänkte mig georgsvägen till kvarn, men när jag väl kom ut kändes allt så bra så jag fortsatte mot Örnbo. Krispig luft och det jämna trummandet av pigga ben i takt med en lugn andning var som balsam för sinnet.

Som ett sagoland med all rimfrost. Jag trodde det skulle känns för hårt men fötter och ben klagade ingenting och mina icebugs fixade fästet så jag kunde springa avslappnat. Jag brukar aldrig springa såhär sent på hösten men nu fick jag verkligen blodad tand. Så vansinnigt härligt att ha hållit igång så länge att det känns lätt och kul att springa en dryg mil i minus fyra grader. 

I Örnbo var det ingen utsikt idag men vackert där ändå.

På väg tillbaka började dimman lätta och jag trummade på med känslan av tacksamhet för att få vara just här och orka och kunna springa. Det här med vinterlöpning, jag börjar förstå tjusningen.

Om första snön!

Imorse när jag vaknade var det VITT! Första snön låg på marken och jag drack kaffe medan det ljusnade och kände att det här blir en bra dag.

Jag följde med mina morbröder och jagade lite älg. Ingen fälld men jag var lycklig över några timmar i skogen och förmodligen är älgen också lycklig.

Här spanade vi ut över jaktmarkerna 

När vi var klara hade dimman lyft så att solens strålar träffade frostiga fjällträd och det var magiskt vackert.

Alldeles slut av all frisk luft men vädret blev bara bättre och bättre så jag och pappa har röjt i förrådet och suttit på altanen och hunnit precis allt vi tänkt för helgen och lite till, medan Charlie sprungit runt på egen hand. Även han lycklig och nu helt slut av all frisk luft han också. Som det ska vara en lördag i stugan!

Om höstdimma i fjällen


Vi drog till fjällen, pappa jag och Charlie. Vi ska inte göra nånting mer än vara ute och inne efter väder. Dimma och frost på träden nästan hela vägen upp, prognosen lovar halvklart höstväder imorrn men vi får väl se. Kanske blir det en sista löptur på fjället, det får vi också se. Grymt bra fredagskänsla har vi iallafall! Trevlig helg!