Om 3 bra nyheter 

Tre bra nyheter som förgyller den här början på veckan:

  • Jag har en Tropical-jacka från Rivia sports som jag velat ha länge, och den matchar min sporttop jag hade sedan tidigare och känner mig skitsnygg och cool både på jobbet, på stan och på gymmet. Så gött att faktiskt vänta och spara och längta till ett köp! Worth waiting for.
  • Samma Rivia som ju också är en vän till mig ska få sälja sina kläder på Stadium! Nyheten kom ut igår och det är ju hur grymt som helst. Grattis Rivia!!
  • Clementinernas säsong är redan här! Fördelar och nackdelar med globalisering men hurra!

Firade det hela med att matcha hela outfiten och gå på CX för första gången på evigheter och avsluta med en Rivia-inspirerad bild med alla de här innehållen. Inte alls lika skarp och snygg kanske men helt klart inspirerad. (Har ni inte kollat in hennes webshop eller instagram så gör det får ni se).

 

Om ett vallöfte

IMG_8917
Det närmar sig nyår och då kommer löftena. Jag försöker att inte ge så mycket löften och för mig är hösten mer en nystart, mycket mer än nyåret och jag tror det sitter i sen skolåren, och nu är jag ju tillbaka i den världen igen. Jag har gjorde upp några stora mål för hösten, men jag en sak jag tänkt på länge och tog tag i vid valet och strax därefter är att slå på TVn. Jag är urkass på det, jag glömmer bort det. Några dagar försökte jag sitta och titta men lite lätt rastlös som jag är insåg jag att det är den perfekta tiden att lyssna på nyheterna och plocka med annat och förbereda morgondagen. Jag har hållit det ganska bra och just kolla på TV är det väl ingen modern människa som egentligen behöver mer av men kvällstidningarnas hemsidor och sociala media känns inte alltid som vad jag vill ha som min huvudingång av nyheter. Och nu är vi där igen, precis som efter valet. Så spännande, fast på ett ganska stökigt vis.

Liv är död

Just nu är det väl den största nyheten i Sverige.

Så tragiskt. Och overkligt. Och jag med alla andra skickar mina tankar till hans familj.

Men så tänker jag, varför blir vi så lessna för någon vi inte känner? Jag blir verkligen det. Jag minns när mamma väckte mig innan skolan och berättade om Diana, jag minns för två somrar sen när jag vaknade på öland och gick ut på verandan för att dricka morgonkaffe och fick veta att Michael Jackson var död. Det är samma konstiga känsla som infinner sig, en slags tomhet och konstighet.

Varför blir man så lessen fast man inte känner dem? En känd person är ju inte mer värd än någon annan, men ändå är det fler idag som är lessna, på riktigt, för att Stefan Liv omkommit i en flygkrasch i Ryssland, och inte för något annat som garanterat hänt i östafrika, mellanöstern, sydamerika eller någon annanstans och tagit fler liv.

Jag minns också Estonia, 11 september, Utöya och andra stora (framförallt västvärldska) tragedier, men det är som att personerna ändå är i minst samma kaliber.

Men så slog det mig, det här med idrottskändisar och sångare, de kanske inte har uträttat stordåd som betyder nåt för demokratin, räddat världen från undergång, botat en dödlig sjukdom. Men det är något med dem som har förmågan att glädja ett helt folk.

Och det kunde faktiskt Stefan Liv.

Ett bra citat jag läste idag ”Just remember…you are unique. Just like everyone else”. 

Men det är inte alla som tagit OS-guld.