+ ingefära

Johanna W

Fick två oberoende tips på inlägget om indiankuren  om att lägga till ingefära. Båda vänner med ursprung i sydamerika, och ena vet jag har blivit botad själv med indiankur när hon var liten så det här är pålitliga källor. Och gott låter det. Så nu har jag gjort det.

 

Här bodde jag när jag lärde mig

och den här kan vi också bjussa på. Jag har varit på ekvatorn. (så kul kolla igenom gamla bilder, och när jag reste var det alltid för trögt att ladda upp och visa)

Vad bra jag känner mig

Johanna W

inte i halsen, men lite lite bättre kanske. Gick till jobbet imorse iallafall.

Men nu är jag hemma på lunch och plockar husmorspoäng. Medan jag äter lunchlåda så kokar jag potatis till middan. Två flugor i en smäll. Är så förvånad själv över detta tidsbesparande husmorsbeteende, måste va ett vuxentecken.

Oj, en till grytbild. Men kolla vad stora de är i år! 

Förr odlade vi alltid i en stor backe (inte i den kända pärbacken, utan en egen bakom huset) medan momme och moffe hade jordbruket igång, och åkte upp allihopa samma helg en gång i september (nästan alltid då min bästis hade födelsedagskalas..) Numera har vi bara en liten plätt på åkerlägdan (som man kunde se på bild i tidigare inlägget Hösthelg) nedanför som en moster med ytterst blygsam hjälp från oss andra sköter om.

Men jag hjälpte ju till gräva lite så lite pärgrävarlön fick jag med mig hem, och nu njuter jag så mycket mer när det inte finns obegränsat.

När jag var liten var pulvermos det godaste jag visste, men sån lyx fick vi aldrig.

Indiankur

Johanna W

Jag har ont i halsen. Vaknade med den klassiska känslan av tjock, som toppen på att det regnat hela dan och allt ändå känns höstsnuvigt.

Bästa bästa mot det är nåt som min värdmamma i Quito gjorde åt mig och lärde mig göra när jag blev förkyld där eftersom det var svinigt kallt på nätterna: citron & kanel-te

Såhär enkelt är det:

koka upp citron, hela kanelstänger och socker/honung i ca 5 minuter. Låt stå i ca 5 minuter. 

Med förvarning om att det inte alls är så hälsosamt för njurarna att dricka för mycket, speciellt inte om man har färska grejer, så ska man dricka en stor kopp när man redan är nerbäddad i täcket, som en kokong och på så sätt få upp kroppstemperaturen och svettas ut allt (och kokongen hjälper till hålla inne värmen så man driver ut mer) så vaknar man som ny!

 

Liv är död

Johanna W

Just nu är det väl den största nyheten i Sverige.

Så tragiskt. Och overkligt. Och jag med alla andra skickar mina tankar till hans familj.

Men så tänker jag, varför blir vi så lessna för någon vi inte känner? Jag blir verkligen det. Jag minns när mamma väckte mig innan skolan och berättade om Diana, jag minns för två somrar sen när jag vaknade på öland och gick ut på verandan för att dricka morgonkaffe och fick veta att Michael Jackson var död. Det är samma konstiga känsla som infinner sig, en slags tomhet och konstighet.

Varför blir man så lessen fast man inte känner dem? En känd person är ju inte mer värd än någon annan, men ändå är det fler idag som är lessna, på riktigt, för att Stefan Liv omkommit i en flygkrasch i Ryssland, och inte för något annat som garanterat hänt i östafrika, mellanöstern, sydamerika eller någon annanstans och tagit fler liv.

Jag minns också Estonia, 11 september, Utöya och andra stora (framförallt västvärldska) tragedier, men det är som att personerna ändå är i minst samma kaliber.

Men så slog det mig, det här med idrottskändisar och sångare, de kanske inte har uträttat stordåd som betyder nåt för demokratin, räddat världen från undergång, botat en dödlig sjukdom. Men det är något med dem som har förmågan att glädja ett helt folk.

Och det kunde faktiskt Stefan Liv.

Ett bra citat jag läste idag ”Just remember…you are unique. Just like everyone else”. 

Men det är inte alla som tagit OS-guld.